Till korta

Snälla mellansonen har ordnat med avsnitt från säsong 13 av Top Model. Den här gången är modellerna, eller de som önskar bli modeller, korta. Och det är lustigt - de "iiii"'ar högre och har rundare kinder på grund av ungdom, mycket mer än de långa tjejerna jag just har sett i säsong 12.

Dessutom behandlas de som barn hela högen. Av Tyra Banks, alltså. Märkligt också det att de ska hålla på med små fåniga skådespel där Tyra är utklädd på olika sätt. Det är som när jag och mina styvsystrar spelade teater för övriga familjen. Typ olidligt.

Sen är det amerikanska sättet verkligt fascinerande. När de mimar "WOW" och "THANK YOU" på. Sättet de applåderar sig själva på händerna uppe vid ansiktet och fjärilsvingesnabba klapp-klapp-klapp-klapp.

Många är fåniga. Få är coola. Jaja. Man behöver ju inte titta ...

Friskt både ute och inne

Känner mig väldigt mycket bättre idag. Lite trött bara, men det går att bota ...

Än en gång inser jag hur skönt det är att vara frisk. Jag glömmer bort det och påminns bara av att bli sjuk. Svart och vitt. Yin och Yang. Berg och dalar. Bröllop eller begravning.

Min mamma har köpt en hund. En liten dvärgschnautzervalp. Jag längtar så efter att få träffa den lille Valle. Han heter så. Valle. På lördag ska vi dit och träffa hela tjocka släkten. Alla utom min bror med familj kommer. Det är jättejättetråkigt att de inte ska dit. Svägerskan och jag hade det så himla trevligt när vi var ute på tu man hand för nån vecka sen. Riktigt supertrevligt faktiskt. Mer sånt. Och oftare. Men först - hostlöst!

På tal om släkt så körde P mig till Talstudion i morse. Jag ville inte hosta när jag åkte kommunalt. När vi åkte hade P på sig cykelhjälmen. I bilen. Man undrar ibland. Han är rolig den där mannen. Han tog av den sen när han insåg att vi åkte bil. Han hade en sån där självlysande cykelväst också.

Haltande logik

Jag läste om inlägget om blod och undrar hur jag trodde att nån skulle fatta det där med missfallet "ett halvår innan yngste sonen föddes". För så var det ju inte. Det var ett halvår innan jag blev gravid igen. Eller var det kanske tre månader innan jag blev gravid. Jag orkar inte räkna ut det just nu.

Men det var alltså inte en tvilling.

Blod

Jag glömmer bort att alla Houseavsnitt är så blodstinna. Jag avskyr blod.

När mellansonen föddes förlorade jag fyra liter eller nåt. Mådde inte så bra och sonen var dessutom gul och fick ligga på neonatalavdelningen. Han såg ut som en liten japansk (hahaha - gul) sumobrottare bland alla för tidigt födda bebisar utan underhudsfett.

Attr han fick ligga där alldeles ensam tänker jag på ibland. Jag hoppas det var nån som tog i honom och var snäll mot honom.

Så var det missfallet i Sandhamn ett halvår innan yngste sonen föddes. Det var fan gräsligt. Att jag inte tog chansen att åka ambulanshelikopter därifrån. Jag fattar inte. "Det kunde varit värre" tänkte jag då. Herregud, jag var i chock. Kunde Carrie bli rädd för blod i duschen så kan jag. Vi tog båten hem. Det tog tre timmar. Eller i alla fall två.

Jag hade känt redan dagen innan vi åkte att nåt var fel. Jag skulle bära matkassar från bilpoolsbilen och kände att det inte var bra att göra det. Har ibland undrat om det var en glittrig badbomb som gjorde missfallet. Ett glitterkorn kanske sökte sig in och skar sönder nåt. Precis så lite som behövdes i ett känsligt skede. Vi var så glada. Och svärfar grät när han fick veta att vi skulle ha barn. Sen grät han när den ramlade ut. Nu finns det ingen som älskar yngste sonen så mycket som han. Eller, det gör det säkert. Men ...

Kan man ha blodfobi? Jag tror inte jag är unik. Bara känslig. Det är inte bra att blöda, liksom. Inte på det sättet jag har gjort två gånger i alla fall. Ringde till och med mödravårdscentralen och pratade om det när jag var gravid. Undrade om de hade nån lugnande kurs eller så. Det hade de inte.

Nu borde hon som blödde i House vara klar. Dead or alive. Ska fortsätta titta nu.

Hockeyn

Vad är det för ord? Hockeyn? Helt psycho. Hockyn, säger man ju. Fast det ser ju inte heller bra ut.

Puckspelet kanske?

Det där med bebisar

Idag frågade sonen hur det funkar med bebisar. Om man bestämmer sig för att man ska ha barn. Hur ska man förklara?

Jag sa "En mamma och en pappa - eller en man och en kvinna - som tycker om varandra kan göra ett barn. Men man måste vara över 15 år. Gärna lite till. Och då kan man pussas och kramas och sen stoppar mannen in sin snopp i snippan". "Snoppen i snippan - VAD ÄCKLIGT!" sa sonen då. Sen tyckte han att vi skulle pröva. Det tyckte inte jag. "Som sagt. Man måste vara äldre. Så ska man inte vara familj. Men det ska vara nån man är kär i.". "Men jag är ju redan kär i Linn". "Ja, men ni får vänta!"

Sen undrade han om en man som är jättejättegammal, till exempel 65, och en tant som är 88 kan få barn.

Kära nån. Testa nu inte med Linn. Jag kanske skulle använt andra ord än snopp och snippa? Men det kanske inte är sista gången vi pratar om det?

Han sa också att Simon hade sagt att han hade sett på Rekordmagasinet att det var en som var 8 år som hade fått barn. Rekordmagasinet, minsann.

När regnet öste ner

Det regnade i natt. Och när det regnade som mest undrade jag hur mycket det egentligen kan regna utan att det blir ... vågor. Det var bara det att det kunde regna ändå mer än det jag trodde var kulmen.

Det skvalade. Hinkvis.

Märkligt det där med jorden och molnen och himlen och vatten och så.

Sjukdag

Hemma idag. Hostar nåt förfärligt. Ingen feber, ingen snuva. Bara host, host, host. I natt låg jag och väntade på att lungorna skulle sluta fungera. Jag tänker "Svinis" hela tiden. Men då får man ju ont i kroppen och alla andra influensasymptom. Jag har bara lite ont i ryggen. Fast jag tror att det är för att jag satt vid datorn och tittade på Floridahotell så länge i går.

Jag har det faktiskt ganska bra, trots sjukdomen. Äldste sonen har ordnat med sex avsnitt av Top Model. Den pågående säsongen som jag hittills har missat. Ska jobba lite sen också.

De enda symptom jag visar tydliga tecken på är afasi. Ord? Var tar de vägen? Vad kommer in i huvudet istället? Eller blir det bara mossbelagt? Det känns som en tävling där sekunderna/orden försvinner en efter en. Till slut är hela hjärnan grön av mossa. Både in- och utvändigt. Som en mjuk mössa. Utan ord.

Noa Noa

Det finns nog INGEN butik jag gillar så mycket som Noa Noa. Sköna material och bra passform. Jag blev så himla glad idag när jag upptäckte att de har öppnat en ny butik i Sickla. Köpte en jättefin, blå klänning med små pärlor och veck på livet. (Heter det "livet"? Själva framsidan av bysten. Nej. Det heter det inte va? Jaja.)

Nu har jag gått med i Noa Noa Club också. För se vad det ger ...

Har hostat som satan idag och undrar om jag ska vara hemma i morgon. Jag är inte sjuk i övrigt.

Förlorat

Ibland tänker jag på de saker som försvunnit.

Mina Barbiedockor, till exempel. Påsen de låg i, tillsammans med alla dockskåpsmöbler, blev stulna när jag bodde i Hökarängen. Jag har letat efter bild på min favoritBarbie, men jag hittar ingen. Hon hade mörkt hår (nästan råttfärgat) med lugg, riktiga ögonfransar, böjbara armar och ben, vridbara händer och platta fötter. Hon är fortfarande mitt ideal! När jag fick den så satt den i en ställning som hon snurrade runt i om man fäste händerna i stången. Som en gymnast. På sig hade hon en röd/rosa prickig dräkt och en cape i samma färger.

Jag hade även en Mary Quant-docka. Stort lockigt hår och 70-talskläder. Hon hette visst Daisy.

Hade även en riktigt gammal variant som jag klippte av håret på så att hon skulle kunna få på sig peruker i färgerna rött, svart och blont hårsvall.

När jag gick på Teaterstudion skulle vi en gång ta med oss saker som skulle få oss att känna nåt. Inte vet jag. Jag tog med några riktigt gamla, ärvda grejer - en synålsbehållare i ben och en ring med strasstenar som man kunde öppna ett "lock" på. Jag la de där sakerna i ett skåp och dagen efter var de - SURPRI-ISE - borta. Klantigt.

Så är det väl några böcker man har lånat ut som har försvunnit spårlöst. Fast det gör inte jättemycket. Jag har ju ändå givit bort det mesta. Å andra sidan har jag en LP-skiva som är nån annans här hemma. Det är Ulf Lundells Öppna landskap-skiva. Den som egentligen äger den träffar jag ungefär en gång i månaden trots att vi inte längre umgås. Mystiskt? Han sitter precis på raden över P och mig på Söderstadion. Han kommer inte få tillbaka skivan. Tror jag.

