Skratt

Min chef går till en coach för att lära sig att inte se så sur ut. Man undrar vad de gör? Kittlar den ena den andra? Berättar de roliga historier? Går de på djupet och talar om när surheten kom till byn? Jag måste fråga ... Det är bra att företaget tycker att man ska vara glad. Och visa det.

Min kollega och jag blir kallad för fnissflickor. Jag är 41 och tar det som en komplimang :)

Jag läste nånstans för längesen att man ska le stort framför spegeln på morgonen för att endorfin ska pigga upp. Det funkar faktiskt!

Vår VD skrattar som en operasångerska.

Mardröm

Igår kväll la jag mig åtta. Tittade på TV till nio, somnade därefter som en stock. Sov gott till 6 i morse. Sen började jag drömma. Första drömmen utspelades i Tyskland där jag hälsade på en kompis som bor där. Det var hennes födelsedag och vi var ett antal tjejer som hälsade på. Sen gick vi och drack öl och där satt kollegerna i ett av mina tyska projekt. Allt trevligt. So far. För sen började mardrömmarna lösa av varandra.

Plötsligt var jag i ett typiskt amerikanskt förortskvarter där mammor gick förbi med sina döda, blonda döttrar i rullstolar. Liken var till synes oskadade. Alla hade öppna ögon. Sen såg jag hur morden gått till - en man på andra sidan staketet lockade ut flickan. Han ville bli skjutsad nånstans. Hon körde. När hon skulle fickparkera började bilen framför, som var parkerad nos-i-nos, att rulla. den körde sen allt häftigare mot flickans bil. Mannen klev ur och sprang i väg. Flickan satt kvar ett tag men var inte sen att gå ur bilen som vid det här laget var närapå totalförstörd. Hon gick förvirrat iväg. Uppför en backe. Nu börjar jag förstå att hon är förföljd. Att allt var arrangerat och att förföljaren och den lockande mannen är i maskopi. Det börjar bli väldigt obehagligt. Det handlar om psykopater ... Flickan springer hem. Jag vill inte se vad som händer och slipper det eftersom jag bara ser en man springa efter henne och komma ut med en blodig kniv. Flickans mamma går in till flickan. Jag hör henne säga "Men det var i alla fall bara fyra hugg!". Mamman (som ser ut som mamman i "That 70's Show") har tvättkorgen i händerna, knackar försiktigt på pappans rum och säger "Ja ...Hon är död. Fyra hugg." Inga särskild känslor. Bara en liten touch av sorg. Sen ser jag döda hänga på en lina. En brandrykande sko med rester av en fot, en grå massa och sargade kroppar. Och en av flickorna i rullstol dyker upp igen. Hon pratar. Sen ringde väckarklockan. Jag var rädd. Gick upp och vågade knapp duscha.

Jag är mörkrädd.

Reklamation

Idag har jag provat Fullkornspasta med kryddiga köttbullar från Findus. Såg gott ut på förpackningen … Och det var det. Jag var hungrig och förväntningarna ganska höga. Däremot var innehållet i förpackningen inte särskilt likt bilden på utsidan. Jag triggade särskilt på de grillade tomaterna – tjena? Jag fick EN bit. Och köttbullarna klarade inte ens 6 minuter i micron. De blir torra. Jag undrar – varför häller de inte såsen PÅ köttbullarna? För att undvika det där torra.

Däremot så måste jag säga att jag blev glatt överraskad av stinget i såsen (som f ö inte heller ser ut som såsen på utsidan där man nästan får för sig att det är en saffranssås).

Jag har skickat in mina kommentarer till Findus. Som var ungefär precis det ovan. Vi får väl se om de svarar. När jag får för mig att äta micromat om ett år igen så kanske jag väljer nåt annat i alla fall! Men jag tycker att man ska säga till när man tycker nåt är dåligt. Eller bra. Kritik kan ju vara både bra och dålig. Man glömmer lätt det.

Kär i en rödbeta?

Vi bor i lägenhet. Har en liten balkong. En syrén (som verkar lite vissen. Var tvungen att ringa T, som i Trädgårdsexpert, och fråga om råd. Han sa "Beskär". Jag beskar. Nu väntar syrénen och jag på bättre tider), två balkonglådor med penséer och några krukor där jag blandat blomsterkrasse, luktärt och astrar (menar jag astrar? Jag blandar ihop det med nåt annat. Måste kolla nånstans. Vänta ... Nej. jag menar dahlior!). Anyway, JAG VILL HA MER YTA ATT ODLA PÅ! Jag blir helt smittad av Jamie Olivers passion för ätliga växter och grönsaker. Jag blir lika kär i rödbetorna som han verkar vara. Han tar i grönsakerna med sån ömhet och vispar och grillar och skalar och lägger upp på ett sätt som gör att jag vill ha en terrass att odla på. Så långt som till trädgård kommer jag inte. Men som sagt, terrass! Jag skulle ha lite jordgubbar, ett litet fruktträd, morötter, rödbetor, örter och fina blommor. Sen skulle även jag vispa och grilla och skala och lägga upp så det stod härliga till! Åh!

