Hela dagen blev förstörd eftersom jag sov så fruktansvärt dåligt i natt. Har varit yr och mått allmänt dåligt. Hatar snark och snor i andras näsor.
Tvingade ut P med son och sen satt jag själv inne. Hela dagen har varit totalt meningslös. Jag avskyr att vackra dagar förspills på skräp.
Är jätteirriterad på att P inte fattar att han kan sträcka ut handen, klappa yttepyttelite på mig och tycka lite synd om mig. Kanske säga nåt i stil med "Förlåt. Det är klart att jag som snarkar och hostar med 100 decibels ljudstyrka sover i yngste sonens rum (för sonen är ju ändå inte där. Han ligger ju mellan oss och ger oss både ont i ryggen och sommarsvettattacker). Nästa gång ska du inte ens behöva sparka på mig i två timmar, jag går dit själv."
Har haft kortaste kontakten med äldste sonen också. I förra veckan fick han veta att han inte kommer in på juristlinjen nånstans, men däremot datavetenskap i Uppsala. Besvikelse ett tag. Nu är det bättre, tror jag. "Bättre internationella möjligheter".
En kod till nåt som har med inskrivningsnämnden har inte fungerat, det kom en ny idag och jag var lite intresserad av att veta om jag ska använda nätverket och stora megafonen i jakt på boende i Uppsala, eller om jag inte ska det på grund av reservplats på juristlinjen i Stockholm. Tänker att det är extremt dumt att sitta med rum/lägenhet i Uppsala om man ska plugga i Stockholm. Detta tycks kloke sonen inte begripa. Att frågorna är till för att hjälpa. Nu. Innan alla andra redan har nätverkat fram nånstans att bo.
Men jag får som vanligt inget veta. Allt är så jävla hemligt och mystiskt och integritetsbevarande. Tyvärr blir det väl till att pendla då. Eller bo i en papperskorg.
Jag lägger ner alla försök till hjälp och är en idiot när jag väl har fått så pass mycket information, nån gång i slutet av augusti (moa-ha-ha vad många boställen det finns då. Inte.), att jag kan ordna nåt.
Jag får hjärtattack. På min grav kan ni skriva "Jag försökte i alla fall".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar