Väder. Med stort V.

På väg från stan (nu pratar vi Stockholm) till flygplatsen var det verkligen väder som gjorde skäl för namnet. Eller nåt.

En liten tromb for förbi och taxichauffören och jag tittade på varandra och förundrades. Shit, vad fort det gick. Verkligen svisch. Fast SSSSSVIIIISCH. Pinnar och grejer liksom ramlade omkring i luften. Inga kor, dock. Bra!

Sen kom Regnet. Och vilket regn! Vet inte om det där vädret nådde vår balkong, men jag hoppas att de små gröna tomaterna inte piskades loss från lilla kvisten om det regnade på dem.

Till sist kom Haglet. Jag tror faktiskt att framrutan på taxin fick som stenskott av haglet, men att den äldre chauffören inte såg det.

Tack och lov var det ingen fara att lyfta med planet, däremot var det lite äventyrligt att landa. Värsta luftgroparna. Folk ropade rätt ut, "Ooooiiii".

Nu slåss en lönn och en ask med varandra utanför fönstret.

Dags att hämta en gratiskopp te, tror jag visst!

Barndoms stad

Märkligt. Min mormor och morfar bodde i Halmstad när jag var liten. Min bror och jag var här många veckor varje sommar. Men jag insåg just idag att vi nog mest var på deras tomt och i Tjuvahålan, där vi badade. För jag känner inte igen mig ett dugg i stan. Inte ett dugg.

Jag tror att mormor cyklade ner på stan och handlade själv när vi var små. Det var nog hennes rast från oss. Vi hoppade mest över rosenbuskarna, snodde glass och lekte på balkongen medan hon köpte ingredienser till äppelkräm, köttbullar och wienerschnitzel. Och strömming brukade man få också. Och bullar. Och hemgjord jordgubbssaft. Det fick vi medan hon drack kaffe på bit. Morfar jobbade på F14 och kom hem och åt på lunchen. En gång hade han krockat. Då hade han på sig morgonrock mitt på dagen. Han var chockad, sa mormor.

Jaja. Halmstad ser ut som vilken liten stad som helst. Fast liksom lite grönare runt om på nåt sätt. Men Åhléns ser ut som det brukar och 7Eleven har ju samma varor och så.

Det blåser.

Mitt rum på Hotell Mårtenson ligger mot en öde plätt med susande träd och en liten backe. Ett ställe där hur många knarkisar och blottare som helst kan ägna sig åt sitt utan att en kotte ser dem. Mer än jag då ... Fast blottare kanske inte är så intresserade av att inte ha publik? Tur det! Fast det är så rart här att vare sig knarkare eller blottare vet hur de ska göra. Dessutom börjar det snart regna, tror jag.

Måste gå till Apoteket och köpa öronproppar!

Spillt

Kladdigt under foten

Spilld juice

Kladdigt under foten

TYS - SPA

Ha! Rätt lag vann! Till och med mina tyska kolleger tyckte häromdagen efter vinst att den var orättvis. 

Yngste sonen, som är fjärdedelstysk, blev glad över Spaniens vinst! Och det betyder väl att det var en rättvis seger?

Själv ska jag till Halmstad i morgon. 

Det betyder inte att jag tycker att Hammarby är berättigat att vinnas över i Allsvenskan. Faktiskt aldrig nånsin.

Hammarbyyy ... Hammarby, Hammarby, Hammarbyyy ... Hammarby, Hammarby-y, Hammarby-y, Hammarbyyy!

Vems hemmaplan var det? Tysklands? Eller Spaniens? Det spelar ingen roll. Det var ju bara en låtsashemmaplan i alla fall. 

Idag ska jag inte stå i korvstånd innan jag somnar ...

