Day off

Vad gör man på sin lediga dag? Jag har några förslag:
- Ge dig av hemifrån vid ... 9-tiden.
- Gå till tandläkaren 9.30
- Gå till frisören
- Hälsa på din make på arbetet
- Handla julklappar på Clas Olsson/Butterick's/Åhléns/BR
- Leta efter julklappar i ALLA andra affärer
- Köp strumpor och t-shirts på H&M i City
- Träffa väninna på Åhléns. Ring till varandra av en händelse när ni båda står vid samma sorts "Gift package" - på olika våningar (Helt sjukt!)
- Drick te hemma hos väninna
- Var arbetskreativ med väninna
- Köp ytterligare en t-shirt och en svart vagt glittrig top på H&M på Söder.
- Kom hem vid 20.
- Ät sushi framför Ugly Betty.
- Slå in julklappar till make, barn ochmakens syskonbarn
- Somna sött

Han pratar, han pratar

Igår var vi på god och trevllig middag hos före detta mannen med familj. Vår yngsta son och deras dotter är i samma ålder och är varandras bästa vänner. När vi väl träffas undrar vi alla varför vi inte ser till att barnen träffas mer.

Vi ringde upp äldste sonen. Han har ändrat sitt sätt att säga "r" Bara litelitegrann, men i alla fall. Så satt vi där med mobil med högtalarfunktion emellan oss. Alla ville prata samtidigt. På slutet sa yngste sonen "Nu vill JAG säga nåt!", alla tystnade. "Eh, eh, eh. Jo ... du ... eh ..." och man såg riktigt hur hans små ögonbryn knorvade ihop sig av ansträngning för att komma på vad han skulle säga och till slut sa han "eh, eh ... I love you!" Då kan jag säga att vi höll på att dö av gullegullkänslor!

Missnöjd eller Miss Nöjd?

Endast den som lever får se hur det blir ... Om jag kommer att fortsätta känna mig så inåtahelvitte missnöjd med ALLT som jag gör sen några dagar, eller om jag rentav blir Fröken Nöjd innan året tar slut.

Jag vaknade på natten mellan lördag och söndag och kunde absolut inte somna om. Allt skit i hela världen ramlade över mig som ett brev med nattposten. Det ena gav det andra och till slut var jag tvungen att försöka koncentrera mig på min andning för att fokusera på nåt som var bra. Typ att jag andas.

Jaja. Det blir kanske bättre med tiden. Just nu går jag omkring och tycker att livet är sådär. En kortvarig svacka hoppas jag. Orkar inte med om det ska vara en längre existensiell kris.

Släkt vare här!

Idag äger den årliga julsammakomsten rum. För oss hel-, halv- och styvsyskon. Vi är sex totalt. Sen är det respektive och barn med också. Vi samlas i Västerhaninge där mamma serverar nåt som förhoppningsvis är gott och sen pratar vi om vad som hänt sen sist. I bästa fall tittar vi på diabilder från förr. Då skrattar vi tillsammans utan att dela upp oss i smågrupper (vilket ju är lätt hänt när vi är så många).

I år kommer vi också att få den sista kassen med böcker eftersom mamma går i pension och därför inte kommer få några recensionsexemplar av alla de senaste böckerna framöver. Nåja. Jag håller ju (fortfarande) på att göra mig av med de böcker vi redan har ...

Tyvärr krockar den här släktgrejen med den andra, årliga glöggbjudningen hos en av fastrarna. Där träffar jag kusinerna och sysslingarna med föräldrar. Men i år lyckades dessa två saker alltså förläggas på samma dag. Det är synd!

Jag pratade med mamma tidigare idag och då berättade hon att den yngsta av styvsystrarna inte skulle komma för att hon hade haft nån njurinfektion. Jag ringde upp systern för att fråga om vi skulle ta med hennes dotter på nåt sätt. Nej, det behövdes inte. Hon ville gärna ha dottern hos sig. Jaja. Fick henne i alla fall att känna sig lite sugen på att komma, trots att hon är matt, så hon skulle överväga att komma senare. Det är bra!

