Tänkvärt

Jag såg ett TV-program häromdagen. Med Dr Drew. Det är han som hjälper amerikanska kändisar att bli fria från sina missbruk. Förra omgången av serien var det sexmissbrukare. Nu är det alkohol och knark. Opiater, har jag lärt mig, är populära. Det är till exempel morfin och annat neråttjack vi pratar om.

De kända personerna som är med, är inte längre särskilt kända eftersom de har missbrukat en längre tid. Gör man det så kan man liksom inte vara känd längre. Vi har en snygg före detta Sports Illustrated-brutta som har hela väskan full med både sånt hon ska bli glad av och sånt som ska lugna henne, Rod Stewarts son är där, han som spelade Kenickie i Grease, före detta trummisen i Guns N' Roses, nån som varit med i Idol och så vidare. En del av dessa är illa däran. Oberäkneliga som måste klia sig hela tiden.

Jag blev bestört över att fatta att två av tjejerna hade börjat missbruka tillsammans med sina redan till knarket och spriten förlorade mödrar. Jag fattar inte ...

De är så trasiga. Korkade. Och beroende.

Väldigt avskräckande och lysande att visa sina barn i 13-årsåldern. Det finns inget coolt med detta. Alls.

Att brinna för något

Jobb.

Jag har jobbat för en grej på jobbet. Länge. Nu, äntligen, verkar det som om önskan om förändring, nej - förbättring - går vägen. Jag blir så glad. Och alla som är involverade ser att det är ett bättre arbetssätt. Att det underlättar och gör varje dag enklare och roligare och mer meningsfull. Allt hänger ihop. Det går en röd tråd genom allt vi gör.

Det är så bra!

Bättre tider. Va?

Har jobbat hemma idag. Yngste sonen har hosta. Hade hosta.

Jag får så mycket gjort. Jag trivs i hemmet. Känner hur jag hinner med. Det enda är att jag skulle vilja ha alla jobbpärmar och sånt hemma. Nu sitter jag istället med tolv dokument som ska läsas parallellt för att jag ska få ihop allt. Men ändå - bra.

Känner också att det finns energi till att plocka och städa, men dagen går och plötsligt står P i hallen och börjar antyda att man kanske skulle plocka och städa lite och då pyser energin ur mig. Tjata inte. Tjata inte, snälla. Lämna mig i fred. Låt mig vara ensam. Låt tankarna sorteras i lugn och ro. Jag har inget emot att barnen är hemma - de ställer inte krav på det sättet. Men jag orkar inte ... anpassa mig. Jag orkar inte med förväntningar. Krav. Jag måste få komma i fatt. Men åren går.

Jag önskar att jag kunde formulera mig mindre brutalt, men det är precis så här jag känner.

Har pratat med mamma idag. Det är ytterst få människor jag har så mycket gemensamt med. Så ses vi så sällan. Det är så synd. När försvann tiden för varandra?

Herregud så tungt det blev. Det var inte meningen. Jag känner mig ganska väl till mods egentligen. Förutom den lilla detaljen att det går så bra på jobbet att jag undrar när bakslaget ska komma. När nån kommer och säger att jag har missförstått precis allt.

Är det jobbet som får all energi? Är det där jag ger allt? Så när jag kommer hem är jag bara trött och orkar inte med de där vardagliga sakerna, de som blir krav när jag skjutit upp dem tillräckligt länge.

Och naglarna skivas och det grå håret frodas. Men det bryr jag mig inte särskilt mycket om ...

Önskelista:

Städerska

En hemmadag i veckan (vardag) som avslutas med restarangbesök med familjen

Läkarbesök och åtgärder för alla små krämpor

Allmän skönhetsbehandling (naglar, massage, hår, ansikte, fötter och allt däremellan)

Läger att skicka maken på ibland

Lära mig hålla reda på räkenskaper (både på jobbet och privat)

Ekonomisk rådgivning för enmansföretagare

Sen så!

