Bättre

Ja. P, yngste sonen och jag gick ut och käkade. Vi gick hemifrån och allt kändes plötsligt lättare. Vi pratade till exempel.

Så - vi åker till Småland över påsk. Om inget annat händer. Om kusinen är där så är det trevligt. Om min bror med familj kommer dit så är det ändå bättre.

Vi åker till varmare ort två veckor efter påsk. HURRA! Sista minuten till Grekland, minsann! Främsta skälet till att vi åker då är att det är 10000 kronor billigare då. Det kan man (kanske) ha det roligare för.

Och maten och drycken var god!

Vindarna vänder?

Idag kom inte kollegan till jobbet. Hon har kraschat. SURPRI-ISE. Not. Vi har ju sagt till. Vi har ju försökt. Men tydligen ska det behöva kraschas innan nån tar saker på allvar. För i eftermiddags kom den ena mötesinbjudan till informationsutbyte och allmänna informationsmöten, efter den andra. Patetiskt.

Och jag ska försöka se till att P och jag pratar med varandra. Tänkte gå ut och äta med yngste sonen (mellansonen har tyvärr lämnat boet för den här veckan).

Först ska jag slänga i en tvätt, sen ger vi oss ut i stormen.

Wish me luck.

Vilja

Som om det inte vore nog med skit på arbetet så är hemmasituationen nästan lika hemsk just nu.

Påsk.

Påsk är lika med lediga dagar. Fyra på raken om jag inte har fel. Fem till och med eftersom jag tänkte att yngste sonen skulle kunna vara hemma med mig även på skärtorsdagen.

Jag vill göra nåt av de där lediga dagarna. Har insett att jag är deprimerad och att jag behöver vila. Fly vardagen. Koppla bort och börja om.

En genomgång av påskhelgen visar att vi har ett antal alternativ:

- Fotbollsturnering på påskafton och påskdagen med yngste sonen. BLÄ!

- Hemmapåsk. (Som förmodligen tvingar oss kors och tvärs där det ska ätas egeninlagd sill i gamla burkar. I say BLÄ!)

- Småland.

- Sista minuten-resa.

Vilka av alternativen är minst kravlösa? Jag räknar snabbt bort BLÄ-alternativen. Åka bort verkar bra! Två alternativ kvar. Jag skärskådar dem.

Småland.

Får en släng av ångest eftersom tanken var att vi skulle åka dit med min brors familj men när jag ställde frågan om nån annan av släktingarna hade planer på att vara där så visade det sig att en av de allra raraste kusinerna hade det. Jag orkar inte umgås med andra än dem jag redan känner. Jag vill stänga in mig. Jag orkar inte prata om mitt jobb och eftersom det är det enda jag tänker på så är det svårt att vara käck och glad och trevlig och prata om vädret eller TV-program.

Sista minuten.

Absolut det bästa alternativet. Trodde jag. Har skickat förslag på var och för hur mycket till P hela dagen. Ingen respons. Alls. Däremot så fick jag svar av honom på ett mail som handlade om påsar som förvarar bröd på ett bra sätt. Kan jag tolka detta annat än negativt (alltså - om jag lägger orden i munnen på P så säger han, utan att säga ett skit, "Couldn't care less om din plan på resa. Jag vill vara hemma och leva livet i lägenheten. Jag vill kort sagt titta på sport-TV och spela TV-spel och skicka sms till arbetskamrater och hålla i min iPhone hela dagarna göra andra saker som bara innefattar mig själv och kanske yngste sonen. Sa jag att den där fotbollsturneringen är jätteviktig???")

Slutledning.

Hur jag än gör så kommer det kännas jävligt.

Geisten för att göra nåt alls är från Ps sida lika med noll. "Det spelar ingen roll vad vi gör." Det är bara det att om jag säger att jag tycker att vi ska åka på sista minuten-resa, så kommer jag att få det tillbaka som en boomerang i form av ett "Du bestämmer alltid allt". Kanske kommer det inte sägas idag eller imorgon, men inom en snar framtid. Jag har hört det förut. Men det är svårt att vara familj där ingen tar beslut om nåt. Det blir lätt så att den som uttalar sin önskan, eller sitt behov, får som den vill när den andre ingen vilja har.

Jag kommer ihåg en gymnasiekamrat som var Jehovas vittne. Hon kunde aldrig gå med på de roliga konserterna i Rålambshovsparken där Ståålfågel och Grisen Skriker spelade för fred (eller vad det var) eftersom man som Jehovas vittne trodde att krig och fred och hat och kärlek och allt annat, låg i Jehovas händer. Bullshit, säger jag. Utan vilja och handling händer ingenting.

Dessutom är det så att om det inte finns nån tillstymmelse till längtan efter gemensam resa, så ska nog ingen resa göras. Om det inte finns en enda gnista i ögonen när resa kommer på tal, så kan man sitta hemma med sin iPad och göra sina små utflykter på internet. Det räcker nog så.

Men.

Jag kan åka nånstans själv.

Plötsligt öppnar sig hela världen. Fast en sorglig värld. Paris, Köpenhamn, New York. Ensam. Nej. Jag vill prata också. Men jag vill inte vara social med främlingar. Det lockar icke. Har inte styrkan just nu.

Jag är svag och vek. Och ska försöka se fram emot en alldeles, alldeles underbar påsk i hemmet. Eller en fruktansvärt instängd dito.

Se där ja!

