Helvetesdag

Åkte till första jobbet. Pratjobb. Tog 30 minuter dit. Läste in i 5 minuter och sen hastade jag därifrån. Effektivt? Inte särskilt.

Halv nio hade jag utvecklingssamtal. Men det kändes inte utvecklande. På nåt sätt, faktiskt. Jag måste säga upp mig. Genast.

Sen var jag på ett av historiens mest meningslösa möten. Ingen hade nåt att säga och vi var många på mötet. Ingen förstod heller varför det var så bråttom att ha mötet då ingen ville hålla i det. Konstigt.

Det sista jag gjorde var att fråga en tysk kollega varför han hade talat med min chefs chef om jobbiga saker han kanske borde ha pratat med mig om först. Jag tror att han fattade. Men det var inte roligt att tala om det. Men ganska modigt. Av mig. Jag förlorade det jag trodde var nån att hänga i julgranen och grät ymnigt efteråt. Gick rödgråten till tunnelbanan där jag mötte två arbetskamrater så jag var tvungen att låtsas att jag var väldigt mycket mer förkyld än jag har varit på år och dar. Typ.

När jag kom hem ville jag dö. På riktigt.

Sen kom mellansonen hem och berättade att han hade varit och tittat på en lägenhet i Rissne. En jättestor fyra som kostar 11000 i månaden. Han vill bo där med en kompis. Han tycker att det är jobbigt att bo hemma.

Men -

han går i skolan

han har inget jobb

han har inga pengar

Så jag var realistisk, och möjligen astrist, mamma. Vi hade ett bra samtal. Sonen blev jättejättebesviken och jag kände mig usel och ville dubbeldö.

Om jag tittar på den positiva sidan så har jag fått ledigt några dagar i maj för att Per och jag ska kunna åka till New York. Vi har vare sig barn- eller kattvakt. Det är ett litet problem.

Äldste sonen kom förbi och kramade mig på jobbet. Det var bra. Han och S äter veganmat i en månad. Då får man inte ens äta honung. För då stjäl man binas egendom.

P och jag åt en god middag - tomatsallad med pinjenötter och bacon.

Och imorgon ska jag ha möte om internkommunikation.

I övrigt - fyihelvete.

Kan man sälja allt och åka bort?