Istället för jobb

Jag har börjat läsa boken Hungerspelen. Den är skitbra! Nu undrar jag varför jag inte har läst böckerna tidigare. Jag köpte hela trilogin för nån månad sen. Tack och lov, för nu ska här läsas!

Jag grät redan på sidan 21. Sen igen på sidan 45. Log stort på sidan blabla. Ja. Det är en känslomässig bergochdalbana på ett bra sätt.

Hade ingen lust alls att gå till jobbet efter tunnebaneturen dit. Hade hellre legat hemma på sängen och läst.

Och varför sitter jag här och skriver? Jag måste ju läsa. Men först ska jag koka te! Har tre fina godisbitar som jag fick av min syster i födelsedagspresent som jag ska få också!

Kreativitet II

Inlägget blev så långt att jag glömde det andra ämnet. Fotografierna.

För några veckor sen skickade Kattfröken en länk med information om Carl-Johan De Geers fotografi-idé på Moderna Museet. Vem som helst kunde skicka in bilder från vardagen. Så det gjorde vi. Kattfröken och jag. Det stod att man kunde räkna med att bilderna skulle komma upp inom två veckor. Nu har det gått minst tre veckor, så vi gick dit för att se våra alster på museum.

Först tittade vi på Turner, Monet och Twombly-utställningen. Jag har ingen ro att stå och titta på en tavla i trekvart. Rasar hellre igenom utställningen och får en helhetsbild. Sen kan jag gå en gång till om det känns så. Skulle säkert vara jätteintressant att låna lurar och höra mer. Men jag ORKAR inte. Jag blir rastlös.

Dessutom hade vi många viktiga saker att avhandla. Strumpbyxor från helvetet, cancer, sönerna (sammanlagt sex stycken), männen (gamla och nya), jul, blod, arbetet och chokladbiskiver.

Hur som helst. Vi fortsatte mot fotografihörnan och letade närapå ihjäl oss efter våra bilder. Tjena. Ingenting. Men Kattfröken har årskort på Moderna, så hon ska gå dit igen och se om de kommer upp.

Jag skulle också vilja ha årskort där. Så kanske jag skulle komma iväg lite oftare.

(Det var här vårt bekräftelsebehov fick en törn. Inga bilder? Vafalls? Var/är vår kreativitet värt intet? Skit!)

Jaja. Vi gick till Medelhavsmuseet och fikade istället (chokladbiskvin).

Sen mötte jag P och yngste sonen för att gå på glöggeriet hos fastern och jag pratade knappt med henne, men med andra. Mina sysslingar är fantastique! Farbrorn och ingifta fastern likaså! Och jag fick med mig beställda pärlor från Kina med mig hem. Mörka, droppformade pärlor till mig och svägerskan. Nu ska vi slåss om vem som ska ha vilken ... Den lite större och slätare kostar 810 och den lite mindre, något knöggligare kostar 500. Vill inte fästa mig vid nån av dem innan jag vet vilken som efter överenskommelse blir min. Men. Jag fick en extra pärla. En vit sötvattenspärla. För jag har ju visst fyllt år, minsann! Tackåtackåtack!

Sen kom vi hem och käkade kronärtskockor, potatisgratäng och sallad. Nej, inga proteiner. För vi ville inte.

Hade en massa avsnitt av Så mycket bättre att se också. Laleh, Laleh, Laleh!!! Heja!

Jag har det så bra! Det är så skönt!

Kreativitet

Det här inlägget skulle ha handlat om pepparkakshus och fotografier. Nu blir det bara det förstnämnda, snart förstår du varför.

Yngste sonen hade kalas i fredags. Jag hämtade fyra glada barn på fritids, de andra tre kom direkt hem till oss. De började med att bekanta sig med kalaskonstellationen och vårt hem. Och katten, såklart. Sen fick de korv. Åh, vad barn tycker att kort är gott. Det var ju som önskat ... (Att sen en pojke kom direkt från ett annat kalas och var mätt och genast ville störa ordningen genom att gå från bordet och leka med katten, det hade vi inte räknat med. Han fortsatte så. Hela kalaset. Skulle nödvändigtvis gå en egen, stökig väg för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt. Och tyvärr, jag orkar inte vara förstående på det sättet med sju barn samtidigt, så han fick snällt sälla sig till de andras vänliga, samarbetande mak. Fast jag var lite bitchig mot honom ett tag.)