P.S. Jag älskar P!

BU och MK bl a

Med risk för att bli tjatig. Jag lyssnar ju på nedladdade Sommarprogram på väg till och från jobbet.

Jag har imponerats av Björn Ulvaeus, skrattat åt Martin Kellerman och nästan somnat med Marie-Louise Ekman under de senaste tunnelbaneturerna.

Det är så bra.

På kvällarna innan jag somnar lyssnar jag på På minuten samtidigt som jag spelar Angry Birds. Tycker inte om Kajsa Ingmarsson. Hon är en raljerande typ. Pia Johansson däremot - hurra! Och Fredrik Lindström! Dan Ekborg? Nej. Men Hans Rosenfeldt är toppen! Man får helt enkelt se till att ladda ner rätt saker.

Man har det ganska bra!

Krämpor

Jag har en envist återkommande huvudvärk. Jag är inte van vid att ha ont i huvudet.

Häromdagen, efter dansandet på personalfesten, hade jag ont i knäna så jag nästan inte kunde sova.

Och armbågen ska vi inte tala om. Bär jag på fel sätt så är det hemskt. Måste sluta bära.

Har jag nämnt utsidan på vänster fot? Kan man bryta delar av det där benet eller vad det är? I så fall har jag gjort det. Borde nog spjälas. Eller ha nån sorts fotmitella. (Vilken syn)

Och ryggen. Har burit för tung handväska. Lyxproblem. Men ont gör det likväl.

Det var hela kroppen va? Från topp till tå. Ont överallt. Kan det bli bättre? Kan det bli sämre???

Allvarligt - huvudvärken kan oroa mig. Jag har en före detta kollega som håller på att dö i hjärntumör. Fast det har jag en teori om - dect-telefoni. Hon var assistent och pratade i högstrålande lur hela dagarna i flera år. Det har ju inte jag gjort.

Ryggen och knäna går över. Helt säkert. Vila där.

Tjohoo!

Köttbullar

Idag har vi ätit köttbullar. Riktiga, hemlagade. Med potatis och lingon. Det är så gott!

Det räcker så.

Synkroni

Jag minns en gång för många, många år sen när jag kanske var åtta år. Då sa min styvpappa att hans äldsta dotter dansade så bra. Hon hade rytmen i sig. Jag fick komplex. Ville aldrig mera dansa.

Nåt år senare fick jag spela koskälla med min pappa i hans dåvarande flickväns vardagsrum. Han jammade med några kompisar och Lasse, en trummis, hade efteråt sagt att jag verkligen visste vad jag höll på med. Jag kommer ihåg att jag improviserade några klonkanden och att jag själv faktiskt blev både förvånad och glad av att det lät så bra. Att jag vågade. Att jag kunde.

Långt senare har folk, inte många men några, sagt att jag verkligen har känsla för takt och musik. Att jag kan dansa. Och nu vet jag - att dansa och hålla takten är nåt som kommer inifrån. Om jag gillar att röra mig på ett visst sätt och om jag gillar att stampa takten på nåt annat sätt - så är det rätt. För mig. Det är det som är viktigt.

Idag har jag sett Bounce i Globen. Satan vad bra de är. Inte bara de, alla deras gästartister är också bra. Jag kan inte riktigt med lindyhopp även om kläderna är roliga, salsa däremot - wow!

När en hel sektion i publiken började dansa grinade jag lite. Och när de kort men naggande gott hyllade Michael Jackson fällde jag också en tår.

Bilder -

Väggdans

Liggdans

Långdans

Sektionsdans

Slutscen

Studs

Idag har jag och kollegerna stått för studsandet. I morgon är det Bounce tur.

En av kollegerna är så ny att hon aldrig förr har varit på fest med oss andra. Hon konstaterade glatt att det är ett väldigt trevligt gäng. 400 pers. Vi dansar nämligen i "ring". Ni vet så där så att det skulle kunna dansa nån i mitten om nån skulle vilja. Men det gör det inte. Alla dansar helst bara så att själva ringen bildas. Och vi ler glatt och har det bra.