Talade också med ingifta fastern som jag länge tänkt på, och hon har varit i Kina och shoppat. En vit pärla till halsgropen - åh! - och kallingar till sönerna :) Nån gång ska jag också åka på shoppingresa! I bästa fall ska vi träffas efter nyår, då får vi prata mer om livet!

Nu ska jag ta lilleman och gå och köpa lördagsgodis. Han säger att han har ont i magen så det blir kanske inte så mycket snask ... (Nu lät det som jag skulle TVINGA honom att äta godis, haha. Det lovar jag att jag inte ska.)

Jag längtar mycket efter amerikapojken! Som tur är ska hans bror följa med till sin mormor idag, i morgon är det fika hos morfar också. Sen middag hos de stora pojkarnas pappa - det blir trevligt!

Undrar om det är svinkallt ute. Så jag behöver extra strumpbyxor på väg från pendeln till mamma?

Barntåg

"Välkomna till förskolan för att se barnen lussa, vi börjar 14.30" ÅH! Vad gulligt tänker jag först. Och sen, faan vad tidigt. Jag måste åka från jobbet 13.30.

Jag träffar minst tre andra föräldrar med samma mission på tvärbanan. Vi är lite sena. Allihopa. Kommer in i lokalerna 14.29. Hinner höra en liten sång. På de bästa platserna står mammorna som är hemma med sina småbarn. De har säkert stått där och väntat med videokamerorna sen i morse.

Jag blir så jäkla irriterad! Orkar inte vara trevlig mot de snälla fröknarna. - Varför börjar ni så tidigt, undrar jag? - Ni skulle ju starta 14.30. Jag hann till dess. Men då var det över. Jag är besviken, fortsätter jag. Då säger de snälla fröknarna att de gärna ordnar en sångsamling på en gång. Så får vi höra barnen igen. Det var snällt! Men jag tyckte väldigt synd om pappan som kom 14.40. När även sångsamlingen var slut. Som tur är hade hans fru filmat alltihop. Han kan ju se det i efterhand! (Här skulle jag vilja ha ett litet tecken, som inte är en smiley, för ironi.)

Narki

En trött flicka sitter i ett hörn på tunnelbanan. Hon har två kassar med sig. Hon håller på att somna hela tiden. Fingrar på telefonen för att hålla sig vaken. Blinkar tungt. Hon är onaturligt trött. Hon beter sig som jag kunde göra på extremt tråkiga föreläsningar på universitetet - låtsas hålla på med nåt fast man egentligen smygblundar för att man är såååå trött. Hon försöker hålla fasaden uppe. Hon vill inte visa att hon egentligen inte är otroligt narkotikapåverkad. Hon sitter där med nedbitna naglar på rödfnasiga fingrar, sina nytvättade kläder i två påsar och neråttjack i hela blodomloppet. Mitt hjärta börjar slå fortare. Jag undrar hur det kommer sig att hon knarkar. Var ska hon nu? Tror hon på allvar att vi andra ska tro att hon bara är trött när hon sitter och pillar på örhängena med ögonlock som inte skulle hjälpas ens av tändstickor?

"Centralen". Plötsligt vaknar hon ändå till liv. Målmedvetet tar hon sina kassar (det är då jag ser att hon har snyggt hopvikta kläder i dem) drar lite i tröjan, rättar till jackan och trippar iväg med en ovanligt snygg, stram hästsvans. Hon är inte ens 20.

Jag blir så ledsen. Eller - jag blir väldigt berörd. Ilsken. Undrar var det gick snett och vad jag kan göra eller säga för att få henna att få upp ögonen (i alla bemärkelser) för vad hon missar - den naturliga glädjen. Den äkta sorgen. Den kontrollerade tröttheten. Ja, typ ... livet.

Vart var hon på väg? Vad gör hon just precis nu? Vill jag verkligen veta?

Läxa

Ibland undrar jag vad man förlorar på att säga "bra" till varandra. Varför man inte självklart ler mot den man möter. Hur svårt är det?