Nu har jag läst ut den braiga boken om hemskheterna under oss - Flickan under gatan. De två ganska centrala händelserna i slutet (det är ju då det brukar hända grejer) kände jag ju redan till eftersom de hade avslöjats av bokgivaren redan tidigare. Orkar inte kommentera detta med mer än ett snörpigt "hm".

Dagen på arbetet har varit givande - jag har hjälp en kollega att reda ut verkligheten litegrann. Sett till att hon kräver att rätt personer gör rätt saker. Så har jag talat med en av de före detta kollegerna som lät pigg och glad och ville ha hjälp med en skitsak. Sen ringde jag och bestämde filmtajm-tid (ja, lite tautologi får man stå ut med här) med en av de andra före detta kollegerna - vi ska ju se Eat, Pray, Love-filmen tillsammans. Hon har fått ett roligt mammavik på HSBs medlemstidning. 1/2 miljon får tidningen. Vilken läsekrets. Om jag var hon så skulle jag se till att lägga ut värsta jobbsökarannonsen i det sista numret jag var med om att skapa innan den ordinarie kom tillbaka. Hehe.

Så har jag pratat med mamma som berättade att styvfadern har blivit gode man till två flyktingpojkar från Afghanistan. Spännande. Och bra.

Till sist hade jag ett långt samtal med äldste sonen, han i Uppsala. Jag längtar efter honom och de dagliga middagsbordspraten. Han är en intressant människa. Idag pratade vi om manligt/kvinnligt och om hur det är att vara social med främlingar. Det roligaste var nog ändå när han frågade om det var mitt på dagen hos mig. HAHAHA! Så många mil är det faktiskt inte mellan oss ... Och jag reser ju inte särskilt ofta nu heller.

Middagsbordssamtalet här hemma idag började bra, men slutade i frustration. Mellansonen har bestämt sig för att inte läsa engelska nästa år - i trean på gymnasiet. Valet är redan gjort och jag som förälder har inget att säga till om eftersom sonen är över 18. Det är irriterande. Så jag stressade sonen genom att tala om att jag tycker det är idiotiskt att inte se till att tenta av engelska C nästa år. Och då blev han frustrerad. Så klart.

Nu ska jag läsa på om det behövs engelska C för högskolebehörighet.

En pratdag utan större relevans för arbetet. Såja!

Hinns icke

Långsam dag på arbetet. Har liksom inte så mycket där att göra. Talade med chefen om detta som föreslog att jag skulle typ ringa ett samtal. Nu har jag gjort det. Sen då?

Gick tidigt och hämtade sonen som tryckte sig mot mig på hemvägen och viskade "Jag älskar dig!" Då blir man glad. Vilket jag inte är nu för tiden. Jag är väldigt oglad. Så det behövdes - kärleksfullt visk från son.

Så killar det liksom på hela vänstersidan av ansiktet. Vet inte om det är nåt med ögat eller om det är nåt med bihålorna på vänstersidan. Killar gör det i alla fall.

Nä, tänk om jag skulle gå och lägga mig och läsa lite bok? Ja. Så får det bli!

Läsning

Är på väg in i läsperiod igen, tror jag. Fick en hög deckare av svärfars sambo igår och började med Flickan under gatan av Hellström och Roslund. Har inte läst nåt av dem förut, men det är okej trots att de föredömligt korta kapitlen i början nu har börjat bli maratonlånga. Det gör ju att man måste sluta läsa mitt i eftersom det pockas på annan uppmärksamhet mest hela tiden.

Jag har en oläst hög här hemma också. Det är väl en av mina laster - pocketboksinköp. Kan se fram emot Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel (som jag har börjat på och inte kom in i), Människohamn av John Ajvide Lindqvist (som jag inte tror att jag kommer att orka läsa) och Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari vars bok Kalla det vad fan du vill, var bra. Dessutom, håll i er, så hittade jag ett ex av ... Afrodites klinik av Marika Cobbold Hjörne. Fuck! Tredje exet jag äger av denna helt värdelösa bok. Vad betyder det? Att jag måste läsa den??? Att jag har köpt den två gånger måste ju tyda på att jag tror på den. Va?

Har dessutom När du gör som jag vill av Henrik Fexeus, Lycka nu av Titti Holmer och Den dagen då min dotter blev galen av Michael Greenberg. Får se om jag orkar ta mig igenom dem. Kanske borde lära mig mer om att manipulera/kontrollera mig själv för att bli en mer lycklig och framgångsrik (?) person. Särskilt på arbetet. Nåja. Får ta dem efter Flickan under gatan. För den ska jag fortsätta läsa nu.

Hänt

Vi åkte oförhappandes till Ps pappa igår. Trevligt, trevligt! Förutom umgänget så har vi käkat gott - spätzle och köttfärssås igår, maultaschen och potatissallad till sen lunch idag (det godaste, godaste!). Så tog vi en promenad i det före detta sommarstugeområdet som nu har blivit ett förhållandevis tätbebyggt smack-upp-hus-område under de senaste tre, fyra åren.

Mellansonen hade kompisar här hemma igår och det tycker jag är bra! P var lite orolig att de skulle ha sovit i vår säng, men de hade respekt nog att inte göra det (och ärligt - OM de hade gjort det så hade det varit okej. För mig i alla fall ...)

Ja. Nu tittar vi på Familjen är värre. den är rolig. Tycker jag.

I morgon går mellansonen och jag och ser The blackpower mixtape. Det visar sig att det är pappan till en av de kompisar till mellansonen som var här igår, som har gjort filmen. Vi bestämde att vi skulle se den här filmen igår morse. Liten värld va?

Helg är bäst!