Jag drack mycket vatten och det var bra.

Nu är jag hes och tacksam för att jag fick skjuts ända hem.

Ett axplock

På lördag ska jag se Bounce studsa omkring i Globen. Det ser jag fram emot. Har längtat i flera veckor!

En av de bästa saker jag sett på scen de senaste åren är Bounce föreställning "Gökboet". Fantastiskt häftigt.

Jag förstår mig inte riktigt på mig själv. Jag skriver upp alla böcker jag läst och alla filmer jag sett, men jag har ingen koll på när eller vad jag har sett på olika scener under årens lopp. Keine anung. Jag har ett kuvert med gamla biljetter. Nånstans. trodde att det eventuellt hängde på anslagstavlan vi har i köket - men de enda kuvert jag hittade där hade annat innehåll. Ett presentkort på Erssons fisk och ett presentkort på övernattning på ett Choice Hotels-hotell.

Nu blev jag lite stressad.

Lat

Vad händer? Jag får inget gjort? Vare sig på jobbet eller hemma. Jag vill mest vara i fred och inte göra ett skit. Lyssna på gamla Sommarprogram och spela Angry Birds. Har hittills lyssnat på följande Sommarprogram (det tar ganska exakt ett program att ta sig till jobbet - perfekt):

Laila Bagge (Jaja)

Ingvar Kamprad (lite kul)

Johan Lindeberg (Njae)

Alex Schulman (Jättebra! Började nästan gråta)

Lena Philipsson (hon är ganska rolig!)

Nu har jag några nedladdade kvar - Morgan Alling, Hasse Alfredson och Bodil Malmsten. Sen får jag se om jag orkar med fler. En del känns så pinsamma. Andra ointressanta.

Jag var faktiskt på en kurs i förmiddags. Internkurs. Om standarder. Herregud så tråkigt. Jag kunde inte låta bli att tänka på katastrofer som tsunamis och jordbävningar i förhållande till vad som är viktigt i livet, och det kan jag med säkerhet säga - en kurs om standarder hör INTE dit. Inte förrän jag började spela Angry Birds samtidigt som jag lyssnade kunde jag uppskatta detta ämne. Mikrolitegrann.

På fredag har vi personalfest. Det kan bli roligt.

En vanlig dag

Inget särskilt har hänt på jobbet idag. Chefens chef fick sparken och jag har varit på några möten och kallat till andra.

Sen var det fotboll och jag skrev ett bra mail till P om livet. Vi måste prata mer. Det var det jag skrev ett mail om :)

Nu ska jag lägga mig bredvid den mjuka, lilla sonen och kanske somna.

(Att chefens chef fick gå var väntat. Men visst är det lite konstigt. Nu ska vi väl vänta på att nån annan tar över.)

Maria, Maria, Maria

Denna Hollywoodfru Montezami eller hur det stavas. Maken till människa har man sällan skådat. Väldigt intressant, tycker jag.

Hon är helt utan ironi, vilket på ett sätt är befriande. Jag undrar om hon blir besviken på det mesta eftersom hon planerar allt i detalj. Om det inte är så att hon redan har haft det bästa sceneriet i huvudet och sen klarar sig utmärkt utan det perfekta i verkligheten. Man vet inte.

Jag skulle också vilja vara Hollywoodfru ibland. Shoppa och åka bil och dricka skumpa (OBS! dessa saker var inte i nån särskild ordning).

Men vi har fått nya mobiltelefoner på jobbet. Så har jag skrivit reseräkning. Och min bror bilar från London och en arbetskamrat har kommit hem efter många dagar i Milano.

I am a Seatown wife.

Djur och kultur

Idag har vi haft en hund på besök. Den skällde när den kom. Sen blev den lite lugnare. Yngste sonen konstaterade att det lät gulligt när den tassade omkring på parketten. Jag håller med.