Så länge håller jag tillgodo med vår lilla balkong. Vi har köpt ett jättebra slagbord på IKEA. Det blir alldeles litet när man fäller ihop det - Äpplarö. Jag är jätteglad för det. Förut hade vi två stora blå, plaststolar och två ganska små runda bord. Vi har aldrig vare sig ätit eller fikat på balkongen allihop. Det kan vi nu! Väldigt trevligt! Även syrénen borde trivas.

Ont i foten

Jag spelade innebandy med arbetskamrater i fredags. Nu har jag ont i foten.

Strumpor

När man har tvättat ligger det alltid en blöt hög med svarta strumpor kvar på golvet till sist. Jag avskyr att sortera dem. Mina är lätta att plocka ut. Men alla pojkars ... Lika stora men med olika sorters resår. Det är allt som skiljer dem åt. Jag har lyckats med en sak - mellansonen har strumpor med veckodagarna. Monday, Tuesday och så vidare. Så - nu är det bara Ps och äldste sonens strumpor som blandas hej vilt. Äldste sonen är slarvig. Han bryr sig inte om vems strumpor han sätter på sig. Det innebär att han antingen inte har några strumpor alls eller alla, beroende på hur mycket han hann sno åt sig. Nu har vi en tredje faktor. Min ex-mans strumpor. Som förmodligen ligger i våra lådor eftersom sonen inte bryr sig om vilka strumpor han bär. På samma sätt som Ps strumpor som ligger i ex-mannens låda?

Ska jag införa gråstrumpetvång för äldste sonen, svartstrumpetvång för P och försiktigt föreslå blåstrumpor för ex-mannen? Eller bryr de sig inte? Eller spelar det egentligen ingen roll ... Är det det här som kallas lyxproblem?

En mycket liten människa

Jag är så trött. Grinade lite på jobbet innan jag gick hem. Folk är så röriga och pratar inte med varandra. Det är så jobbigt att se missförstånden travas utan att kunna göra nåt. För om jag gör nåt så kommer jag föra nån annans talan och, herregud, folk får väl prata själva?

Jag skulle vilja ha en liten bubbla utan dörr på jobbet. Och här hemma skulle jag vilja lägga mig i ett kolsvart rum med stjärnhimmel och bra musik. Men nu ska här skrivas faktura och sen ska jag se på en film som jag hoppas är lite sorglig. En film med Drew Barrymore som har legat på DVDns hårddisk alltför länge. Det är så praktiskt för P spelar in den så jag tar den till sovrummet och kollar på TVn där. Samtidigt tittar P på fotboll och minstingen tittar i en kinesisk bok med bilar. Oroväckande många militära fordon i slutet ...

I morgon är det en ny dag. Eller hur? Då kanske jag inte känner mig fullt så liten som jag gör just nu!

Sol/regn

Åh, vad jag gillar när det regnar på måndagen efter sol hela helgen! Hade bara svårt att somna igår.Fick en ångestattack efter att ha insett att jag har glömt en viktig grej på jobbet. Men det löser sig. Ja, det brukar ju lösa sig i alla fall.

Konstfack

Idag var jag på Konstfacks vårutställning. En del grejer var tilltalande. Vissa saker var bara roliga. Eller konstiga och roliga. En del var mest krystat. Inte alls roligt. Bara ... svårt. Liksom tråkigt.

Man undrar - ska jag, som en kompis nyss sa, tänka att det jag inte förstår av det som visas inte är bra. Att det till och med är dåligt eftersom jag inte förstår det, eller ska jag gå hem och undra om jag är lite för lite kulturell som inte ens anar vad som rört sig i konstnärens (?) hjärna under skapandet? Behöver jag inte ana? Men ändå - jag VILL ju förstå. Å andra sidan, det jag inte fattar kanske gör någon annan betagen. Gör det inte det så lär skaparen snart glömmas och byter kanske bana. Kanske är det därför jag gillar keramik-, glas- och metallarbetena bäst? Det blir sällan pretentiöst. Sällskapet var oavsett trevligt - pappa, bror med dotter och de yngsta sönerna. Äldste sonen och P stannade hemma.

Nåja. Solen sken och här hemma firades jag på Mors Dag. Alla pojkar och jag på balkongen med te/kaffe/mjölk och Konsumbakelser!