Vin

Idag har vi haft före detta grannar på middag. Mycket vin. Mycket trevligt. Kanske Mycket vin = mycket trevligt, jag vet inte. De bor i Singapore. Dit skulle man kanske åka. Fast de verkar mest åka därifrån. Till andra, bättre ställen. De har en maid som lagar deras mat, städar deras hem och hämtar deras barn. Jag tycker de ska ta med henne hem när de flyttar hit igen. Tänk om vi kunde dela på henne? Fast helt politiskt korrekt vitt och så. Härliga tider!

Vinet fick vi av mammor och pappor som var på 5-årskalaset. Jag frågade helt enkelt, när de alla stod på rad efter att ha lämnat sina 4- och 5-åringar, om de hade vin hemma. Så fick jag komma och välja hos dem som kanske hade mest - typ tre IKEA-ställ fulla. Deras ställ är fortfarande fulla, det är vi också! Alla glada! I alla fall just nu. I morgon kanske de är gladare eftersom de får tillbaks sitt vin medan vi just druckit upp det. Ack ja. C'est la vie! 

Ja, det blev sent igår. Så sent att yngste sonen somnade kring ett av matbordets bordsben medan vi vuxna spelade Stockholmsspelet. Roligt spel. Men snart är det passé eftersom det liksom har ett bäst-före-datum. Måste spela det oftare! Tack och lov var det trevligt sent, inte tröttsamt. Mer än i morse ...

Två promenader har jag hunnit med också - en där enda ljuset var sällskapet eftersom målet med promenaden var Twilfit och BH-köp. Aldrig roligt. ALDRIG! Men vi fick en del annat avklarat också, flickig 5-årspresent är införskaffad (en hel My Little Pony-familj kommer från och med i morgon bo hos tösen. Förmodligen tillsammans med en massa andra likasinnade hästar. Om de nu har nåt sinne? Är de kanske besinningslösa?), köpte en bok till kära arbetskamraten - Familjens projektledare säger upp sig. Skulle nog egentligen vilja ha den själv för att kunna göra en ordentlig analys av min oro för Italiensemestern. ÄR det så att jag är rädd för konkurrens i planerandet? ÄR det så att jag känner mig oduglig som planerare när nån annan gör ett mer grundligt jobb än jag nånsin skulle drömma om trots att jag är professionell projektledare? ÄR det så att jag är rädd för att inte få bestämma nåt? Nej - jag tror inte det. Jag tror att jag mest är rädd för att varenda strimma av att vara spontan lätt dör om man planerar varenda sekund.

Anyway - den andra promenaden med P och vår son gick till godisaffären (lördagssnask) och ner till vattnet där man byggt nya hus och restauranger som vi inte hunnit besöka. Därefter gåslever på balkongen. Mmmm! Varmrätten var kött och sparris med persilje/vitlöks/tryffeloljesmör. Mmmm!

Sen har det varit mat-TV hela kvällen. Floyd från -85 och nya Nigella. Den som blir lyckligast av dessa program är yngste sonen. Han smaskar och kommenterar och förstår engelska ord. Typ cous-cous :)

I morgon kommer gamla grannar på middag. Vi har inget vin. Måste låna nånstans ...

P.S. Egentligen är det nog min älskade P som ska läsa projektledarboken. För att förstå hur jag funkar. För det är ju inte han som kommer se till att vi har vin på bordet i morgon. Det var inte han som köpte 5-årspresent. Det var inte han som förhandlade om sparrispriset på Hötorget idag. Men han är gullig ändå. Han städar. Och sorterar bilder på datorn. Och kör bil. Och är familjens ekonom. Och lämnar yngste sonen varje morgon. Och tycker om mig, tror jag. Till exempel.

Liljor

De vita liljorna på balkongen kommer kanske blomma när vi kommer hem från semestern. Jag vill INTE missa dem!

Förutsättningen är såklart att de äldre sönerna kommer ihåg att vattna när vi inte är hemma. Snälla, snälla - kom ihåg blommorna! Duger det som mantra?

Tänk när den gamla arbetskamratens familj flyttar in några våningar under oss i september - då har vi ju givna blomstervakter! Hurra!