Tror att hundens ägare, tillika min mamma, tyckte det var lite pejno att ha en hund som skäller och drar i kopplet när man är ute. Ungefär som man tycker att det är lite jobbigt när ens barn drar spadar ur andra barns nävar i sandlådan. Eller skvätter sand. Om de nu gör det.

Men dressyrkurs för hundar är väl ungefär samma sak som att ens barn går i skolan?

Nåja. Hunden är väldigt söt. Det är min mamma också.

Om hundar kunde tala ...

Charmtrollet har fått ett ansikte

Lite senare på eftermiddagen var vi och lyssnade på hårdrock på Dieselverkstan där Rytmuselever hade uppspelning. Yogafrökens son spelade trummor så håret yrde. Alla var duktiga. Men jag tyckte nog att trummorna var bäst :) Trevligt också att båda våra mellansöner var med.

Närmast scenen stod trummisens flickvän

Mot molnet

Undrar om det egentligen är klokt att befinna sig i askmolnets nedfallsmitt? Skulle jag ha sagt till familjen att åka till mig, från molnet, istället för att åka mot molnet? Vad är det som kommer att falla ner? Egentligen.

Jag har i alla fall sovit gott i många timmar. Ungefär 14. Det behövdes! Vaknade av att jag lät konstigt. Ett surrande fladder mellan bröst och näsa som var högeligen irriterande. Har hosta också.

Åkte nattåg mellan Frankfurt och Hamburg. Resan startade med förstaklassbiljetter utan platsbiljett i torsdags kväll/natt. Proppfullt redan när det kom så det var bara att sätta sig på golvet. Stirra framåt. Spela lite spel. Lägga sig på heltäckningsmattan med benen under andras säten. Huvudet på handväskan. Försöka sova. Det gick inte så bra. Nånstans på vägen kopplades ytterligare en vagn på och då lyckades en av kollegerna ta en plats till mig. Satt i några timmar. Sov inte. Sen var det ett danskt tåg från Hamburg. Också proppfullt. Golvplats. Ingen heltäckningsmatta.

När vi kom till Köpenhamn så skiljdes vi åt, de svenska kollegerna och jag. Mötte en annan kollega från Stockholm som skulle ta ett tåg. Själv klev jag in i en bil med främlingar. Två av dem finns på listan över de mest inflytelserika kvinnorna i svenskt näringsliv. Så var det två män. Också de inom svenskt näringsliv. Spännande sällskap. Trevligt.

Nu är jag hemma och inser hur mycket man tar för givet.

Lider dessutom med brodern som sitter fast i London till minst på tisdag och kollegan i Milano som inte vet när hon kommer hem.

Flyg mot tåg

Askmoln.

Sitter fast i Frankfurt. Måste ta tåget och kommer hem ett dygn senare än beräknat. Jag vill vara hemma med familjen. Inte här på ett hotell med internet. Även om jag har två svenska kolleger här också.

I kön till tåget träffade vi andra svenskar. Så jag åker bil med dem som ska till Stockholm från Köpenhamn i morgon vid lunch. Fyra för varandra okända mäniskor delar plötsligt bil och det är ju kanske trevligt. Dessvärre tycks en av dem vara outhärdligt besserwissrig. Hoppas att hon somnar snabbt!

Äventyr.

Men jag vill hem.

DE vs US

Alltid lika spännande att möta de tyska kollegerna. Nu har de problem. För våra amerikanska kamrater vill inte följa de tyska reglerna. Ha! Äntligen några med tillräckligt stort självförtroende och litet förstånd som vågar säga ifrån.

Annat får man höra och veta också. Så har jag blivit bjuden till de svenska kollegerna i södrare Sverige för att prata om det jag helst pratar om just nu - hur vi kan förbättra vårt deltagande på olika kongresser. Tjo vad bra!

