Leverera dåliga nyheter

Yngste sonen spelar fotboll. Det gör tre av hans kompisar också. Föräldrarna turas om att köra pojkarna till träningarna två gånger i veckan.

Om två veckor är det turnering. Laget är uttaget. Nej, har "blivit kallade". Vår son är inte en av de nio. Hur i allsindar levererar man nåt sånt till en sexåring som sett fram emot att spela match mot främmande barn?

Alla tre kompisarna ska turnera. Ack och ve. Ändå värre.

Det känns ledsamt. Vi vet ju att han blir ledsen. Vi visste att han skulle bli ledsen. Han blev ledsen.

Jag kände hur hans självförtroende sjönk, sjönk, sjönk. Han grät tyst och ville inte bli tröstad. Gjorde vad jag kunde för att få honom att förstå att det här inte är det viktigaste i världen. Avledde genom att läsa bok och prata om både det ena och det andra. Avledningen gick så där. Han sa "Det är bara de bästa som får spela". Sen sa han "Vi tränar en massa saker som ändå aldrig händer en hel match. Att dribbla med utsidan av foten till exempel."

De är sex år. Det här är bara början på ett livslångt hanterande av upp- och nergångar. Det hjälper inte sonen idag. Alls. Han kan bli boostad med hur mycket information som helst om att han är den klokaste av alla sexåringar i världen, den som läser bäst och är roligast. Han kommer ändå inte få dela stunden av spänning inför matcherna med de andra tre killarna i bilen på väg dit.

P har skickat ett klokt formulerat mail till de ansvariga. Inte på något sätt "vi som inte fick vara med"-igt. Bara klokt. Bra gjort.

Bra och inte så bra

Har varit på bio och sett "Men who stare at goats" den var väldigt bra. Rolig och bra! Bra historia och bra skådespelare som kan sitt jobb.

Medan den äldre delen av familjen såg den så vaktades den yngste sonen av exmaken med familj. Dottern där är helt klart en av sonens bästa kompisar. De har aldrig bråkat. Det skulle vara väldigt trevligt om hon kunde följa med till Småland i sommar. Vi får se. Kanske drabbas hon av alltför stor föräldralängtan. Långt till sommaren. Vi får se vad som händer.

Efter filmen byttes två stora pojkar mot en liten och det blir så tomt här hemma på en gång. Det är lättare när de åker på morgonen och man inte behöver stänga dörren från utsidan efter att ha lämnat dem. Det blir som sagt tomt. Väldigt tomt. Sorgset.

De skulle fira 18 år med sin farmor. Bubbel och kalas. Jag såg genom fönstret från hissen hur festen började och jag ville gråta.

Öppnade genast en flaska vin när vi kom hem. Snart ska vi äta rester. Goda rester.

Så börjar en ny vecka. Sent möte i morgon. På tisdag är det yoga. På torsdag middag på rolig restaurang med släktingar. På söndag åker jag till Bryssel och är borta nästan en vecka, hemma en dag och därefter är det dags för Las Vegas. Det ska bli spännande. Undrar lite över hur jag ska packa - vad som ska med till Bryssel och vad som ska till Las Vegas. Hinner jag tvätta nånstans? Det löser sig säkert!

Annas kväll

Gjorde Anna B's goda kycklingspett med jordnötssås till middag. Alltid lika gott! Alltid!!!

Sen var det dags för en annan Anna B att gå direkt till finalen i Melodifestivalen. Glad för hennes skull. Det var bra! Gillade även Neo. Och Peter J som sjunger med en inlevelse som känns sann. Men excuse me svenska folket - Pernilla? Va? Exakt vad var bra med hennes 80-talssång och dans?

Yngste sonen diggade "punkarna" från Nossebro i Essunga kommun som ligger mellan Vänersborg och Göteborg, ungefär. Herregud.

Nu är frågan - lite mer vin eller en kopp te?

OS?

Trött dag som avslutas här hemma. Efter lång dag på arbetet och god middag på vietnamesisk budgetrestaurang på Söder så har vi nu slagit oss ner vid respektive skärm för att släcka törsten på OS, Let's Dance, TV-spel och datorinteragerande.

