Allmänt

Löss i skolan. Får man önska sig nåt? Inte löss i så fall.

Andra dagen hemma och jag jobbar inte. Nästan inte. Jag behövde de här två dagarna. Jag slappnar aldrig av. Nu fokuserar jag på att bli frisk(are) och på att inte jobba. Så få tvång som möjligt. Plötsligt är det ok att skriva fakturor. Att bjuda hem folk på middag till helgen och nästa helg. Att städa i badrummet! För det är inget annat som pockar på uppmärksamhet. Inga TV-program. Ingen familj som ska ha mat eller skjutsas. Inget som ska handlas och är jobbigt. Bara JAG. Det kan låta väldigt egoistiskt, men jag behöver det. Ensamtid, som sagt. En vecka på det här sättet och alla gamla bilder skulle vara sorterade, lamporna på Blocket och pensionssparandet ordnat. Det trängs för många saker i huvudet och inget blir gjort. För många saker på att göra-listan och inget händer. Kan inte prioritera. Får fullt upp med att oroa mig. Så funkar jag. Tyvärr.

Snart kommer yngste sonen hem. Ska försöka få honom att vara i sitt rum. Jag vill vara i fred. Men först ska han luskammas.

Sjukdag

Hosta i natt. Bihålorna fyllda. Så jag stannade hemma idag. Har åtta pågående Wordfeudspel. Vinner vartannat. Förlorar följaktligen vartannat ...

Jag tittade på en dålig eftermiddagsfilm, och drack te medan katten låg i knäet. Helt utslagen var hon.

Det är fantastiskt skönt att vara hemma. Bestämde mig redan i morse när jag vaknade för att jag inte skulle jobba idag. Dels har jag ingen dator hemma, dels kände jag att jag verkligen vill vara sjuk i fred. På mina villkor. Men icke. Läste just ett mail från min chef som retade upp mig nåt så infernaliskt. Hon trampar omkring i sina fina stövlar och ser inte var hon går även om hon är fullt medveten om vad och vilka hon trampar på. Jag avskyr henne. Avskyr!

Sköndag

Ja, så skulle min dag igår ha kunnat heta - sköndag. Det var en i det närmaste perfekt dag!

Yngste sonen skulle på kalas klockan 12. Laserställe vid Rådmansgatan. P lämnade, handlade och hämtade. Jag satt vid datorn. Hemma ensam - underbart!

Så kom de hem och vi fortsatte ta det lugnt. Jag tog ett bad. Senare på eftermiddagen gick vi på bio och såg Lånaren Arrietty som var mycket bra! Mellansonen kom med också. Vi träffades på bion och det var trevligt!

Sen köpte vi hem kinamat och tittade på Så mycket bättre - och oj, vad Laleh är bra! - och Downton Abbey.

Precis så skulle jag vilja ha varenda söndag!

Så kom jag till jobbet och det var inte alls så roligt. Den stabila, arga kollegan har blivit svag och ledsen. I morgon ska vi få resultaten från medarbetarundersökningen, men vi har redan blivit kallade till "workshop" så vi hajar ju vartåt det barkar. Det gör folk nervösa. Jag hoppas att vi kan se på saker och ting positivt. Vill inte att jag och den andra ledsna kollegan drar ner varandra i skiten.

Jaja. Med två lyckade kongresser i ryggen känns saker lite lättare.

Och katten då? Jo - inatt var hon värre än en nyfödd bebbe. Hon skuttade runt och prasslade med papper och rullade grejer fram och tillbaka till klockan 02. P stängde dörren, men hon lyckades öppna den. I morse när jag skulle upp vaknade jag först inte av väckarklockan och sen när jag väl vaknade så satt jag på sängkanten en stund. Då skuttade hon direkt upp på mina axlar. Inga klor. Tack.

Ikväll åt vi torsk med äggsås ("Det är nästan det godaste jag vet" sa sonen) och katten blev som galen. Åt en stor portion ägg, fisk och potatis. Persiljan låg kvar i metallbyttan ...

Höra?

Om man vill lyssna på min insats som "reporter" i Bron så kan man gå till SVT Play och gå till 34:48 i avsnitt 7.

Så så låter jag!

Hört

Fick ett meddelande från mamma om att hon hört min röst som journalist i TV-serien Bron. Hurra! De valde alltså mig och inte killens röst! Det var ju roligt! För det måste ju ändå innebära att de tyckte att det gick bra och att de kanske vill använda mig igen.

Sakta men säkert går jag nya lösningar till mötes. Det känns bra.