Annars är det skirt och grönt. Men de fryser. Vi tycker att 17 grader är toppen, de fryser häcken av sig. Det är ju APRIL gubevars.

I morgon har vi själva mötet där allt vi pratat om under middagen (sparris, sparris och sparris) ska avhandlas ännu en gång. Den låtsade demokratin ska iscensättas. Ack ja.

Ähmen då drar jag

Dags för de förhållandevis värdelösa, tyska mötena igen. Efter ett års uppehåll sätter det igång igen. Tjohoo. Not.

Men ... Kanske möter jag våren där? Kanske kan jag få några nyskördade sparrisar till middag. Eller lunch i "kantinen" på torsdag. Vad är väl ärtsoppa och pannkaka mot vit sparris och hollandaisesås? Jag bara undrar.

I övrigt har vi haft en alldeles speciellt svårslaget spännande dag på arbetet. Det verkar som det händer nåt. Inte för att nån yppat ett ord om det, men vi är ju inte dumma.

Kanske ska nån sägas upp? Folk kallas upp på hemliga möten med högste chefen och det är ju stoff för spekulationer. Så det är väl det vi har gjort idag. Spekulerat. Annat arbete får vänta till en annan dag. Eventuellt hade det varit bättre att berätta vad som händer. För effektivitetens skull, menar jag. Nåja. Väskan med kläder för en dag är redan packad. Datorn är med. Min lilla nya kompis iPod likaså. Har inte hunnit lajja så mycket med den idag, men än är det nån timma kvar denna afton i april. Tjo!

Knark, häxor, lättklätt och köpt

När man åker kommunalt ser och hör man det mest makalösa. Dagens skörd:

- Ung kille och dito flicka sitter och pratar om semester. De är i gymnasieåldern. Han pratar om Biarritz (stavas det så? Heter det ens så?) och hur han hade fått grannen arg eftersom de festade högt klockan fyra på morgonen. Men de hade minsann inte druckit. Nej, nej. Bara rökt marijuana. Sitter han och säger. Ogenerat. Högt. Är jag en tant som tycker att man håller käften om sånt? Eller är det för att jag aldrig nånsin har provat som jag tycker att man ska hålla tyst om det? Gör det mig ändå mer till tant? Tänkte för övrigt skriva marihuana. Vad är det? Nej. Tacka vet jag hach ;)

- Åkte buss med häxa. Och hur vet jag att hon är det? Mycket enkelt. Alla häxor har blekfärgade, lite utstående ögon, höknäsa med rundad topp och gula, glest sittande tänder. Stripigt hår icke att förglömma. Hur vet jag det? Inte vet jag.

- Gymnasieflicka modell större tänkte att det var vår. Hon hade satt på sig shorts modell mindre och hade nylonstrumpbyxor under. Grå t-shirt med nitbälte. Inget mer. INGET MER. Hennes mamma måste ha gråtit i morse när hon gick "Jag har närt en prostituerad vid min barm". Ack ja. Söner är bättre!

För att slippa bekymra mig om andra så har jag nu införskaffat en fantastisk liten pryl. Jag är nu mer stolt ägare till en iPod Touch. Tack till mig själv. Nu kan jag lyssna på gamla "Sommar"-program. Titta på Niklas mat (varför jag nu skulle tycka att det är roligt. Har aldrig sett det förr.), lyssna på radioprogrammen "Språket" och "Spanarna". Bara radio på bokstaven S.

Nu ska jag ladda den full av spel också. Nej. Ärligt. Det var det första jag gjorde.

Fotbollsmamma

Det gick ju bra det där. Med fotbollsturneringen. att det var typ minusgrader kunde ju inte nån rå för. Vi hade med termos så vi kunde göra te. Men kallt så inåtahelvete blev det. Barnen rörde ju på sig, så för dem gick det bra. Men vi vuxna led och satte oss bilen så fort det var rast.

