Experiment

Att anordna middag en fredag kan vara knepigt. Man kommer från jobbet, är lite trött innan helglugnet kommit och det blir gärna en aning för stressat. Så även idag.

Jag var väldigt glad att jag hade funderat över vad vi skulle äta, redan igår. Fläskfilé och nån sorts potatisgratäng. Kände mig sugen på rödbetor men vem har ätit en potatisgratäng med rödbetor nån gång? Inte jag. Så - jag testade det. Det var jättegott! Och jag kan inte på nåt ända sätt lista ut varför i allsindar man aldrig har sett på vare sig krogen eller i nån annans ugn.

Vi åt fläskfilé till det. Och sallad. Så hade vi det väldigt trevligt och pratade om tunnelbanescener och sjukvård och arbetskamrater.

En trevlig kväll är till ända och yngste sonen sover gott i soffan ...

Släktträff av annat slag

För nån månad sen föreslog en av mina kusiner att vi skulle äta tillsammans på en krog han hade inrett. Bra idé!

Idag var vi och åt där. Kusiner, fastrar, farbröder, sysslingar och ... andra. Det visar sig till exempel att en av mina kusiner är tillsammans med en av de vackraste människor jag någonsin sett. Fina drag, perfekt tandrad och och ett hårsvall utan dess like. Hur gick det till, kan man undra? Inte utseendet. Mer hur de blev ihop. Ingenjörer båda två. Hm. Hoppas att jag får träffa henne igen så att jag kan säga nåt om hur vansinnigt vacker hon är. Eller? Kan man ens det? Kanske inte?

Pappas kusin med fru var med. Pappa var inte där. Det hade han kunnat vara. Han och sambon. Men jag trodde att det bara skulle vara vi som är i Småland som skulle komma. Hade jag vetat att alla möjliga skulle dyka upp så hade jag inviterat fler. Nåja. Fler tillfällen kan ju ges ...

Stället var sådär. Vi var visserligen ett stort sällskap, men att de som får maten först hade ätit upp den när de sista fick sin mat, känns överdrivet segt. Tyckte nästan lite syn om kusinens flickvän vars bror med bakåtslickat hår driver restaurangen bara därför. Att min mat smakade lite vidbränt orkade jag inte ens kommentera. Ankan var tydligen delikat.

Jaja. Det var kul att träffas i annan miljö än den hemma hos, och alla var glada och det var på det hela taget trevligt.

I morgon kommer brorsan med familj hit. Släkt i hemmamiljö är nog trots allt att föredra.

Hundbajs

Jag tittar på ett av de där programmen där nån ska lära hussar och mattar att ta hand om sina hundar.

Paret har fem mopsar. De slåss och äter varandras bajs (hundarna alltså). Några gillar bajet gammalt, andra helt färskt - direkt när det kommer ut. Matten torkar dem om munnen när de är klara. Nu kräks jag snart!

Fy satan vad jävla äckligt. Fy satan vad jävla konstigt att de käkar baj. Mopsar ...

Försök till analys

Jag försöker lösa ett mysterium - hur kommer det sig att jag med jämna mellanrum inte kan prata med chefens chef? Alltså, det är klart att vi kan prata men vi förstår inte varandra. Överhuvudtaget. Jag är inte van vid sånt.

Men nu är jag eventuellt nåt på spåren.

Ända tills innan jul när chefens chef och jag hade långa stunder på amerikanska flygplatser ihop under en resa, så förstod vi inte varandra. Men så plötsligt hände nåt och han lyssnade. Jag kände att respekten för varandra ökade. Kanske bara hans respekt för mig, men ändå. För några veckor sen sa han samma saker som jag har sagt i mellan 1-4 år. Han ville ha förändring och förbättring. Röda trådar och helikoptersyn. Tjohoo, tyckte jag. Vi var på samma våglängd.

Men ... Idag kom han och pratade om ett projekt där han är beställare och jag är projektledare. Det samtalet gick åt helvete. Vi började prata förbi varandra igen.

Och nu undrar jag om det möjligtvis kan ha att göra med stress. Hans stress. Det här projektet som han har beställt kommer inte att bli klart i tid. Och det är faktiskt inte mitt "fel". Det är han som beställare som har haft all möjlighet i världen att följa upp via protokoll och annat. Men det har han inte gjort. Nu får han påtryckningar från högre ort och inser att han inte har gjort sitt jobb som han borde. Han blir otydlig som förr.

Det är här jag undrar om jag är nåt på spåren. Kanske leder stress i hans fall till otydlighet? Kanske har jag klampat omkring bland ömma punkter förut också fast jag inte har begripit det? I så fall har jag hittat mönstret. Och jag är ett plågoris som stressar och utlöser otydlighet.

Kan det vara nåt annat? Kan jag tänka annorlunda?

Hans återfall fick mig att bli väldigt, väldigt trött.

Joggejdi

Vissa gånger är yogan jobbig. Så var det idag. Nu har jag lite träningsvärk både här och där (axlar, ben) Det är grodan och eldandningsövningarna som tar mest, tror jag visst.

Blir lite inåtvänd av att yoga också. Tystare och allvarligare och vill vara ifred efteråt.

I morgon ska jag planera Las Vega-resan med kollegan som ska med. Vi hoppas att vi kan få in en tur till Grand Canyon via Hoover Dam. Coolt va?

Om länge

Sista Spårlöst för säsongen. Hur ska jag klara mig utan tårtömning varje vecka?

Fast jag grinar ju när jag ser Melodifestivalen också. När de är duktiga. Då skrattar yngste sonen och tycker att jag är rolig som gråter bara för att de sjunger bra.

Klarar nog tårtömningen ändå, tycks det.

Fortsättning

Idag ringde fotbollsstränaren till P. Det var bra. Han erkände misstaget att inte berätta annat än per mail om uttagningen. Och sa att de "hade valt ut dem som verkade mest intresserade". Hur mäter man det? Utan att fråga om barnen är intresserade. Utan att ta hänsyn till om barnen går på extraträningar eller inte. "Meningen är att alla killar ska få spela nån gång. Men det kanske inte blir rättvist" Nä - för tränarnas söner ska alltid spela???

P har nöjt sig. Jag gör det inte. Tycker fortfarande att hela grejen är högeligen irriterande.

Påverkar dessvärre inställningen till hela föreningen. Det är illa. Jävligt illa. Dumma, dumma korkade idiottränare!