För denna dag har varit fokuserad på att försöka få hit nån som skulle jobba här på lördag. Nu, äntligen, har det löst sig. En av kollegerna (tack och lov en trevlig typ) har bestämt sig för att offra sin helg med familjen trots att han var i Kina i förra veckan. Det känns skönt att jag slipper vara ensam. Väldigt rart också att VDn på företaget ringde och undrade hur det gick. "Jamen det är klart jag ringer eftersom jag hörde att du skulle vara själv därborta. Så ska det ju inte vara. Ska öra vad jag kan för att det ska lösa sig!" Ja - så de ringde Tyskland och Holland och kollade om nån eventuellt skulle kunna ställa upp med kort varsel, men jag kan säga att supporten från andra än på det egna kontoret, har varit undermålig.

Nåja. Nu löser det sig.

Pratade med yngste sonen alldeles nyss. Han vill se "Smurfarna" med mig på bio. Åh, mitt hjärta! Jag vill gå på bio med dig också!!! Inte sitta i jävla Tyskland och längta efter kramar.

Billigast

Så trött att ögonen går i kors men jag måste berätta om dagens lunch. Vår monterbyggare sa att det fanns ett ställe att käka på "men det ligger i källaren". Vi letade. Hittade inget och var tvungna att gå tillbaka och fråga om en mer exakt vägbeskrivning. Så vi gick som han sa, rätt fram tvårt till vänsten och vänster igen ner för trappan. Trappan bakom branddörren. Vi kom fram till sist. Betalade 3.30 för en hel måltid med sallad, varmrätt och efterrätt samt vatten. Har nästan aldrig nånsin ätit så billigt. Min stek var ok även om jag är ganska ointresserad av russinsås. Och rödkålen i smördeg var jättegod! Ett kap!

Dagens stora huvudbry är frånfallet av kollega vars pappa blivit dödssjuk. För att han inte kommer innebär att jag själv och ensam ska koka kaffe, göra badgear, visa produkterna (hahaha!) och packa montern på lördag. Det funkar inte. Men nån håller på att lösa det hela och jag hoppas att det inte är jag som kommer i kläm om det inte löser sig. Oroar mig inte ännu. Fick bara lite dubbelslag på hjärtat en kort stund idag. Men det var när jag kollade mail och irriterade mig på en massa.

Nu. I kors. Ögonen. Sova.

Nån annanstans

Ja. På hotellet.

Två stora skärmar på väggarna - den ena för TV, den andra för datorn. Över skärmarna strålar ljus upp mot taket. Man kan ändra färgen på ljuset. Har turkost just nu.

Men ... som det ofta blir när saker ska vara hypade, så funkar inget riktigt till hundra procent. Man kan till exempel inte alls koppla upp sin iPhone mot den stora skärmen trots att detta utlovas överallt (alltså på TV-skärmen som dessutom är det enda ställe man kan läsa sig till saker på.) Dessutom kan jag inte ändra värmen i rummet och jag tycker att 24 grader är skitvarmt att sova i.

Som grädde på moset i detta tekniska kaos, så saknar jag en sladd som ska gå mellan min dator och en skrivare som är en verkligt vital del av den aktivitet vi ska ha i vår monter imorgon. Tack och lov så börjar inte själva kongressen förrän 18.30 så jag har hela dagen på mig att hitta sladd i Hannover. Också ett sätt att lära känna staden. Om man ser det positivt. Men den där tekniska biten är fortfarande lite för överhängande med katastrofal känsla, så än är jag inte särskild lugn.

Så å ena sidan är jag väldigt glad för all teknik, å andra sidan blir jag frustrerad när det skiter sig. men jag är intreserad. Och jag har nån sorts förståelse för att inte allt kan funka samtidigt eftersom "vi är så tidigt ute" med en massa saker. Men det där att kunna byta ljussättning i rummet hade jag gärna bytt ut mot 5 grader i negativ riktning. Eller en sladd.

En sak till. Om någon ringer på dörren har jag blivit förvarnad av infon på TVn om att en bild på den som ringer på, kommer att visas på TV-skärmen i 30 sekunder. I dessa Halloween-tider kan det ju bli hur läskigt som helst.Så det ska jag inte tänka på när jag ska somna. Men eftersom jag redan har börjat tänka på det så törs jag inte öppna fönstret ens lite eftersom de där läskiga säkert kan åla sig in genom fönsterspringan då.

Herrejävlar vad rädd jag blir nu. Sitter med ryggen mot dörren. Inte bra. Och nu måste jag kolla över axeln hela tiden och nyss trodde jag att min handväska var en katt. Inte en liten gullig katt, utan en ond, ond, ond katt som skulle hoppa upp och slita halsådern av mig.

Ja. Men godnatt då.

P.S. Nämnde jag att jag ofta drömmer mardrömmar när det är varmt i rummet?

Uäh-hä-hä-hä.