Fem sexåringar på plan samtidigt. Och som de spelade. Passade som de skickligaste proffs. Vann samtliga matcher. Vår son fick stå över en match (vi tror oss veta att han är en av de mindre bra. Men för att vara sex år är han väldigt bra ...). Men sen gjorde han flera mål i de matcher han fick spela.

P säger att man har gjort studier med idrottsutövande och sett en trend - de som är födda tidigt på året är mer framgångsrika än de som är födda sent på året. Jag förstår det. Yngste sonen, född i slutet av november, är i vassa fall huvudet kortare än kompisarna som redan fyllt sju.

Så om han vill bli framgångsrik så får han väl satsa på nåt annat. Musik eller teater, kanske?

Patetiskt

Okej. Jag har grinat två gånger i kväll. Tre. Om man räknar "grina illa" som grina. Tre gånger. Till olika TV-program.

Petra Mede och Peter Magnusson sjunger i Så ska det låta - grina illa. Illa! ILLA!!! Varför?

Norsk tenor sjunger i Talang - grina. Tillsammans med Bert Karlsson. Hm.

Barn föds i Solsidan - grina.

Nu vill jag grina igen. Måste gå och sova eftersom vi ska upp så erbarmerligt tidigt i morgon bitti.

För övrigt så gick det väldigt bra att prata inför hundra idag. Fast jag kände att pulsen gick upp när det var en kvart kvar innan jag skulle stå där. Satt på möte och fick svårt att fokusera. Gick på toa och försökte komma ihåg vilken yoganäsborre man ska hålla för/andas genom när man vill lugna ner sig. Mindes inte och var rädd att jag skulle välja fel och därmed bli ändå mer snabb i andningen.

Sen var det över. Bara så där. Och det gick bra. Blev bara lite torr i munnen och adrenalinstinn efteråt.

En dag är över.

Har varit på mässa

Trädgårdsmässa.

Sammanfattningsvis säger jag en sak - amatörer på stor yta. Och det gäller kanske både mig och Polisen och de som ställde ut. Att vi som besökare är amatörer (och det baserar jag på att vi bara har balkong och därför bara hade nytta av 40% av allt som ställdes ut. Inklusive Foppa-tofflor som hade bytt namn till Toffrlor.) är väl okej. Men de som ställer ut kan man väl ställa högre krav på?

1) För att det ska komma in folk i montern så kan man locka med något erbjudande. På Hötorget ropar de "Billi', billi'". Det funkar bra. Men man behöver inte skrika. Man kan sätta upp en lapp. Rättstavade lappar är att föredra. Ökar liksom fötroendet.
2) Om det kommer en kund så är det trevligt att ge den kunden uppmärksamhet i lagom dos. Le. Säg hej. Ganska lätt, eller hur?
3) Om en kund visar intresse så är det trevligt att lägga ifrån sig kvällstidningen/sluta prata med kollegan. Räkna inte med att sälja bara för att det kommer nån, tänk istället på att de där stackarna har betalat 140 riksdaler för att komma in på en köpmarknad där du är en del.
4) Om du aldrig har varit med på en mässa, aldrig byggt en monter, aldrig möblerat nånting i hela ditt liv - ta hjälp. Det finns folk som har precis den kunskaper du behöver som yrke. Om du till exempel säljer mycket fina, mycket små krokar i åtta modeller så kan det se galet ödsligt om man sätter upp dessa krokar i en monter som är 4x4 meter. Krokjävlarna syns ju inte ens. Särskilt inte om du själv sätter dig framför dem.
5) Ni som arbetar på nåt av de stora företagen inom till exempel blomsterhandeln - tänk på att kunden på en mässa inte är densamma som den som har åkt ut till en jättelada på billig mark i förorten. Kunden på en mässa vet inte vad den vill ha. Det ska du berätta. Genom ett erbjudande.
6) Om du inte har nåt särskilt att ställa ut, gör som danske gurun Tage Andersen - lägg ut jord i massor, ta in sex hängbuksvin och låt folk glo. Genialt!
7) Satsa lika mycket på balkongägarna som på dem som har trädgård. Var är de små bänkarna för två att ställa på pyttebalkongen? Var är de fiffiga lösningarna? Vi nöjer oss inte med snurror i form av prickig geting. Vi har redan haft en sån. Den gick sönder. Nu vill vi satsa på kvalité. Men inte en gräsklippare eller pool. Det funkar inte för oss. Det skulle däremot en sekatör göra. Och ett fågelbad. Det kan man ha på balkongen (ve och fasa för allt fågelskit som skulle täcka lilla trägolvsytan. Men ändå. Det får plats!)