Saker i skåpen

Plockade lite i hemmet och måste visa några favoriter jag hittade i skåpen ...

Nr 1 - rivjärnet med behållare

Nr 2 - Reese's peanut butter whoppers

som mellansonen hade med sig från USA.

Jag drar ut på att äta dem i det längsta ...

Nr 3 - Popcorn är på nåt sätt alltid rätt.

Sötis

Yngste sonen är förtjust i Daisy. Hon är en väldigt söt flicka. Mörkt, långt vågigt hår. Bruna ögon. Pappan är Hammarbyare, mamman kommer från Thailand (och är kanske Hammarbyare hon också. Vi kom inte så långt i samtalet ...)

Daisy ser äldre ut än sex år. Å andra sidan gjorde alla barnen det på gruppfotot vi fick hem idag. Dessutom har de konstiga miner. Dååålig fotograf som inte fick dem att le. Vår son ser förvånad ut. Höjda ögonbryn och mun som ett o.

Vi stannade i parken på väg hem. Daisy ville leka lite. När vi skulle gå och vi skulle säga hej då tror jag att sonen höll på att pussa henne. Men han kom nog på att det kanske var lite påfluget, så han lät bli. Båda blev lite generade. Fast på ett positivt sätt. Det hängde i luften att hon ville ha en puss på kinden och att han ville ge henne en. Det var väldigt sött.

Efterlysta mandelskorpor

När jag var i Italien köpte jag hem de typiska mandelskorporna och ett förhållandevis kostsamt vin att doppa desamma i. Vi provåt en skorpa var direkt när jag kom hem, men öppnade inte vinflaskan. Tanken var att vi skulle äta denna delikata efterrätt med väl utvalda gäster. Vid tillfälle.

Jag packade försiktigt ner skorporna i en påse som jag sen bar hela vägen från Italien eftersom jag inte ville att de skulle gå sönder i resväskan.

Nyss hittade jag en nästan helt tom skorppåse i skåpet. VEM HAR ÄTIT MINA SKORPOR? Är det kanske samma person som ska köpa nya???

Förbannade kakmonster - köp nya skorpor nu! De finns på många ställen. Men de kostar fem gånger så mycket här. Idioter.

Cancelled

Inget telefonmöte. Jag som skulle sortera i min strumplåda medan jag lyssnade på vad de andra sa. Attans. För nu sorterar jag inte lådan - plötsligt fick jag ju en stund att göra nåt annat sammanhängande på i stället.

Tänk om man alltid kunde vara lite effektiv på alla möten på jobbet. Då skulle jag:

- Städa i besticklådan. (Hur kommer det sig att det alltid ligger smulor bland besticken? Jag skär inget bröd där. Gör övriga familjen det?)

- Vika tvätt

- Stryka tvätt

- Sätta in papper i pärmar

- Sy lappar på yngste sonens jeansknän

- Baka

- Virka (vadå? Jag kanske menar ... sticka? Vadå?)

- Extraknäcka som reklaminläggare i DN (fast jag hatar verkligen de där papprena som alltid, utan undantag, ramlar ut. Plantagen, ELON och alla andra - släng er i väggen)

- Plantera om blommor

- Skura badkaret

- Fila naglarna och måla dem med klart nagellack

- Puffa till kuddarna i soffan

Och så vidare.

Mycket snack, liten verkstad.

Nu sitter jag istället och håller på att somna på i alla fall två av fem möten - de där det bara är en endaste mänska som pratar.

Hur som helst.

Jag älskar att vara hemma ensam. I dagsljus.

Nu ska jag hänga tvätt.

Nåt på gång

Jag får hostattacker och har nåt som sitter fast i halsen. Nu dricker jag dyr-te från Gamla Stan och hoppas att det hjälper.

Tänkte jobba hemifrån i morgon. Har ett telefonmöte klockan 10 och sen ett möte i stan klockan 12. Hoppas få en stund på till exempel Åhléns efter mötet. Jag har några rabattlappar där.

Har jag kanske glömt att nämna att jag köpte en ny, blå resväska med 20% rabatt? Den hoppas jag får plats i bilen vi håller på att hyra i USA. En Lincoln Town Car. Ser ut som en lyxbil. Hihi. Jag håller helt på att tappa begreppet om pengar för den där resan.

Har det gräsligt ostädat här hemma och jag hoppas att vi får en stund i helgen när vi kan ta en svängom med diverse moppar och annat. Måste göra oss av med saker också. Sälja.

Gott te, det här!

En födelsedag

Jo serru. Idag var det kalas. Boef b...b..borgoinne. Nej, Bourg... Kanske. Med svamp och små lökar. Potatis. Sen var det ost och sen var det kaka. Med god grädde och vin. Inte tillsamnnas. Men ... Det var gott.

