Uppfostran

Ett intressant samtalsämne en lunch:

En kollega berättar att hennes 20-åriga dotter har meddelat att hon tänker flytta ihop med sin pojkvän. Ingen av dem har tidigare bott hemifrån. Mamman till dottern är bedrövad. Hon tycker det är viktigt att dottern börjar med att bo själv. Sen med pojkvän. Vi andra var mer intresserade av hur flickans ekonomi såg ut. Restaurangjobb. Jahaja. Och sen kom det fram ... Mamman betalar sin 20-åriga dotters mobiltelefonräkning. VA? sa vi. ... och SL-kortet. VA? sa vi igen. Men hon betalar väl ändå hemma? Nej. VA-A? Det visade sig att alla dotterns pengar går åt till kläder och skor - hennes stora intressen. Minsann?

Plötsligt förändrades ALLT för oss andra. Frågan var inte längre om hon skulle flytta ihop med pojkvännen, utan om hon överhuvudtaget skulle klara av att bo hemifrån. Den där typen av ekonomisk nollkoll är sällan särskilt bra konstaterade vi. Mamman fick en del att tänka på. Om hon kanske skulle lägga undan de där pengarna hon förser dottern med, till exempel. De pengarna skulle ju till exempel kunna användas till antingen något roligt gemensamt. Eller om dottern skulle få dem när hon har visat att hon klarar av att till och med spara. Hon skulle inte få veta att pengarna läggs undan eller ens finns, så klart.

Knepigt det där. Med pengar och uppfostran.