Ja, sen togs de åtta förihopsatta pepparkakshusen fram. Barnen blev jätteglada och överraskade när de insåg att de 1) skulle få pyssla 2) ta med husen hem 3) äta dem direkt efter julafton om de ville. Sånt kan man väl få lova som främmande mamma?

De kristyrade sina hus allt vad de orkade. Pluttade i silverkulor, små stjärnor, nonstop, pyttemaränger och marshmallows för allt de var värda. Och vartenda hus visade på sju olika barns kreativitet.

Jag tror banne mig att vi ska införa det här som den årliga födelsedagsaktiviteten. Eller, vänta. Nu glömde jag visst bort hur det var kvällen innan, när P och jag skulle sätta husen. Jävlar vad inte roligt det var. Särskilt inte de tre första husen. Sen fick vi in nån sorts rutin. Och jag fick bara två små brännskador. Bränt socker är varmt. Mycket varmt. Jaja. Det var ju ganska snabbt gjort att få ihop husen och i efterhand värt förbannelserna.

Sen spelade vi det där spelet som heter Story Cubes och som också handlar om att vara lite kreativ. Det är nio tärningar med bilder som man ska bygga en historia av. Vi spelade ett antal gånger sen var jag tvungen att avbryta eftersom de skulle hinna få i sig lite Daimtårta innan föräldrarna skulle dundra in på ett glas vin innan de gick hem.

Vi hann.

Alla väldigt nöjda.

Särskilt födelsedagsbarnet som fick en massa BeyBlade-grejer (vad är BeyBlade? Ytterligare en obegripligt populär fluga. Jag kommer ihåg när de äldre sönerna samlade på plastgrejer som såg ut som smälta tandborsthandtag. Värdelöst!)

Och - föräldrarna var väldigt glada att kalaset var på en nivå som känns rimlig, att barnen fick göra nåt och att de fick ta med nåt hem. Man kan väl säga att det var ett så kallat win/win-kalas :)

Idioti

Varje år anordnar en faster glöggsammankomst. Hela släkten kommer. Min bror kommer sällan med eftersom de har mycket för sig. De senaste åren har inte heller jag kunnat komma då mamma har haft kalas i hembyn samma dag två år i rad.

I år skulle allt ha funkat. Men ... bror med fru är barnvakter till två barn. Och nu får de tydligen inte plats på glöggtillställningen. Två små extrabarn, typ 1/2 kubikmeter stora (du fattar), tar för mycket plats. Så nu kommer deras familj inte att representeras i år heller. JAG BLIR SÅ LEDSEN. fattar de inte att de nu STÖTER UT min bror som ALDRIG är med på den här delen av släktens tillställningar? IDIOTER.

Jag kommer bli elak. Mot fastern. Som förmodligen redan har fattat vad hon gjort och har ångest grande. Men ha det då! Välförtjänt! Förbannade puckon!

Arg.

Ledsen.

Stämningsbilder

Från olika länder den senaste tiden.

To do

För det första, det är visst tredje advent idag. Jaså? Inte? Men flygvärdinnan på planet från Egypten sa ju att de hade nåt extraerbjudande eftersom det var den första advent den första december. Då tänker jag att det följaktligen borde vara den tredje advent den tredje december. Eller?

Hur som helst. Vi är inne i december. Vad hände? Jag har definitivt inte tid med jul. Ännu. Det finns massor som måste ordnas på olika sätt. Till exempel -

Middag med vännerna ikväll (fira födelsedag/bara ses) Båda sönerna kommer och det blir jag så glad för! Inför denna middag ska det lagas mat och bakas och dessutom har jag en tid hos frisören klockan 15.30. Får se vad som hittas på där ... Det ska bli skönt med ett avbrott under dagen.