Sådärja. Ska vi stänga en dag och börja om på lördag igen? Inte det? Nya tag nästa år då?

Lycka till!

Arla

Detta handlar inte om mjölk eller andra produkter från leverantören av kolivsmedel. Detta handlar om fotbollsturneringar.

Varför ska man träffas 8.10 på en fotbollsplan åt helsefyr en lördag? En lördagMORGON. Nästan natt. Vad är det för fel på typ 10.00? Eller 14.00?

Jag vill sova på helgerna. Nej. Jag måste inte sova, men jag avskyr att få min fritid styrd. Särskilt av morgonpigga dumma tränare.

Undrar dessutom hur det ska gå få den lille fotbollsspelaren som inte ens på vardagarna stiger upp innan 7.50.

Spännande.

Jobbe hemme

Jag håller på att förbereda en presentation. Om det vi var i Las Vegas och lärde oss. Jag blir inspirerad av mina anteckningar! Alltid nåt. Men det är svårt att få det att hänga ihop, tycker jag. Jag var på flera olika föreläsningar som på sitt sätt hänger ihop, men det är svårt att få ner det i en power point-presentation.

I eftermiddag ska lillasyster Polisen och jag gå på trädgårdsmässa. Inte i tjänsten, dock.

Ljus och mörker

Idag kändes det att det var ett tag sen jag var på yogan. Lokalen var ljus. Gardinerna kunde inte hålla ljuset utanför. Det var annorlunda. Vare sig bra eller dåligt. Bara annorlunda. Fick extrem huvudvärk av en övning. Har aldrig någonson haft så ont i huvudet. Blixthuvudvärk à la Harry Potter. Ville gråta av värken. Sen ville jag gråta av övningen där man sjunger "I am what I am" med handen på bröstet. Om jag slutade sjunga så behövde jag inte gråta längre så jag blev tyst på slutet. Fascinerande det där.

När jag kom hem så tittade jag på paren som möts i mörker på TV. Extremt jobbigt program. För att det handlar om par som ska "känna" nåt och för att det handlar om yta. Att folk kan låta på ett sätt och sen väljer de värsta töntlooken. Typ direktör. Och att män klär upp sig med oklädsamma kostymer när de ska visa upp sig i ljus för första gången. Och att kvinnor klär av sig. Väldigt märkligt. Pengar/makt vs sex. Så otroligt förutsägbart. Jag undrar vad som skulle hända om de inte fick ha annat än vit t-shirt och jeans på sig.

Jaja.

April, april din dumma sill!

Ha-ha! Gick du på den lätta? Att det skulle vara vår? Nerrusörru, icke sa Nicke. Snö och snö. Man undrar varför?

Igår - värsta vackra vädret och inte gick vi ut då. Jag tänkte - imorgon, då minsann. Det är då vi ska sitta på verandan i vårsolen, ta en skön prommis och njuta av livet. Tjena.

Gick ut idag istället. I håliga gummistövlarna (de jag blev så glad av förr håller på att falla sönder och samman. Väta. På fot. Inte nice. Sopstation nästa. Kanske ...). Gick när svärfarsans styvson med familj åkte till annan ort. De hade en så söt liten dotter. Sju månader och bedårande rar. Liten med mörka ögon och runda kinder. Lockigt, svart hår. För många hade märkt om jag hade snott med henne hem. Annars ...