Så var det tre generationer och Beatles och prat och katt. Det var trevligt hur det än var.

Hem åkte jag med en libanesisk taxichaufför som spelade arabisk fin musik. Han stod längst fram i kön från Stadshuset. Fest där, förmodar jag. Kalaset jag var på var trevligare. Helt säkert.

Nu har jag givit bort en tvål som var lite svår att skiljas från. den luktade gott. Sandelträ på italienska.

I morgon tror jag att jag får komma senare till jobbet. Chefen är på kurs och ingen saknar en :) Glada arbetskamraten är införstådd.

Katten:

Planering

Nu är vi mitt uppe i själva planeringen av vår julresa. Det är väldigt roligt!

MrJet föreslår resor som inte finns och det är lite problematiskt, kan man säga. Vi hoppas i alla fall att vi kan landa och lyfta i/från Orlando. Eller Miami. Fast jag tycker det verkar lite farligt där.

Det här planerandet är lika roligt som jag tycker det verkar att börja skolan.

Både mellansonen och min brors fru har börjat i nya skolor och det är så spännande med nya grupper där alla är nya, att jag smäller av. Så intressant och skojigt när man ska lära känna varandra och sin plats i gruppen.

Jag undrar om jag nånsin kommer börja i en sån där ny grupp igen? Kanske om jag går en kurs eller så. Spännande, spännande!

När barnen pratar

Äldste sonen frågar sin två år yngre bror -

"Var ska du ha din Emmy om du vinner en?"

"I brallan"

-

Häromdagen när jag tyckte att jag skulle utöka yngste sonens ordförråd och kännedom om saker och ting så berättade jag om hur det var när jag var liten och vi pallade äpplen tillsammans med grannpojkarna. "Palla" äpplen. Gör man det nu mer??? Jag skulle kunnat göra det i Örby när vi var på väg till middagen i fredags. Anyway - när jag var klar med berättandet sa sonen "Mamma - du kanske kan berätta nån mer gammal historia från din barndom?"

Jag blev tyst.

-

Idag har femåringen talat om för oss att han hatar oss allihop. Det grundade sig i en konversation direkt efter middagen. Han frågade sin äldste bror vem av syskonen som var mest älskat. 19-åringen svarade ironiskt att det hur som helst inte var den yngste brodern. Som han skrek och svor efter det. Låste in sig på sitt rum. Det hjälpte inte med en "Jag älskar dig"-lapp från den ångerfulle storebrodern. Han skrev istället dit: "JAG HTAR GID".

När vi borstade tänderna sa han "Det här var den sämsta dagen nånsin".

Vi andra kom överens om att man nog får tåla lite ironi och motgång. Särskilt som det är så uppenbart att den äldste brodern älskar alla sina syskon.

Promenad med mellanson

Vi var ute och gick idag. Raskt var det. Skönt var det. Och så grönt!

Den där gröna färgen de har när de opererar ... Man undrar om den är vetenskapligt framtagen. Är det just den man blir lugn av? För visst är grönt bra. Märkligt vackert när man är i skogen och solen silas genom lövverket.

Så tänker jag att om man istället tar bilder på solen via träden i en skog och har den typen av bild på OR-kläderna, skulle det kanske kunna vara ändå mer lugnande. Det behöver ju inte vara ett foto heller. Nån kan säkert måla av efter en bild.

Detta har jag funderat på idag. Söndag.

Har röstat också.

Och sovit middag. Innan middagen. För den ska vi äta nu. Ugnsrostade grönsaker och fläskkotlett och en god dressing till tomater och grönsallad.

Häpp!

Sol i sinne

Herregud - vilken dag! Sol! Värme!

På eftermiddagen åkte vi till svärfar som tillfälligt är på annan ort, och plockade björnbär, tomater och sallad. Det passade bra i gebortskorgen med pasta och olja också. Vi har ju varit på 45-årskalas. En trevlig tacotillställning.

Igår var vi på 41-årsmiddag i Örby. Sonen hittade en åttaårig kompis. Vi åt gott. Man kan tydligen köpa nån sorts grillkolsavskiljare som gör att kolet hamnar på två sidor om det som ska grillas, i det här fallet lammstek. Det blev gott. Särskilt som det serverades stekta trattisar, ugnsbakade mandelpotatisar och rödvinssås till.

Bilder från eftermiddagen -

Nyslipade pallar

Physalis i växthuset

Tomater

Björnbär

Ett bi

En dag

Oj - nu kom jag plötsligt ihåg en låt från en LP-skiva från när jag var liten.
"En dag, när jag vakna' var himlen alldeles blå ..." Det var en bra melodi. Undrar väldigt vem det var som sjöng. Nåns dotter (ja - klart det var "nåns" dotter om det var en tjej som sjöng. Men jag menar att det var typ en musikerdotter. Nu ska här forskas!)

