Dream on och en resa

I natt drömde jag att jag var hemma hos Kungsholmskompisen. Hon bodde ensam i en lägenhet byggd på 50-talet. Två ormar hade kommit in i lägenheten. Vi försökte jaga ut dem. Till sist lyckades jag, med hjälp av en galge, få ut den ettrigaste ormen. En liten fräsande sak som högg och högg. Jag kastade ut den genom balkongfönstret. När jag tittadeut efter den så såg jag plötsligt en tufsig katt med kort svans, som Pelle Svanslös, balansera på balkongräcket. Sen ramlade den ner 4-5 våningar. Det gick fort och jag förstod att den skulle dö.

Jag gick in till kompisen och sa "Nu har jag sett det jag trodde var omöjligt - en katt som inte kunde hålla balansen!"

Undrar vad det här betyder?

Om fem minuter kommer en taxi som tar mig till Arlanda. Wien väntar.

Skulle hellre mysa hemma med familjen.

Auf Wiedersehen!

I morgon

När äldste sonen kommer i morgon blir det för övrigt leverbiff.

(not :)

Gott

Hade tre pojkar med hem idag. Två från en skola och en från en annan skola. Det visade sig vara lite svårt för dem att leka tre. Som för flickor. Den tredje blev exkluderad. Litegrann. Ska prata med yngste sonen om det där vid tillfälle. Vi har till exempel hela dagen i morgon att prata på. Skolan har stängt ...

Barnen fick ugnspannkaka - mitt paradnummer för barn. Lätt att laga, lätt att äta. Gott. Men det är barnen det. Vi andra fick nåt annat.

Tänkte att jag skulle kompensera för äldste sonen, som inte varit här den här veckan och därmed missat varenda god rätt vi ätit - pizza, fiskspett med lax/hälleflundra/tigerräka/tonfisk från Hötorgshallen, pasta med kassler och trattkantareller måndag, tisdag och onsdag. Så jag gjorde en paj med kyckling och trattisar. Mmm!

Så var det bara sonen som saknades. Så jag ringde och kollade hur länge han skulle jobba. Men ... Han hade ont i nacken och var kvar hos sin pappa och tänkte inte ens komma hit. Jag kände mig fånig för att jag hade trixat till det. Gjort paj som är så "jobbigt" - en torsdag. Han kanske kunde ringt nån gång under dagen och sagt till? Jag längtar efter honom och på lördag åker jag till Wien.

Nu känner jag mig bara liiite fånig. Men mest är jag mätt.

Otrevligt

Idag har jag gjort en sån där grej som man hoppas att man själv inte blir utsatt för. Eller ens barn snarast.

Vi har tackat nej till ett kalas. Yngste sonen ville inte gå dit. Killen som fyller år är dum, säger sonen.

Jag tackade ändå mamman för inbjudan (mailledes) och berättade att vi har annat inplanerat och att sonen därför inte kan komma.

Nu sitter jag här med en näsa så lång att den stöter i skärmen hela tiden.

Jag har noga talat om för sonen att den dumma pojken inte behöver få veta att vi inte alls har nåt annat inplanerat, utan att det är ett sätt att vara lite snäll på. Istället för att säga "Du är dum - vill inte komma".

Vi får väl se om även sonen kommer hem med Pinocchiosnok nån dag. Höll på att skriva Gestapo, men jag menade Gepetto. Fast jag menade egentligen Pinocchio. Min hjärna larvar sig.

Pucko och fisk

En av kollegerna är så dum. Samarbete kan hon inte stava till och arbete vill hon inte göra. Det är lättare att leja ut jobb på andra. Jag undrar i mitt stilla sinne vad hon gör på arbetet överhuvudtaget. Hon stjäl energi mer än andra just nu. Var tvungen att prata med chefen om det. Han är medveten om hur det är och hon är just nu under luppen i största allmänhet. Just för att hon lejer ut jobb till dyyyra leverantörer.

Ack ja.

Åkte förbi city på hemvägen. Köpte fiskspett i Hötorgshallen. En halvflaska vitt. Sockerärter. Och solrosor.

Hurra.

Jag läser

Har varit ur läsform ett tag. Men så rekommenderade mamma en bok som jag fick låna när vi var där häromdagen - "Smärtpunkten" av Elisabeth Åsbrink. Den handlar om Lars Norén, pjäsen Sju Tre och morden i Malexander. Och den är bra.

Välskriven och intressant. Det låter tråkigt att säga att den är intressant, men det ÄR det. Mamma och jag såg pjäsen och jag tyckte den var bra. Sen när de började rymma och mörda och råna så fick jag nästan dåligt samvete för att hade gillat de där nazistkillarna när de spelade teater. Och när det kom fram att de liksom spelade teater hela tiden så kände jag mig dum och lurad också.

Det blev lite Kejsarens nya kläder av det hela. Som Backanterna (som mamma och jag också såg) som Ingmar Bergman regisserade på Operan. Ingmar Bergman - då måste det vara bra. Jag tyckte det var helt värdelöst, minns jag. Jävla skittrist. Å andra sidan ser jag på Wikipedia att den spelades 1991. Då hade jag en onge hemma och en i magen. Jag kanske inte var så mottaglig. Eller så kanske den var dålig?

Nu hoppas jag att jag kan få ån sorts förklaring till hur det blev som det blev med fångarna som spelade teater. Kunde inte sluta läsa igår. Om jag lägger mig nu (22.23) så kan jag läsa i en dryg timma innan jag måste sova så att det inte blir heldagsgäsp i morgon.

Mamma och jag har varit på bio en gång också. Vi såg "Matrosen och stjärnan" eller "Querelle" av Fassbinder. Vi var på förhandsvisning och jag var 18 år. Jacob Dahlin var på samma visning. Idag hittar man den under "Gayfilmer". Och jag kan säga att om jag smällde av så smällde mamma av dubbelt så mycket. Hon bad om ursäkt efteråt. Hahaha!

Sju Tre, Backanterna och Matrosen och stjärnan. Nåja. Vi var där!

Nu ska jag läsa.

Packa och vika

Okej. Jag inser att jag måste gå på kurs. För när vi ska till Florida så har jag förstått att barnens kläder ska packas i set. Med skor i påse. Så att nannyn fattar vad som ska kläs på när.

Så gör Kajsa Anka eller vad hon heter.

Skickar tillbaks tvätt som inte strukits med hennes strykjärn på hotell gör hon också. Hon har det inte lätt. Kvack-kvack.

Går hellre en annan kurs - på Poppius. Den tar vi! Jobbet betalar! Häpp!!!