Sen har vi haft middag med pappa och hans särbo. bror med familj. Storpojkarna var också här. De är så bra. Precis som P och den yngste. Jell-O med melonsmak, belgisk choklad och påskäggssnarr toppade middagen - kyckling med kronärtsskocksbottnar och calvados. En rätt jag inte lagat på länge, men som är väldigt god! Mätt nu.

I övrigt har jag mest spelat Angry Birds på Ps Iphone. Det är väldigt roligt. En app som kostar sju kronor. Och det, måste man säga, är det värt!

Vår!

Vi tog en promenad igår ...

Det ultimata vårtecknet

Vakna, lilla videung ...

Tätt intill

Islossning

På hal is

Huset fullt

Jag är så glad! Alla barn hemma. Och P. Och lampan.

Vi har ätit gott och haft det trevligt. Spelat kort allihop. Umgåtts. Jag älskar dem så!

I morgon är en annan dag.

Påskskägg?

Tänka sig att det har tagit ungefär 25 år att komma på det bästa påskäggsknepet. De blir ju altid överfulla. Spelar ingen roll hur stora äggen är, liksom. Om det blir några ägg, vill säga. Man vill ju inte gå eventuella händelser i förväg ...

Men - det är klart att man ska lägga allt snarr i en förslutningsbar, lagom stor plastpåse. Att ingen har berättat det tidigare?

Ljus i mörkret

Länge har jag tittat på en lampa. Önskat mig. Tvekat. Längtat.

Så plötsligt kom jag på en lysande idé.

Efter bion (Draktränaren - helt ok) och inköp av gummistövlar och fotbollsskor, storlek 28, på Stadium, snygg vårjacka för 90:- på Hennes&Mauritz till sexåring samt två flaskor och en dunk rött + två öl, så gick jag förbi den där lampaffären som ligger på Mäster Samuelsgatan (kanske gatan heter?). Medvetet tog jag den vägen. Och se där - 10-50% rabatt på allt. Frågade efter priset på den speciella lampan. Överraskade mig genom att säga att jag ville ha en sån. Och gissa om jag hade mycket att bära på tunnelbanan och tvärbanan hem. Tack och lov är sexåringen lättmutad, så en Daimstrut senare så fick han krafter att bära han också. Via Konsum. Lax och potatis.

Som sagt. Mycket att bära.

Nu hänger lampan uppe. Till och med skuggan på bordet är snygg. Att själva lampan är snygg kan du ju själv se!

Sen åt vi lax i ugn, kokt potatis och en sparrisgrej som jag hörde om på radio igår - 2 tsk citronsaft, 2 tsk olivolja, en scharlottenlök och lite flingsalt blandas. Sen tar du potatisskalaren och hyvlar sparris i långa strimlor. Låt det ligga till sig i 20 minuter innan det ska ätas. Väldigt gott! Vi drack ett gott, torrt Gewürtztraminervin till detta. Ojoj!

Och här kommer lampan -

Med goda sparrissalladen på bordet

Snygg skugga!

Jag är en lyckans ost! Fast helst utan ost.

P.S. På den övre bilden ser man byggställningen utanför. Nej. Vi har ingen utsikt för tillfället. Men vi har en jäkligt snygg lampa!

Morgonkvist

Efter att ha drömt om fantastiska solnedgångar som inte gick att fotografera, lillebrors (i drömmen) helt överplanerade bröllop och märkliga landskap så vaknade jag med yngste sonen tätt intill. Han hade varit vaken en stund och tyckte det var dags att även jag kom upp.

Efter frukosten blev jag så där glad igen. Som jag nu mer blir varje morgon. Jag har minst tolv skäl att glädjas - sex par nya trosor som är jättebra och fem nya behåar som är fantastiska. Och dessutom, och det här är en gammal glädje, en hårtork som är så bra.

Mer behövs inte.