I morgon blir det en lugn dag. Dramaskoj för yngste sonen och sen är det rast och ledigt resten av dagen vilket är mycket skönt.

Nu tröttnade jag.

Nytt

Vi åt på restaurang. De båda födelsedagsbarnen, de andra två sönerna och jag. Började med en flaska bubbel och fyra glas :) Bara för att vi kunde.

Sen drog de stora sönerna iväg på galej. Storebror skulle bjuda lillebror på krogen.

Han fick ju sin telefon också.

Jag har varit på bra konferens i dag men vi slutade tidigt så jag kunde följa med till tjottahejti för att köpa abonnemang och sen hämtade vi telefonen på posten på ICA.

P ska få upplevelser i present. Bio och tur med SkyView - den där Globengrejen som väl med lite god vilja skulle kunna liknas vid LondonsEye (moa-ha-ha. Lite god vilja?)

En gammal kollega ringde och erbjöd ett jobb också. Bara så där. Jag blev lite smickrad men tackade nej. Vi är inne i en intressant period på jobbet. Jag vill vara kvar och se vartåt det barkar.

En bra dag på det hela taget!

Afrikanskt

Dagens tema har varit Afrika, kan man säga. Inte på arbetet. Inte alls. Där var det mest effektivitet och stress och mycket gjort som gällde. Men sen.

Film om Abebe Bikila på CinemAfrica. Regissörerna var där och den var bra. Så kom vi hem och här hade pappa med särbo som vaktat yngste sonen, lämnat en CD-skiva med bilder från 1970. Det var då min mamma och pappa och jag följde med pappas kusiner till Marocko. Vi reste med och bodde i en Folkabuss.

Så än en gång har jag sett delar av Afrika från tidigt 70-tal. Märkligt.

Min pappa var jättesnygg. Mamma var ändå snyggare. Så unga. Och jag var så liten. Och vi var en liten familj och jag vill gråta lite för att jag inte kommer ihåg nåt och för att jag är helt utsliten i kväll.

I morgon firar vi en 18-åring och en 41-åring i familjen. Tänka sig - ännu en myndig i huset. Kanske är det också därför jag vill gråta. Båda stora pojkarna är verkligen stora nu. Får köra bil och rösta och dricka alkohol på restaurang. Mina pojkar. Och nu är den lille av de två också stor.

Då och nu. Och Afrika.

Liten jag

Nästan det enda jag minns. De här växterna.

Uppskjutet

Kom till jobbet klockan 13. Jag önskar att jag kunde skylla på nåt, men det kan jag inte. Det handlade mer om att förebygga. En ilska i trängsel, till exempel. Jag följde helt enkelt SLs råd om att stanna hemma. En stund.

En sak är mysko. Borrande. Det har borrats på jobbet. Kopiösa mängder hål nånstans - hela våningsplan måste vara helhålade. Vi har gått från jobbet lätt skakade (shaken/stirred - vad vet jag?) efter oändligt borrande. Nu har de slutat. Vad händer då? Jo, de borrar här hemma. När jag vaknade i morse trodde jag att gud var arg och i vredesmod hade tagit vårt sovrum för att visa att man kan skaka hela rum om man vill. Jämfört med satan som bara skakade en säng med en liten flicka i Exorcisten kanske (nu kommer jag drömma mardrömmar. Tur att jag har en indiansk drömfångare över sängen!)

Nyvaken öppnade jag sovrumsfönstret för att lokalisera oljudet. Det visade sig att det var rena rama turen att jag inte stod öga mot öga med en byggubbe. Utanför fönstret hade man nämligen byggt upp en väldig byggnadsställning som män i byggkläder ska traska omkring på ett tag framöver. Något ska byggas om vid husets burspråk. Vi vet inte vad något är eftersom vi missade förra husmötet och var man inte där så får man skylla sig själv. Misstänker att vi kommer att leva med neddragna persienner ett tag. Missa solens nedgång över Sofia kyrka och svanarnas turer i Hammarby Kanal.

Kanske ska gubbarna helt enkelt skaka alla spindlar ur sina bon? Eller smygtitta på oss? Hemma hos reportage från utsidan? Spännande!