Åka till Lissabon. I morgon. Lämnar hemmet 13.00. Dag efter middag. Hejåhå. Måste skriva ut viktigt papper till dess. Om var stället jag ska till ligger, typ. Bra att veta, tänker jag idag. Glömde det på jobbet igår.

Smälta gårdagens upplevelse av Svansjön på Dansens Hus. Cheesus vad bra det var! Början! Och slutet! Och allt däremellan! Hur de dansar! Rollbesättningen! Småsaker. Häftiga saker. En av dem jag skulle vilja se mer av är den första, långa bruden på catwalken. Hon var jättebra! Blev till och med glad av läsa programmet efteråt på tunnelbanan hem! Tyvärr måste jag stämma dem eftersom mascaran rann så förfärligt mot slutet när allt var så sorgligt och särskilt när publiken applåderade och applåderade och allt i lokalen var total, gemensam lycka en kort stund.

Hantera det att yngste sonens pepparkakshuskalas nästa fredag (fast det vet inga barn om. Alla barn får ta med ett egenhändigt pepparkakshus hem ...) krockar med tre av de inbjudnas klassfest vilket innebär att det bara blir sex ungar. Fast det är ju ganska skönt, så jag tror jag låter det vara så!

Planera lite inför julen. Jag önskar följande: Julafton - Hammarbys gemensamma firande vid Nackastatyn på Katarina Bangata klockan 12.00 (i samma veva som de äldre sönerna går till sin farmor och firar hennes födelsedag nåt kvarter bort), ett glas vin hos pappa, hem och äta lunch (sill och så), promenad, ta det lugnt ett tag, julklappsutdelning, middag med kyckling i ugn, hasselbackspotatis, gelé och gräddsås (så som vi brukar göra när alla mina barn och min P och jag har jul). Sen skulle jag vilja vara hemma på juldagen också och på annandagen är vi bjudna till en släkting. Men vi måste få in Ps mamma dit eventuellt franska kusinerna kommer. Och hur svårt kan det vara att ge ett ordentligt besked om det, kan man undra? Väldigt svårt. Herregud, det är ju tre veckor kvar till jul ... Suck. Och Ps pappa vill vi ju gärna träffa också. Gärna, som sagt. Så att få in honom är ett måste. Kanske juldagskvällen. Får offra lite hemmatid.

Sen är det ju julklappar och så också. Om vi nu ska ge nåt? Barnen lär ju få nåt i alla fall.

Jag ska ju på fotfiskbehandling också. Med svägerskan som kunde. Har inte träffat henne på tu man hand på evigheter. Så det ska bli trevligt! Och detta sker på onsdag.

Egentligen bara trevliga saker. Eller ... vänta. Jag har ju en tråksak också - mammografi. Fast det är ju bra att det görs.

Nä. Frukost nu då? Och sen rivstart med allt som ska tas tag i!

Jingle Bells, Jingle Bells ...

Egyptien

Klart som fan jag vet att det heter Egypten. Språket som talas där är arabiska. Det spottas fram och låter argt och mitt oerhört konflikträdda jag var på helspänn så fort minsta lilla konversation ägde rum egyptierna sinsemellan.

Övrigt - det var mellan 20 och 25 grader på dagarna. Det blåste ganska kallt. Vi var på snorkelutflykt och det var fantastiskt! Sonen hittade en kompis på resan. En norsk gutt med tråkiga föräldrar (P och jag däremot, var oerhört roliga hela tiden!) All inclusive är skitbra! Jag fick jättefina örhängen i födelsedagspresent av P. Och gratulationsbrev från hotellets ledning + tårta i staniol. Snorklade i knähögt vatten och såg en sovande drakfisk. De är giftiga.

Bilder.

Överblick

En kamel

En kamel

(Närå. Det är två barn - ett svenskt och ett norskt - som spelar DS under handduk)

Pretty birdie

Snyggt i foajén

Welcame, welcame

Vackert