Nu har jag forskat klart. Orkar inte leta mer. Har haft ont i huvudet idag. Jag tror det är väderrelaterat. Eller kanske värderelaterat? Vad vet jag?

Vet inte om det blev bättre av eftermiddagens gokartskak. Fast det var roligt. Ändå från början när jag insåg att den enda jag åkte för, var mig själv. Det fanns nog med kolleger som gick igång på vroom och bensin och svartvitrutig flagga för att jag skulle kunna lägga mig på en bekväm mittenplats i lagom tempo.

Vi firade en kollega som fyllt år. Bil, öl och kött var temat. Det var lyckat.

Undrar om en kopp te gör mig en smula piggare. Om det är pigg jag egentligen vill bli? Jag gick ju upp med tuppen i morse. Läste in.

I förra veckan var jag heldeppad för att jag insåg att jag inte umgås med några vänner. Den här veckan tar jag igen med råge. Hela helgen är full av umgänge. Och idag ringde Kungsholmskompisen och vi pratade sådär som vi gjorde mycket - jag menar MYCKET - oftare förr. Det var bra! Brabra!

Och nu är det läggdags. Släggdag. Ägglagds. Dägslagg. Algsäggd. Däggslag. gggädsla.

Så nåt bra

Kom hem och hade ungefär 20 minuter för mig själv. Yngste sonen hade blivit hämtad av grannen, P är på möte med middag och mellansonen har spanska till 18.30 (que???)

Så fort sonen kom hem så försvann han ut på gården till en annan kompis. Han har i alla fall vänner och en social förmåga som heter duga. Det är roligt!

Märkligheter

Jag är arg som ett bi. Fast när jag kom hem övergick ilskan till nån sorts långt in i märgen-trötthet och ledsamhet och litenhet.

Så här ...

Jag arbetar med roliga saker. Eller sånt som skulle kunna vara roligt men som på grund av riktlinjer som är regler inte är roligt alla dagar. Det är liiiiten kreativitet. Det är mindre och mindre budget. Men så ibland, till exempel när en ny produkt ska ha säljstart, så finns det lite plats både för kreativitet och tillfälligt ökad budget. Det är då man borde kalla in mig och/eller glada kollegan. Men si det gör man inte. För plötsligt tycker man att festfix är ganska roligt och vem vill inte glädja andra och vem vill inte vara kreativ? Alla vill det. Även de som borde göra andra saker än att jaga företag som kan göra ballonger med tryck eller ordna en banderoll med text.

Så idag har en massa människor, inklusive glada kollegan och jag, varit på en sån här tillställning och glada kollegan och jag undrade vilka kontakter man nyttjat när man gjorde ballonger och banderoller - för det var i alla fall inte våra billiga kontakter.

Då undrar jag - varför går jag till arbetet varje dag? När andra gör det som skulle kunna vara mitt jobb. Som borde vara mitt jobb. Jag blir trött. Och ledsen. För att jag undrar varför man inte ens pratar med oss. För att man inte ser samband och röda trådar mellan de olika produktområdena vi arbetar med på min arbetsplats. Och för att man inte pratar med varandra och för att jag känner mig kass. Kass på att marknadsföra mig och kass på själva jobbet.

Nu vill jag dra nåt gammalt över mig. För att det jag gör inte ser tillräckligt coolt ut eftersom jag håller mig inom riktlinje-/regelgränsen.

Bagage

Har tittat på en ny resväska idag. Den förra håller på att ramla ihop. Den som tycks vara bäst ska vara ganska stor - rymma minst 95 liter, ha fyra hjul samt draghandtag och lyfthandtag bredvid varandra.

Hittade en som jag tror att jag ska köpa. En blå en. På Åhléns. Men. Jag tror/hoppas att det kommer en sån där 20%-lapp snart. Innan oktober då jag åker bort igen. Beslutet om att vänta växte fram medan jag var på Åhléns. Expediten var ... inte direkt otrevlig, men okunnig och nonchig. Jag ville helt enkelt inte köpa en väska av henne. Ville inte att hon skulle få bonus eller poäng eller vad man nu kan få. Lön? Hahaha ;)

Sen kom jag hem och klockan var mycket och jag såg programmet om Hollywoodfruar. Så förstod jag att min syn på väskor inte är som alla andras. För det första ska den tydligen vara rutig. För det andra ska det inte vara en, utan flera olika, som man stoppar för väskan avsedda saker i. Det kan vara till exempel flytande produkter i en. Schampo? Parfym? Handsprit i literförpackningar? Mjölk? Vad vet jag? Jag har ingen liten fyrkantig, hård väska.

Sen ska man ställa fram alla väskorna i en viss ordning och sen ska de inte bäras på annat sätt än de är framställda. En väska som ligger ska ligga hela tiden och jämt. En stående väska ska alltid stå. Framför allt ska de åka privatjet. Och POFF så blev liksom hela väskproblematiken inte särskilt viktig. För om man har ett eget plan så behöver man antagligen inte packa sin enda väska proppfull och tung med diverse sent tryckta broschyrer eller tidningar. För då har man inget jobb.

Men jag har en teori. Jag tror att de där som har hela setet med rutiga väskor har ett annat slags bagage som väger tyngre än mina väskor. Det inre bagaget. Somliga har ett ganska ankommet inre. Då har jag hellre en stor och tung och blå resväska.

Haft att göra

Vi åkte till trevliga svärfar igår. Som vanligt avslappnat och bra. Idag när vi vaknade - sent - så åt vi frukost tillsammans för att sen ge oss ut i växthuset och plocka tomater och gurka. Sallad från landet och björnbär från buskar. Hemodlat är bäst!

Sen var det skitmatch på Söderstadion (de där stackars spelarna har så dåligt självförtroende att de inte ens tror att de kan göra mål, eller vågar göra mål, när de står ensamma i målområdet. Katastrof, om du frågar mig. Man blir ju fan på dåligt humör av att bara tänka på det ... Mutter, mutter ...)

Hemma väntade alla sönerna och det är det bästa som finns. Alla tre samlade. Två stora som är roliga ihop och en liten femårsbrorsa som också vill vara rolig och med. Han lyckas inte jättebra, men det är gulligt det också :)

Nu är jag mätt på gränsen till illamående. Vi började med nån sorts salami från Florens, sen var det kantarell- och lövbiffsgryta med tryffelpasta. Till det serverades det en fantastisk, nyplockad sallad. Efteråt åt vi vaniljglass och färska björnbär. Värsta festen. Det var längesen vi alla var hemma. Vårt att fira!

Nu har jag precis skickat iväg ett mail till vår hjälpare på resebyrån Globetrotter som ska se till at Floridaresan blir så bra som vi vill ha den.

Nu ska jag titta på TV.

1000

Jag har strukit. Det var länge sen jag gjorde det. Att göra det en lördag och att samtidigt lyssna på Tracks är helt okej. Det är det tusende Trackset. Då får man väl gratulera då ...

Håller på att få köldutslag på fötterna. Måste nog bada eller så. Värme är det enda som hjälper. Helst varmt vatten. Det kliar, kliar, kliar. Så man blir galen. Känner mig lite snuvig också. Inte sjuksnuvig, bara mer än vanligt.

Ska åka till svärfar idag. Hoppas att solen inte hinner gå ner innan vi är där. Ska ta med Språket-tidningen till honom. Han gillar den. Och den här gången handlade det om en runsten som finns på vägen mot hans hus.

I övrigt är det mycket Florida i huvudet just nu. som det verkar just nu så åker P, yngtse sonen och jag tidigare för att spara en massa pengar på flygbiljetterna som det skiljer gräsligt mycket med om man åker tre dagar tidigare. De äldre sönerna lär få åka som vi sagt. skolan tillåter inte annat, tror vi.

En gädda på vift

Det hänger en gädda under Skanstullsbron. Nej, nej - det är ingen riktig fisk. Den är gjord i papier maché eller så. Färgerna är riktiga. Den är stor. Nån har hängt upp den i själva bron. Jag fattar inte hur.

Jag försökte fotografera den, men att visa det fotografiet här skulle vara ett hån mot allt möjligt. Ingenting skulle komma till sin rätt - vare sig gäddan eller mitt sinne för foto :)

Nämen - nu är det Dobidoo OCH Idol. Hur ska vi klara denna kväll?

Hemma bäst men borta bra

Sådärja. Julresan är fortfarande i sin linda, men vi planerar för fullt. Florida!

Nu ska vi se till att hitta bra saker att göra mellan Orlando, där vi landar, och Miami, som flyger hem ifrån.

Tjohoo, vad roligt!

Skratt och snott

Vi åt tårta på jobbet idag. Chefen fyller fyrtio. Han har ångest för det och ville inte alls firas. Så vi låtsades som det regnade och sa inte ett ljud om födelsedag ända till halv tre när alla stod och sjöng med tårtor och paket. Han blev rörd. Trots allt.

När vi hade ätit tårtan blev vi sockerhöga och fnissade resten av arbetsdagen.

Hörde även en väldigt, väldigt, väldigt rolig historia idag.

En kollega berättade om en manlig bekant vars förståndshandikappade, 19-årige son en dag hade ringt till arbetet och berättat att han hade sett ett troll. Pappan hade förmodligen hört liknande historier tidigare och tog det hela med mer än en nypa salt - han glömde bort det.

När pappan kom hem återkom troll-ämnet och sonen, en en och nittio lång, etthundratrettio kilo tung ung man med mycket liten hjärna berättade återigen om att han sett ett troll under dagen. - Jahaja. Ett troll?, sa pappan, vad gjorde du med trollet då?
- Fångade!
- Du fångade trollet? Och var är det nu då?
- Jag gömde!
- Ojdå! Och var har du gömt trollet?
Pappan följer med till sonens rum. Där ser han först att sonen har barrikaderat utgången till garderoben. Sen hör han hur det bankar på garderobsdörren. Pappan blir förskräckt. (Man anar hur det studsar i huvudet på den alltmer orolige fadern ...)

Det visar sig att sonen har ... stängt in en dvärg i garderoben. Denne dvärg - nu väldigt arga dvärg - har tidigare under dagen alltså promenerat förbi huset, sonen har sett honom, sprungit efter (med långa kliv?), fångat honom och stängt in honom i garderoben. Vilken syn! Tung kille med liten hjärna jagar dvärg. Jätte jagar troll.

Och det här är faktiskt sant!

Jag kan tillägga att det är ju roligt så här långt. Att arga dvärgen anmälde tunga killen och att "socialen" blev inkopplade är den andra, tragiska sidan.

Så kan man ju fråga sig om dvärgen var utan mobiltelefon. Å andra sidan - vad skulle han säga? "Hej! Jag har blivit fångad av en jätte med mycket liten hjärna och sitter instängd i en garderob. Nånstans."

Nåja. Vad tokigt det kan bli. Dråpligt är ett ord som passar bra här.

Lyckat på jobbet

Idag hade jag ett extremt lyckat möte på jobbet. Två kolleger och jag pratade om sånt som rör vårt dagliga arbete och kom fram till att vi ska samarbeta mer. Göra tidplaner. Se ringar på vattnet. Utnyttja kompetens och erfarenhet. Engagera och involvera fler. Påvisa nyttan och nödvändigheten av ditten och datten.

Självklarheter som det tagit TRE ÅR att komma fram till. Men nu har jag nått dit jag ville med dessa personer. Hoppas att få skörda frukten av arbetet under nästa år. Tjohoo!

På nytt

Det här med att ha barn i olika kullar har sina för- och nackdelar. En av fördelarna är att jag har erfarenhet av en massa saker. En av nackdelarna är att jag måste göra en del saker igen. Typ gå på föräldramöten med föräldrar som har sexåringar. Booooring.

Klassföräldrar?
Föräldrarådsföräldrar?
Hur gör vi med kalasinbjudningar?
Tänk på lössen.
Inga egna leksaker.
Och glöm inte innetofflorna.

Bio

För några veckor sen fick jag hem tidningen "Family Living" och i den fanns det en kupong som berättigade till max fyra biljetter till förhandsvisning av den japanska, animerade filmen "Ponyo". När jag var i Florens åkte P och ställde sig i kö för biljetter och fick fyra stycken.

Nu har vi sett den. Alla mina barn och jag. Den var så bra! Som äldste sonen sa - "Det är skillnad mellan bra film och annan film".

Se den!

Nu ska vi snart till pappa med särbo för att äta middag. Jag tänkte ge honom cykeln jag vann en gång. En röd Kronan-cykel. Ingen här hemma använder den så det är bättre att ge den till nån som nyttjar den. Eller långlån, kanske. Man vet ju inte om det är så att behovet plötsligt finns - då går barnen före min pappa!

Bajs och sopor

Sov länge. Idag igen. Skönt. Drömde om ett hus på landet fyllt med släktingar. Väldigt likt huset i Småland, kan man säga. Fast snyggare inrett (och - det var ju JAG som inredde det. I drömmen.)

Mellansonen föreslog promenad och jag hängde på. Trevligt. Sen var det dusch och sånt innan vi följde med på miljötur i Sjööööstaaaaden. Det var intressant. Nu vet vi hur vårt bajs alstrar värme och hur soporna far under våra fötter.

Vi fick veta en hemlis - nästa sommar kommer man att installera "självtömmande" soptunnor i antingen Tanto eller Rålambshovsparken. Det är papperskorgar där soporna direkt åker till sopstationen. Så de behöver inte tömmas. Fiffigt värre.

Pressbyrån och SID.

Idag fick en av de mest läsvärda tidningar man kan få - tidningen SID. från Pressbyrån. Den är som en glass man inte kan få nog av. Som man vill spara och ha läääänge. Vartenda ord är liksom intressant. Till och med P läste den. Men det var nog bara för att det fanns en artikel om Bryan Adams som nu mer fotograferar i Berlin.

Om du inte redan har den så finns den på Pressbyrån. Ta den!

Och maten

Bistecca alla Fiorentina, friterade zucchiniblommor och gott vin -

man klagar inte

Salami, färska fikon och pinjenötter

Italiensk glass - numero uno, om du frågar mig

Bianco, verdi, rosso

Mozzarella, basilika, tomat

Fler bilder från Florens

Skickligt!

Da svamp

Som på riktigt. Kolla ådrorna på händerna ...

Solnedgång på Ponte Vecchio

Och åt andra hållet ...

Italienska bilder

... det kan jag erbjuda. Hoppas att du inte hade önskat dig "franska kort".

Här kommer först bilderna med kyrkliga motiv -

Chiesa Dante eller Dantes kyrka

San Lorenzo-kyrkan

Som en svamp stack den upp, katedralen

Ett ljus för mormor

Orgeln

Thaimassage och Fibes

Nu ska jag göra reklam. Gånger två.

1) Sjöstadens friskvård & thaimassage. 300 små kronor för en extremt långvarig (i positiv bemärkelse) massage. Det var en fotmassage som kom att sträcka sig över ben, huvud och rygg. Jag är nöjd. Tacksam, rent av. Om en månad ska jag till Wien och efter den sejouren återvänder jag till den lokala massörskan.

2) Har köpt Fibes, Oh Fibes! skiva som släpptes i veckan. Den är riktigt bra! Det är som en blandning av George Michael och Tears for Fears (mest). Fantastisk lyckad kombination. Jag hoppas att jag lyckas föra över den till min telefon så att jag kan lyssna på skivan på väg till jobbet. Det har jag nämligen tackat dem för att jag kan göra på deras fansida på Facebook.

Nu. Kväll.

(Nämnde jag att jag fick rosor av min man? Det är ovanligt och jag blev väldigt glad!)

Förlovningsdag

Vi köpte hem mat. Det blev potatisgratäng och schysst kött och sockerärter. Chateau neuf de pape-vin. Till förrätt var det bruschetta med bubbel. Nu ska vi nog doppa italienska kakor i italienskt vin till efterrätt.

Har spelat Afrikas stjärna.

En bra kväll!

Ett träd har vält

Har en ledig dag idag. Det är skönt. Gick upp sent efter att ha drömt konstiga drömmar. Nu sitter jag här vid datorn och har ... jobbat. Men det känns bra! Skulle skriva en intranätsartikel om Florens. Nu är den ivägskickad.

Det blåser och har blivit lite kallt på vardagsrumsgolvet eftersom balkongdörren står lite öppen. Känner att jag håller på att få såna där köldutslag på fötterna. Det kliar. Ska stänga dörren, kanske? Bra tänkt där. Då kanske jag ska ställa upp syrenen som vält därute också?

Ska på 45 minuters fotmassage sen! Hos thaien på hörnet. 300 spänn. Sen ska jag hämta på fritids. Idag blir nog inte vår son hämtad sist. Det känns bra.

Det är så skönt att vara hemma själv. Jag njuter av varenda sekund. Det är precis vad jag behöver! Ska ta ett bad innan massagen. Vilket lyxliv!

P och jag firar förlovningsdag idag. 2004-09-04 står det i ringen. Det var första gången yngste sonen hade barnvakt. Min mamma kom och vaktade honom och när vi kom hem var vi förlovade. Vi satt på en bänk vid Ersta och hade utsikt över Djurgården, drack en liten flaska medhavd skumpa och sen åt vi på Lo Scudetto. Till sist gick vi och tog en drink på Gondolen. Det var en fin dag!

Idag får nog både yngste sonen och mellansonen vara med oss när vi antingen äter en riktigt god middag här hemma, eller går på restaurang. Vi har inte riktigt bestämt oss. Klart det är trevligt att gå ut, men om man jämför med vad man kan få för de pengarna man lägger ut på att nån annan lagat maten och vad man kan göra hemma för samma summa så blir det ju absurt. Vi skulle få ett otroligt bra kött och en fantastisk sallad och ett asdyrt vin. Men ibland kan det ju såklart vara skönt att gå hemifrån också. Vi får se.

Still in Firenze

Så är va' - det blåser i Florens. För mycket. Vi blev helt enkelt kvar i här. Jag längtar hem.

Vi hade packat ihop i montern snabbare än vi trodde. Åkte till stan igen. Hann ÄNTLIGEN gå in i katedralen där jag tände ett ljus för min mormor. Min kollega tände ett för sina föräldrar. Sen stod vi där och ville grina lite båda två. En vacker plats att tänka på folk.

Sen köpte vi salami och såna där hårda kex med mandlar som man ska doppa i vin.

Åkte till flygplatsen. Köpte vin som man ska doppa kex i. Sen - "Vind", "Lufthansa", "Inställt". Åhå. Stanna kvar. Hilton. Middag, boende och frukost betalt. Bara en miss. Min familj är inte HÄR. Jag längtar hem.

I morgon!