söndag 13 mars 2011

Pyjamasdag

Även om våra gäster gick osent, så blev det väldigt sent. Två är sent. Så vaknade vi också efter elva. En liten hungrig gosse satt vid datorn och blev glad för att få nån sorts serverad frulle och sällskap (det visade sig sen att han minsann hade fått i sig yoghurt, så helt hjälplös är han icke.)

Sen promenerade en mamma i pyjamas och påklädd son iväg till teaterkursen. Och det fortsätter nog så.

I pyjamas. det är skönt!

lördag 12 mars 2011

Melodifest

Igår genrep av Melodifestivalen. Och idag den riktiga. Det var riktigt skojigt att få se hur de riktiga kompisarna och mammorna såg ut. För igår var det ju bara fejk rättigenom (passade bättre som ett ord, kände jag). -Ja, du är ju Sara Vargas mamma, sa de. Och där stod en skäggig man. Jaja.

Sara Varga heter tydligen Sara Brunbjörna Lokatta Varga. På tal om namn man har fått av sina föräldrar, som jag och Kungsholmskompisen pratade om en stund idag när vi promenerade Hantverkargatan upp. Brunbjörna? Kalla mig för Dajmkrysset lika gärna va? Eller Skansen.

Vad är det med Linda Bengtzings och Lotta Engbergs utstrålning som gör att de utmanar så? (Manar ut, skulle jag vilja skriva. Så kan man inte säga. Varför då?)

Nåja. Jag är mallig över att ha prickat rätt på alla de tre låtar som kom etta, tvåa och trea. Skulle också vilja passa på att säga att jag inte nödvändigvis tycker att ordningen skulle varit Saade, Danny, The Moniker. Men .. jag gissade rätt.

Trevliga gästerna vi hade här till middag och TV-titt har gått hem och nu ska P och jag kolla Downton Abbey. Hooray!

torsdag 10 mars 2011

Sorg och sång

Skickade en helvetes massa SMS till glada kollegan idag. Stod i vårt förråd i källaren och letade efter försvunna grejer. Blev sorgsen för att jag saknar henne. Ville grina lite och var tvungen och stå och svälja i en korridor en lång stund innan jag återvände till mitt överbelamrade skrivbord.

Så - plötsligt - står hon där. Glada kollegan i egen hög person. Utan att tänka ett ögonblick utropade jag "ÄLSKLING!". Och det är inget jag utropar kors och tvärs, precis. Jag blev så glad. Och så ledsen. Inga tårar trillade över ögonfranskanten, men det var inte långt ifrån.

Det verkar som hon har nåt jobb på gång. Hon ville inte prata om det och jag ville inte fråga. Men jag hoppas att hon hittar nåt riktigt, riktigt bra där folk uppskattar henne på ett sätt hon förtjänar!

Ack ja.

I morgon skulle jag gått på festlighet, men det blir inte så. Melodifestivalsgenrep hägrar istället. Ibland kan man inte välja som man vill. Ibland bara händer saker. Så nu blir det Globen med yngste sonen. Kan bli hur trevligt som helst!

Italy

Jag har en sak att se fram emot - sommarsemestern i Italien. Hurra, vad skönt det ska bli! Vi bilar dit och hem.

Idag har vi tittat på kartan och räknat ut hur mycket P kommer att orka köra och var vi ska hälsa på och så. Jag har vänner i både norra och södra Tyskland, medan P har släkt i mitten av samma land. Mina släktingar bor i Modena och dem ska vi också hälsa på. Om de orkar med oss eftersom de just kommer att ha fått barn när vi har vägarna förbi ...

När vi väl är på plats så bor vi på samma ställen som Kungsholmskompisen med liten familj. Tjohoo - vad kul det ska bli! Vi kan gå till braiga halsbandsaffären i Florens! Och äta godgoda glassen. Och se lutande tornet i Pisa. Och fara till Sienna. När vi är på det andra stället, den andra veckan, så kan vi åka till Nice! Åh, vad jag ser fram emot det här!

Hurra!!!

IG

- Idag fick jag IG, sa sonen allvarligt igår kväll.
- Va? IG? I vadå? sa jag och tänkte - IG? Har de betyg? Har jag missat det? Vad händer?
- I matte.
- Ojdå. Hur gick det till?
- Jag sa att 9+15 blev 20. Och det är det ju inte. Eller hur?
- Nej, det är det inte. Men IG? Har ni betyg??? Vet du ens vad IG betyder?
- Det betyder Icke Godkänt. Men mamma, jag bara skojade! HAHAHA!

Och här måste jag säga att jag blev förvånad. Varifrån kom den här väldigt skojiga sortens humor med insikter om allt möjligt. Typ sin mammas oro.

Han är rolig den där lille killen med gluggen!

onsdag 9 mars 2011

Klok man

Åt just middag med lilla familjen. Vi dryftade våra små liv och då särskilt arbetslivet. P ska sätta löner inom kort. En spännande sysselsättning då allt ställs på sin spets. Bra arbete ger mer pengar.

Vi fortsatte prata om det som händer, och inte händer, på mitt arbete och plötsligt glänste han till, maken. Han sa "Ni som har fått jobb är ju faktiskt utvalda. Ni har valts att arbeta kvar därför att det ni kan och är, är precis det man vill ha i den nya organisationen.". Och tänka sig - jag växte flera centimeter. Blev stolt som en tupp. Såg plötsligt arbetslivet med nya ögon.

Ända tills jag insåg att det är ett enormt glapp mellan att vara utvald av en chef och arbeta för en annan. Har den chef som ville ha med just mig berättat om det samtal han och jag hade för den andra chefen? Det samtal som faktiskt la grunden till förväntningarna han har på mig i den nya organisationen? Förmodligen inte. Men nu har P hjälpt mig att sätta fingret på nåt konkret.

Det känns bättre!

Bryan F

Bryan Ferry kommer att spela på Cirkus i maj. Tänk om man skulle ...

Tänk om man skulle använda presentkortet jag vann till att gå på konsert! Det vore nåt! Minsann!

(Nästa tanke - Men? skulle vi inte se monstertruckar med yngste sonen i november? Hallå? Monstertruckar? Däh! Bryan Ferry! Yeah!)