Adjö onda fot!

En man med uppenbara ögonproblem hjälpa mig med fötterna. Vem vet hur han en gång tänkte? "Jag har fel på båda ögonen, de liksom rullar i övre delen av ögats synliga del - jag vill därför (?) hjälpa folk med deras sjuka fötter". Nåja. Jag fick sitta och han klämde med plasthandskar av modell stor plastvante (till skillnad från hudnära i gummi) på båda mina fötter.

Sen ställde jag mig på en apparat mycket lik en våg som gjorde värmebilder(?) av fötterna och till sist stod jag på nåt som skulle kunna liknas vid en ministudsmatta som visade fötternas topografi. Typ.

Hälsporre grande. Båda hälarna. "Du måste haft ont länge?" Jag nekade å det bestämdaste. Man vill ju inte verka lika dum i huvudet som man är. Typ masochist. Jag menar - länge? Det är relativt. Jag är 43. Jag har haft ont i foten ett år = kort tid.

Han rekommenderade ett par innetofflor (850:-) som avlastar. De är sköna. Sen ska de göra iläggssulor (1200:-) som passar just min fot. Därav topografi- och värmebilder.

Men ... Platta skor är nu mer förbjudna. Det innebär att nästan alla mina skor ska förvisas till annat ställe. Jag ska ha klack. Mjuk klack.

P kommer att bli glad. Han tycker att jag har för många, likadana par skor.

Jag kommer att:

1) bli utfattig på grund av skoköp

2) bli jättelång

3) ha fula, breda skor med ful gummiklack á la tant

4) frisk i fötterna

I den ordningen.

Jaga poäng

Jag spelar ett spel på nätet. Man ska klicka på tre eller fler block samtidigt för att de ska försvinna. Jag kommer upp i som mest 86000 poäng. De som står på All time high-listan har dubbelt så många poäng. Jag har spelat det här spelet måååånga gånger. Vad ser de som får massor av poäng som inte jag ser?

Kanske ska lösa fler korsord i stället? Det är jag bra på.

Solig dag

Vilken tur att jag valde en solig dag att vara ledig på! Ska träffa Kungsholmskompisen för promenad utanför Åhléns i eftermiddag. Perfekt! Har redan talat med henne och skrattat och jag hoppas på mer roligt när vi ses.

Nu ska jag plocka ur resväskan från Bryssel och hasa omkring litegrann i största allmänhet. Kanske vara crazy och titta på TV medan jag äter sen frukost?

Herregud vad jag behöver såna här dagar!!!

Vinst och förlust

Jag vann 2000 kronor på enarmad bandit på nätet igår! Mer än jag förlorat. Jag lovar.

Men lyckan var kort. Hade ett kort samtal med amerikasonen på Skype. Det visade sig att han visserligen valt gymnasieprogram, men inte sökt. Lite som att fundera över att gå på bio, men inte köpa biljett. Fast gånger tre miljoner. Jag fick spel. Skickade mail till hans något lite mer (i detta fall) sansade far som har tagit hand om det där nu. Det löser sig, trots att det är en månad för sent att söka. Man har nämligen inte gjort en andra intagning ännu. Jag fattar ingenting, men nöjer mig med beskedet att det är (mer eller mindre) lugnt.

Fick sån fruktansvärd ångest igår. Jag hanterar helt klart inte den här typen av information. Jag grejar det inte. Såg framför mig hur enda lediga gymnasieplatsen fanns på Murargymnasiet i Bro eller hur nån barmhärtig rektor skulle erbjuda gossebarnet en exklusiv plats på Nya Matematiklinjen på Heliga Elementar eller nåt annat som inte alls passar honom.

Herregud vilken tur han har som har föräldrar som ändå bryr sig. Faktum är att det inte bara är han som har det. Det har även hans syster och två bröder.

Ledig i morgon. Då ska jag:

Sova lite längre.

Kanske äta lunch, kanske promenera - med Kungsholmskompisen.

Köpa jeans.

Köpa grönt champagne-te på NK.

Gå till Fothälsan och få hälsporren undersökt.

Åka till pappa med särbo, som hämtat yngste sonen på dagis, och äta middag.

Före vår tid

Det här skulle kunna ha med sommartid att göra. Det har det inte. Det har med den present jag gav P i 40-årspresent att göra.

Vi har sett "Obesvarad kärlek" med Babben Larsson och Loa Falkman. Den var rolig. Jag tror att de andra i salongen tyckte samma sak. Trots att de var ungefär 30 år äldre än mig och min make. Vi satt långt bak och vad vi hade framför oss, innan ljuset släckts, var 127 nyanser av grått hår i salongen.

Det är intressant ändå. Att det är till Intiman alla pensionärer över 70 går en söndagseftermiddag. Att de inte har pensionärsföreställningar. Som det finns barnvagnsbio. Rullatorbio. Permobilbio. Käppbio.

Äldste sonen och jag har pratat om restaurangbio. Det finns tydligen i USA (såklart). Det skulle man kunna starta. Servera tacos med dryck. Perfekt!

Kommande resor

Vi har fått en inbjudan till bröllop! I New York. I augusti. En arbetskamrat som nu mer bor "over there" ska gifta sig. Tjohoo vad kul! För det är klart som fan att jag ska dit! Hoppas att P vill följa med.

Har även kommit en bra bit längre i planerandet av resan med exmaken och hans familj. Vi ska ju åka nånstans över jul. Det blir med ganska stor säkerhet en Sydafrikaresa! Börjar i Johannesburg och fortsätter till Kapstaden. 14 dagar. Jävlar vad skoj! Vi byter ut julklapparna mot lejon, pingviner, vingårdar, vacker natur, sol och hav. Vem tackar nej till det?

Men - smakar det så kostar det. Vi kommer bli fattiga på kuppen. Å andra sidan proppfylls vi av händelser. Kära nån så trevligt!

Jag hoppas att detta är längtan till och inte flykt ifrån ...

Har ju några andra resor av jobbkaraktär också. Lite Italien (Milano en vecka och Florens en) och Österrike (Wien en vecka).

Jag känner mig lyckligt lottad som får se och uppleva så mycket!

Skärmfritt?

Med risk för att uppfattas som någon som kastar stenbumlingar i glashus ska jag nu spy galla över alla skärmar i hushållet.

Igår när jag klev upp satt både P och yngste sonen framför skärmar. P spelade sitt astrista fotbollsTVspel och sonen höll på med något vid datorn. Det fanns ingen frukost. Jag har inte varit hemma på en vecka och det jag kom hem till var inte alls det jag längtat efter. Jag var trött och ville prata med familjen. P mumlade nåt om IKEA som inte heller var riktigt mitt i prick för min del - umgås med irriterande främlingar är ungefär det sista jag har lust med.

De här skärmarna gör att vi inte pratar längre. Vi ligger liksom efter med allt. Har inte lämnat in semesterlappen till dagis - de ville ha lappen i fredags. Jag har inte fakturerat pratjobben på två (?) månader. Vi skulle ju måla om i vardagsrummet. Skälet till att P vill åka till IKEA känner jag inte till - kan jag skylla på skärmarna? Skulle kunna rada upp ett antal andra saker, men jag får fan bara ångest.

Hade alla suttit med varsin bok eller tidning hade jag inte reagerat som jag gör med skärmarna. Jag kanske är gammalmodig, men jag tycker det är skillnad mellan att läsa och att surfa. (Jag vet att bland annat äldste sonen propagerar för typ boklöst samhälle - det gör inte jag. Kommer aldrig kunna läsa en bok på datorn som han gör.)

I eftermiddag ska P och jag i alla fall ha lite tid på tu man hand i skärmfri miljö. Först ska vi se "Obesvarad kärlek" på Intiman (musikalartat med Babben Larsson och Loa Falkman, jag tror det är jättekul) och sen ska vi käka middag på Vapiano eller vad det heter. Det där nya, italienska stället som ligger vid Gamla Stans tunnelbaneuppgång.

Nej - tänk om man skulle hitta en bok eller tidning att läsa? Kanske skriva fakturor? Planera semestern? Fast gör jag det sistnämnda så kommer jag få skäll av maken. Han kommer tycka att jag bestämmer över honom på ett felaktigt sätt. Gissa hur det kommer sig att beslut för familjen ofta är mina? Alla andra sitter upptagna vid skärmar och väntar på att aktiviteter ska mogna fram i oändligt sävligt tempo. Eller att nån ska kasta händelser på dem. Excuse me. Jag är professionell Event Manager. Passar inte det så dra. Precis som jag ibland känner att jag skulle vilja göra. Från skärmar och slöfockar som helst vistas i sin egen lilla värld.

Vi har i alla fall infört två skärmfria dagar i veckan. För alla i hemmet (utom äldste sonen, som har sina studier att sköta). Det är en början. På nåt.

Tillbaka

Jag kan börja med att trösta den som tror att gräset är grönare nån annastans med att det inte är det. Eller, jo, gräset ÄR grönare i Bryssel. Men det regnar på det. Här är det visserligen vitt, men det gör ju saker ljusare.

Själva kongressen var sådär. Mycket folk men inte på utställningen - det vetenskapliga programmet var alltför intressant och pauserna alltför korta för att deltagarna skulle vilja komma in i vår (och andras) monter.

Det regnade som sagt. Särskilt den dagen då jag skulle hälsa på dagiskompisens familj. Faktum är att det mer än regnade. Det haglade. Väldigt mycket. Den snygga buketten jag hade köpt på Grand Centrale ogillade hagel. Det gjorde även jag. Det var trevligt att se familjen och det var kul att se en annan del av Bryssel.

Träffade exmakens bror, som är läkare och deltagare på kongressen, två gånger i hotellets restaurang. Konstigt. Han tyckte nog att det var konstigare än jag ...

Så har jag ätit musslor två middagar och det borde man äta oftare! Fantastiskt kött har jag också ätit. Med potatiskroketter.

Jag höll på att glömma en sak - magnolian blommar inte ännu. Det gjorde den för två år sen när jag var där. Men den knoppade!

Stavningskontroll

Man gör inte alltid rätt ... Särskilt inte när man ska skriva på annat språk, engelska till exempel. Lyssnar och lyssnar på Salem Al Fakirs nya skiva och den är så bra! Hittade texterna på hans hemsida - www.salemalfakir.se. Oj. Vad mycket felstavat. Killen behöver en korrekturläsare. Undrar om man i all välmening ska skicka ett mail med allt rättstavat som han kan lägga ut på sidan.

Han kanske skulle bli sur. Eller glad?

Man kan skriva ett följebrev som är i Fina fisken-anda:

Salem! Åh, vad jag gillar din musik! Du är superbra! Tittade på din hemsida som jag tycker är väldigt snygg och hittade texterna till dina låtar - nu kan jag sjunga med också :)

Jag hittade några stavningar som inte var som de borde, så jag ändrade dem i de bifogade texterna - använd dem om du vill!

Nej. Jag är inte tillräckligt fin fisk. Kan inte vända till det utan att låta tillrättavisande. Fan också. Det får vara felstavat då.

Barnvakteri

Vi har lilla kusinen hos oss idag. Hon ska sova över natten. Vi har redan hunnit kolla på snygga snäckor och blåst såpbubblor och byggt koja. Hon har varit här i två timmar ...

Var och handlade förut. Vi måste ju äta middag. Och på vårt ganska kassa Konsum har de fått in en efterlängtad produkt - Lapsang Souchong-te på påse. HURRAAAAA! Jag kan alltså dricka rökt te på jobbet utan att behöva slabba med löste och tesil. Har aldrig sett det i Sverige, men längtat efter det sen jag drack det i loungen på ... Stuttgarts (?) flygplats för över ett år sen!

Det blir för övrigt stekt kyckling med pasta för de små. Med sallad för de stora. Tzatziki för den som vill. Glass till efterrätt. Kusinen får Pommac. Vår son gillar inte "saft med kolsyra" som han säger ...

Fynd?

Det finns ett gäng outletbutiker i Värtahamnen. Vi var där idag eftersom en kollega hade tipsat om att det var Indienspecifik rea den här helgen. Det var inte så mycket bevänt med det indiska, däremot hittade jag två alldeles utmärkt bra Gunilla Pontén-plagg. Halva priset på det ena och 60% på det andra. Hurra! Det är svarta koftliknande grejer. Den ena med luva à la jag, det andra med fint knytband. Båda är skojigt skurna.

Jag blev så glad av hitta nåt att ha på mig!

Tuppen ja'

Jo - jag är bra på att tacka ja.

Idag fick jag förfrågan om promenad efter jobbet och det gick utmärkt för mig bara jag fick klämma in ett litet skoköp. Det gick bra, promenad det blev, bulleri, bulleri, bock.

Och ... jag fick skratta och tänka och prata. Det var trevligt. Köpte sushi med hem sen. Den var god! Plötsligt ställdes sushin i restaurangen på hörnet i en helt annan dager.

Missade dock sällskapets nya frisyr med långt mer än en hårsmån. Det var länge sen vi sågs så hon såg nog inte min lilla solbränna heller. Vi var inte så ytliga idag. Gick på djupet på stubben. Eller? Njae, så var det inte även om vi fick in lite djup här och var också. Jag är ju till exempel helt smittad av min "Fina fisken!"-bok som handlar om hur man ska ignorera dåliga saker och bejaka bra. I alla sammahang. Det är väl kanske lättare sagt än gjort. Synd bara att bokfan är så fult grafiskt designad. Men det är kanske innehållet som räknas?

I morgon är det fredag och då ska vi på middag i etagevåning. Det ska bli trevligt!

Creepy

Det finns en del saker som skrämmer skiten ur mig om jag tänker för mycket på det. En av de sakerna är galna/desperata människor.

Har just skrämts upp av att titta på TV-programmet Efterlyst. Några har blivit skjutna i huvudet på Götgatan. Andra rånar hur som helst. Om nån vill nån annan nåt ont så är det hur lätt som helst att sätta P för fortsatt lycka (ja - eller liv). Det är bara några saker som krävs - galenskap och total brist på empati, samvete, känslor i största allmänhet och ... hjärna. Jag ber dem som har dessa egenskaper att hålla sig borta.

Tack.

Astronaut

Nu har jag köpt Salem (Al Fakir)s nya skiva - Astronaut. Tyvärr funkar inte iTunes, så nu får jag lyssna på det jag inte kommer ihåg vad det heter men kallar Sputnik. P skrattar ihjäl sig åt mitt dåliga minne, men om jag börjar med Sputnik så kommer jag snart på att det heter ... Spotify! Se där!

Jag gillar i alla fall skivan! Det är lite Gilbert O'Sullivan och annat 60-/70-tal över det hela. Jag skrämde väl inte bort nån med den beskrivningen?

Another Day In Paradise?

Hm. Inte vet jag om det var paradisiskt, men det var gott.

Har varit på konferens hela dagen. De där ställena har ju ofta nåt de liksom lever på - i det här fallet var det maten och utsikten åt ena hållet. Jag är proppmätt!

Pilgrimsmusslan på variation av potatis var så god! Trevligt också med ett ställe som kryddar precis lagom. Behövde inte fylla på med vare sig salt eller peppar. Det är ett gott betyg!

I övrigt var det ganska trevligt. Vi är en pratig och skrattig grupp - alltid en början ...

I morgon ska vi vara på ommöblerade kontoret igen. Måste kanske packa upp sista lådan då. Och ... jobba?

En samling som ger mersmak

Tidsfördriv

Rubriken skulle ju såklart ha haft ett tunnelbane-t i Tidsfördriv. men sånt grejar jag inte att få till.

Det här handlar nämligen om vad man kan göra på tunnelbanan för att få tiden att gå. Jag har ingen bra bok att läsa just nu (jo, jag läser Cecilia Hagens "Kulla-Gulla stretar vidare" som är ganska rolig, men boken är för rosa och tung så den läser jag bara hemma. Dessutom är den skriven för 60-åringar. Jag vill inte bli misstagen för att vara 17 år äldre än jag faktiskt är :), så i morse löste jag ett sudoku (soduko? eller kanske sudoko?) och på hemvägen hoppade jag in i första bästa vagn för att byta till en längre fram på nästa station. Därifrån kunde jag sen promenera till rätt plats för avstigningen. Perfekt.

Alltså - knåp och promenader. det är mina hetaste tips!

Nu ska jag fördriva hemmatid genom att se ett program på TV om stora familjer och sen ett annat program. Det som heter "Bortglömd" eller "Tappad" eller nåt.

Aspudden twelve points

Vi åt det godaste köttet (oxfilé av svenskt djur) med det godaste moset (jordärtskocks-) efter champagnen och anklevern. Fler fyrtiårsdagar åt folket (min tur igen???)! Tjohoo! Sen var det melodi nummer ett. Melodi nummer två. Melodi nummer tre. Jajajaja. OCH SÅ VIDARE.

Den där Malena är en riktigt tjusig kvinna, tycker jag. Verkar cool och trevlig och kan ju sjunga. Får se hur det går i Moskva ... Hon fick inga telefonröster av oss, men det fick ingen annan heller.

Vår lilla son hade tillverkat BWO-skyltar på dagis i fredags - det hade han ju inte mycket för och det var han medveten om. Han ville liksom bara understryka att de faktiskt är bäst. En annan skylt (i detta fall utan hållpinne) stod det "BWO eger" på - det är vårt att stava till äger, uppenbarligen. I brist på annat hejade han på Alcazar. Undrar hur den stavningen skulle se ut?

Vi hade det i alla fall mycket trevligt och de små kusinerna lekte bra! Trevligt att äldste sonen var med oss också!

En riktig fjälla

Nu faller den av. Solbrännan. Smörj, smörj. Hjälper föga.

Ute töar det.

Den sjuke, den trötte och den upptagna

Jag syftar på pojken, mannen och tonåringen i familjen.

Yngste sonen har hosta. Han bör nog inte gå till dagis i morgon. Det känns jobbigt. Min arbetsvecka är alldeles för späckad av föreredelser inför resan till Bryssel nästa söndag, för att kunna vara hemma. Det skulle vara skönt att dega i hemmet med honom, men ... (Usch vad hemsk jag känner mig. Utan att blinka säger jag att jag inte har tid att vara hemma med min sjuke son. Jag hoppas, hoppas att P kan vara hemma måndag och tisdag för på onsdag passar det mig bättre att vara hemma. Suck!)

P sover och sover. Han är så trött. Storpojken sover också, men det beror väl kanske mest på att han har haft fullt upp med att titta på nån viktig film eller så inatt.

Nu ska jag försöka väcka P eftersom vi ska på "Huset i Småland"-möte. Tänkte låta sönerna underhålla varandra här hemma medan vi möts med de andra släktingarna.

Fråga

Häromdagen fick ett blodstänk på tvärbanefönstret mig att börja fundera. För jag undrade hur nån hade stänkt blod där på fönstret. Knark, kom jag såklart fram till. Nån som skjutit i sig nåt och blodet stänkte.

För grejen är att det är nåt som händer. Det är inte otroligt att en knarkis skulle kunna sitta på tvärbanan och ... knarka. Hur kommer det sig? Vet knarkisen att ingen ändå gör nåt för att vanliga människor inte vågar eller bryr sig. Vi har sett knarkliv skildras på TV och bio så många gånger att vi har vant oss.

Det är samma "vana" som gör att folk kan bli nedslagna på gatan?

Eller ... är det så att folk skulle reagera? Jag hoppas det.

Jag undrar fortfarande hur blodstänket hamnade på rutan.

På bio

Häromdagen var jag kvar sent på jobbet och väg därifrån kollade jag med äldste sonen om vi skulle göra sällskap hem. Och det funkade för honom. Sen var det lite intressant för ungefär i precis samma ögonblick kom vi båda på att vi kanske skulle göra nåt annat än att åka hem. Bio? Käka nånstans? Ja!

Så gick vi och såg Benjamin Buttons otroliga liv. Den var heeelt okej. Tre timmar som inte kändes som tre timmar och det måsta man väl ändå säga är ett ganska bra betyg?

Fast Slumdog Millionaire var bättre!

Många järn i elden ...

... och idag känns det som vi landat i helvetet. Men det är självförvållat. Trevlig middag med på tok för mycket alkohol. Det är väl så att det allra bästa är att inte dricka alls. Då behöver man inte oroa sig för att det ska bli för mycket. Som sagt - det var trevligt. Singstar ABBA är en hit. I alla bemärkelser :)

Har just hämtat barn från 6-årskalas. Discolunch.

Till kvällen bär det av mot Aspudden och Melodifestival med bror och hans familj. Det ska bli trevligt. Hoppas bara att P rycker upp sig från bakfyllehålet. Han hasar omkring och oh'ar och ojar och stönar och stånkar. Själv försöker jag skärpa mig. Ler fast jag inte nödvändigtvis har nåt att le åt. Tror ändå på de där endorfinerna som sprattlar omkring när man ler. Tror att de är bästa självhjälpen.

Tur att vi har några timmar till att kurera oss på.

ojoj

Det är mycket nu! Jag återkommer!

I kuvert

Läste ut den jävla Stikkan-boken igår. Försökte bortse från den usle författarens ord-, menings- och totaluppbyggnad av boken och istället se till själva handlingen. Och ... ja - det funkade väl. I efterhand blir det kanske som att höra en skröna som man gör till sin egen. Eller nåt.

Nu är den hur som helst på väg till Tyskland. Kompisen i Hamburg ska få den. Jag tror att hon, precis som jag, kan tycka att själva Stikkan storyn är rolig att känna till. Oavsett hur det är skrivet. Pratade med Hamburgskan idag och tycker att det är synd att hon bor så långt bort. Behöver den där sortens prat ibland. Får väl ringa lite oftare ...

Utututveckling. Tut.

Idag har jag haft det årliga utvecklingssamtalet med chefen. Det är bara det att jag under de tre åren på arbetsplatsen har haft fyra samtal av detta slag. Med fyra olika chefer. Tjenare vilken koll.

Jaja. Det här samtalet var bra. Hoppas att chefen blir kvar ett tag. Planerna för mig känns bra! Riktigt bra!

Ja e tjött

Har varit lite låg hela dagen.

Tror att jag gick och la mig lite för sent igår - det är helt enkelt trötthet som gör mig låg.

Icke desto mindre ...

- Varför är mina arbetskamrater som har som yrke att kommunicera, så dåliga på just detta. Särskilt internt.

- Yngste sonen har deklarerat att han egentligen bara älskar sin pappa.

- Jag känner mig ensam

Jag kommer inte på en enda låt jag vill höra på Spotify. Hur svårt kan det vara?

Nu går jag och lägger mig.

Digest

Okej. Nu har jag sett den där Olle Ljungström-dokumentären. Att jag skriver "den där" beror på att jag känner att jag måste distansera mig. Tror jag.

Det är som jag har missat ett kapitel av filmen. Typ inledningen. Fast jag inte har det. Kneepisch.

Måste smälta det här innan jag vet vad jag ska tycka. Kanske inte ens måste tycka nåt?

I inboxen

Två roliga privatmail idag.

Det bästa var att vi har fått datum för amerikasonens hemkomst idag. 28 maj. Det pirrar i hela kroppen av längtan!

Den andra mailet var också ganska roligt. Jag har hittat en gammal kurskontakt trots att han har bytt efternamn och land. Skickade en fråga till honom - ÄR det du??? - häromdagen och idag hade jag fått svaret - Ja!

Facebook är riktigt skoj ibland! För att inte tala om gmail :)

Ute på inte särskilt hal is

Idag har vi ägnat en del tid åt att lära oss åka skridskor. P fick nån sorts skavsårsskada på fotbensknölarna, jag fick allmän träningsvärk i ena benet medan sonen fick en märklig teknik där han sköt ifrån med högerfoten och gled med den vänstra.

Isen var blöt och knögglig. Förutsättningarna var alltså inte de bästa, men det här gör vi nog om! Det var ganska skojigt ändå!

No good

Den där boken - om Stikkan. Fy fan vilken skit! Den är så kasst skriven att jag blir galen. Med Carl Johan De Geers självbiografi i färskt minne så är det här som att läsa ... 91an Karlsson (fast han som har skrivit heter Petter Karlsson ...)

Det är Marie Ledin, Stikkans dotter, som har berättat om sin pappas liv för denne Petter Karlsson. Han har alltså knåpat ihop texten. Jag kan väl säga så här - nåt Nobelpris i litteratur blir det inte.

Jag hade inte förväntat mig nåt mästerverk, men nån sorts flyt, nån sorts text där man åtminstone inte retar upp sig på hur saker är skrivna. Ärligt vet jag inte ens om jag kommer orka igenom den.

Presenter

Kom av nån anledning att tänka på hemgjorda presenter.

Kommer ihåg en gång när jag var liten och vi hyrde stuga på Åland. Det var en bergig tomt och jag vill minnas att jag och de två äldsta styvsystrarna bodde i ett eget litet hus. Vi badade och täljde den sommaren. En av systrarna skar sig i tummen och fick åka till sjukhuset. Hon hade länge (fortfarande?) ett fult ärr. Min mamma fyllde år medan vi var där. Vi hade gjort egna "skulpturer" av blålera som vi hade grävt upp från botten i vattnet utanför den lilla bastun på stranden. Misstänker att våra skapelser blev kvar där på berget.

En annan hemgjord sak står faktiskt fortfarande kvar i köksfönstret hos mamma. Det är en gulmålad rund, grov pinne - ungefär 8 centimeter i diameter - som är som avbruten i toppen. Det ser ut som den har punkhår. Jag kommer ihåg hur det var när jag hittade den. Det var jag och, återigen, styvsystrarna som var upp i skogen som låg utanför husknuten hemma. Har en känsla av att det antingen var vår och liljekonvaljplockning, eller möjligtvis sensommar och blåbären som lockade oss upp i skogen. Vi kom hur som helst hem med varsin snygg pinne som vi målade och gav bort. Kanske fyllde mamma år?

Mina barn har också tillverkat saker som jag fått. Jag är väldigt glad över en liten pingvin i cernitlera, en skulptur x2 - originalet i ståltråd med klistrat papper på och förlagan i mjuk ståltråd - samt en teckning + sydd "kopia".

Hemgjort är bra!

Intryck

Känner mig alldeles överfull av intryck. Jag har just läst ut Åsa Larsson-boken. Bra, bra! Innan dess var jag på bio och såg en av de bästa filmer ever - Slumdog Millionaire - med bästa sällskapet. Äldste sonen. Jag tycker om att gå på bio med sönerna. Filmen var alldeles väldigt bra. Se den!

Nu undrar jag om jag hinner börja med nästa bok innan det är Melodifestivalsdags. Ska läsa boken om Stikkan Andersson.

Vid tillfälle

Jag ska vid tillfälle se denna film om Olle Ljungström.

PMS?

Om en femårig pojke kan ha PMS så har vår son det. Han har varit sur i en vecka. Han är arg på mig. För att han tror att jag är arg på honom.

Jag vill krama honom när han gråter och låser in sig i sitt rum.

Inte är jag arg.

Helkväll vill jag lova!

Härlig kväll för hela den lilla familjen. Efter spaghetti och köttfärssåsen och vin har det hela förlöpt ytterst väl - yngste sonen spelar Little Big Planet och lyssnar på nya Melodifestivalskivan, maken har haft datorn (till nyss) och jag har läst min nya bok - "Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson (Oh, vad jag gillar henne!!!) - druckit te och ätit lyxchoklad som jag köpte några bitar av till P och mig. Helt fantastisk kväll, so far.

Nu är det dags för Så ska det låta, popcorn och lite mer vin.

Blev dessutom oerhört upplivad ett felskickat mail. Det var till hela Sveriges alla filmkritiker av rang. Och mig. Märkligt. Men skojigt.

Ska spela in Carl Johan De Geers film om Håkan Alexandersson så kan jag kolla den senare också.

I morgon ska jag se Slumdog Millionaire med äldste sonen. Så trevligt, så trevligt!

Life is good!

Över axeln

När jag ser tillbaka på tiden i Oman - det var ju såååå länge sen - så inser jag hur avslappnat allt var. 

I morse på tunnelbanan kände jag mig helt tom på ångest och orolighet. Fantastiskt! Jag hade liksom hela kroppen fylld av sand och hav och sol. Inte illa. Jag känner mig orynkig och avslappnad över ögonen. Kanske skiner jag lite, hela jag. Detta trots att ingen mer än de allra närmaste som fanns på plats, har sett mig imitera polska flaggan när jag visade den alltför solbrända magen en dag. Totally red and white. Not nice. Men nu är den brun och fin! 

Träffade äldste sonen på arbetet idag och blev så glad av att han finns! Han har klippt av alla lockar. Det var också fint. Längtar också efter amerikasonen som jag har dåligt samvete för att jag inte skickade ett asfaltsvykort till. Jag är väldigt glad för mina barn. Alla tre. Väldigt glad!

ro

Fler vykort

Jag fortsätter gärna på vykortstemat ...

Fyra omanska män på stranden i solnedgången

På "vår" strand

Typ hängmåne

Kamelerna bestämmer var och när

Den godaste av hoummosar 

Lite bilder också!

Som sagt - vykort var de inte så bra på. Här är några bilder som jag skulle ha valt istället för den asfalterade vägen om jag hade kunnat ... Klicka på bilden så blir den större.

Kruka i fönster i ett av sultanens hus

Fruktstånd längs vägen

En långbent fågel i vattenbrynet

Herr Gårman på omanskt vis

Väldoftande blomma med kokospalm i bakgrunden

Om Oman

Tillbaka igen. Och det är skönt efter många timmars trång flygresa. Jag tänkte skriva tågresa. Det var fel. Jag är trött.

Oman -

Oman är ett brunt land byggt av och på sand. Man äter även brun mat, typ väldigt god hoummos. Bananer i miniformat (icke EU-standard. Kanske är det nån annan standard? Eller så äts de ändå. Anarki!), papaya (som jag inte gillar men har sett växa som gurkor högst upp på höga träd), vatten- och honungsmelon. Detta är de frukter vi har ätit. Vänta. Jag glömde kokosnötterna. Dadlarna växer i norra delarna av landet, dem såg vi bara nedplockade i dadeldisken på varuhuset. 

Omaniernas största stolthet är de nya, asfalterade vägarna. Finns på alla vykort. 

Vi har sett en havssköldpadda på avstånd. En åsna som iiii-oooo'ade så man trodde den var helcrazy, lite kameler (ja - de heter visst kameler trots att de bara har en puckel. Man tycker tydligen att vi trasslar till saker när vi säger dromedarer bara för att de saknar en puckel. Same, same, liksom.) och kossor. Getter. En geckoödla i vårt rum igår. Den gick dessvärre ett dödligt öde till mötes eftersom vi kände oss manade att kalla på hjälp när den lille gynnarn bestämt sig för att hänga sig fast ovanför vår säng just när vi skulle sova. Två pakistanier jagade den i en halvtimma och var till slut tvungna att häkta av hela jävla sänggaveln där den gömt sig. Det lilla hjärtat slog sina sista slag när den hade en stor, blå borste över hela kroppen. Sen var det en hel del pssshh, pssshh (typ x9) från stor rosa insektsspraysburk och det var väl där nånstans den slutade sina dagar. Vi sov gott.

Vi bodde i princip på stranden som var stor. Havet var varmt. Livet är bra!