Min svärfar och hans särbo har genomgått en kris under hösten. Nu är den över. Och de är lyckligare än jag sett dem under de senaste 10 åren. Det är precis som om de bestämt sig. "Nu är det VI! För att vi ska kunna bli gamla tillsammans så ska vi gå varandra till mötes." Det är behagligt att vara i deras närhet.
Vid tillfälle ska jag fråga dem hur de gjorde. Hur de gick till väga med besluten. Handlar det kanske helt enkelt om en gnutta respekt?
Vi var där i går och spelade Bamses honungsjakt och det finns få sätt som är bättre att tillbringa en lördagkväll på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar