Till korta

Snälla mellansonen har ordnat med avsnitt från säsong 13 av Top Model. Den här gången är modellerna, eller de som önskar bli modeller, korta. Och det är lustigt - de "iiii"'ar högre och har rundare kinder på grund av ungdom, mycket mer än de långa tjejerna jag just har sett i säsong 12.

Dessutom behandlas de som barn hela högen. Av Tyra Banks, alltså. Märkligt också det att de ska hålla på med små fåniga skådespel där Tyra är utklädd på olika sätt. Det är som när jag och mina styvsystrar spelade teater för övriga familjen. Typ olidligt.

Sen är det amerikanska sättet verkligt fascinerande. När de mimar "WOW" och "THANK YOU" på. Sättet de applåderar sig själva på händerna uppe vid ansiktet och fjärilsvingesnabba klapp-klapp-klapp-klapp.

Många är fåniga. Få är coola. Jaja. Man behöver ju inte titta ...

Friskt både ute och inne

Känner mig väldigt mycket bättre idag. Lite trött bara, men det går att bota ...

Än en gång inser jag hur skönt det är att vara frisk. Jag glömmer bort det och påminns bara av att bli sjuk. Svart och vitt. Yin och Yang. Berg och dalar. Bröllop eller begravning.

Min mamma har köpt en hund. En liten dvärgschnautzervalp. Jag längtar så efter att få träffa den lille Valle. Han heter så. Valle. På lördag ska vi dit och träffa hela tjocka släkten. Alla utom min bror med familj kommer. Det är jättejättetråkigt att de inte ska dit. Svägerskan och jag hade det så himla trevligt när vi var ute på tu man hand för nån vecka sen. Riktigt supertrevligt faktiskt. Mer sånt. Och oftare. Men först - hostlöst!

På tal om släkt så körde P mig till Talstudion i morse. Jag ville inte hosta när jag åkte kommunalt. När vi åkte hade P på sig cykelhjälmen. I bilen. Man undrar ibland. Han är rolig den där mannen. Han tog av den sen när han insåg att vi åkte bil. Han hade en sån där självlysande cykelväst också.

Haltande logik

Jag läste om inlägget om blod och undrar hur jag trodde att nån skulle fatta det där med missfallet "ett halvår innan yngste sonen föddes". För så var det ju inte. Det var ett halvår innan jag blev gravid igen. Eller var det kanske tre månader innan jag blev gravid. Jag orkar inte räkna ut det just nu.

Men det var alltså inte en tvilling.

Blod

Jag glömmer bort att alla Houseavsnitt är så blodstinna. Jag avskyr blod.

När mellansonen föddes förlorade jag fyra liter eller nåt. Mådde inte så bra och sonen var dessutom gul och fick ligga på neonatalavdelningen. Han såg ut som en liten japansk (hahaha - gul) sumobrottare bland alla för tidigt födda bebisar utan underhudsfett.

Attr han fick ligga där alldeles ensam tänker jag på ibland. Jag hoppas det var nån som tog i honom och var snäll mot honom.

Så var det missfallet i Sandhamn ett halvår innan yngste sonen föddes. Det var fan gräsligt. Att jag inte tog chansen att åka ambulanshelikopter därifrån. Jag fattar inte. "Det kunde varit värre" tänkte jag då. Herregud, jag var i chock. Kunde Carrie bli rädd för blod i duschen så kan jag. Vi tog båten hem. Det tog tre timmar. Eller i alla fall två.

Jag hade känt redan dagen innan vi åkte att nåt var fel. Jag skulle bära matkassar från bilpoolsbilen och kände att det inte var bra att göra det. Har ibland undrat om det var en glittrig badbomb som gjorde missfallet. Ett glitterkorn kanske sökte sig in och skar sönder nåt. Precis så lite som behövdes i ett känsligt skede. Vi var så glada. Och svärfar grät när han fick veta att vi skulle ha barn. Sen grät han när den ramlade ut. Nu finns det ingen som älskar yngste sonen så mycket som han. Eller, det gör det säkert. Men ...

Kan man ha blodfobi? Jag tror inte jag är unik. Bara känslig. Det är inte bra att blöda, liksom. Inte på det sättet jag har gjort två gånger i alla fall. Ringde till och med mödravårdscentralen och pratade om det när jag var gravid. Undrade om de hade nån lugnande kurs eller så. Det hade de inte.

Nu borde hon som blödde i House vara klar. Dead or alive. Ska fortsätta titta nu.

Hockeyn

Vad är det för ord? Hockeyn? Helt psycho. Hockyn, säger man ju. Fast det ser ju inte heller bra ut.

Puckspelet kanske?

Det där med bebisar

Idag frågade sonen hur det funkar med bebisar. Om man bestämmer sig för att man ska ha barn. Hur ska man förklara?

Jag sa "En mamma och en pappa - eller en man och en kvinna - som tycker om varandra kan göra ett barn. Men man måste vara över 15 år. Gärna lite till. Och då kan man pussas och kramas och sen stoppar mannen in sin snopp i snippan". "Snoppen i snippan - VAD ÄCKLIGT!" sa sonen då. Sen tyckte han att vi skulle pröva. Det tyckte inte jag. "Som sagt. Man måste vara äldre. Så ska man inte vara familj. Men det ska vara nån man är kär i.". "Men jag är ju redan kär i Linn". "Ja, men ni får vänta!"

Sen undrade han om en man som är jättejättegammal, till exempel 65, och en tant som är 88 kan få barn.

Kära nån. Testa nu inte med Linn. Jag kanske skulle använt andra ord än snopp och snippa? Men det kanske inte är sista gången vi pratar om det?

Han sa också att Simon hade sagt att han hade sett på Rekordmagasinet att det var en som var 8 år som hade fått barn. Rekordmagasinet, minsann.

När regnet öste ner

Det regnade i natt. Och när det regnade som mest undrade jag hur mycket det egentligen kan regna utan att det blir ... vågor. Det var bara det att det kunde regna ändå mer än det jag trodde var kulmen.

Det skvalade. Hinkvis.

Märkligt det där med jorden och molnen och himlen och vatten och så.