Boknörd

Det här var roligt! Jag är 64% boknörd.

Krockar

Det är mycket den här veckan. P ska spela med bandet nånstans på fredag. Samtidigt som jag är på personalfest. Det verkar som storebror tar hand om sin lillebror den kvällen. Mot en mindre muta.

I morgon är det föräldramöte/P repar/jag ska på den där gruppintervjun. Samtidigt. Men farmorn rycker in med kort varsel. Snällt. Hon får te från Sydafrika som vi glömde ge i påskas.

Nu borde jag somna snabbt. Ska på nåt roligt föredrag i morgon 7.45. Sen sluter jag cirkeln med gruppintervjun i princip samma kvarter på kvällen. Ska bara förbi jobbet en sväng emellan. Hej und hå.

Serier vs. annat

Säsongspremiär för Hammarby idag. Det gick bra. 1-0. Mot Ljungskile borta. M-m. Hade det gått dåligt hade det varit pinsamt. Men det kan ju vara så - dåliga lag som kommer till allsvenskan för första gången (på länge) - är mer peppade än dem som varit med länge. Särskilt när de spelar på hemmaplan. Nog om detta.

Efter fotbollen försökte jag börja titta på en ny serie. Cashmere Mafia. Orkade med det hetsiga bla-bla-blaandet en kort stund. Och då försökte jag verkligen. Men jag kopplade över till American Idol istället. Det är mer min grej. Av nån anledning. Tävlingsmomentet är väl kanske det som lockar. Jag sitter och hejjar på nån som kanske vinner. Jag är med i tävlingen, om så bara i mitt eget huvud. Samma sak med Så ska det låta eller På spåret. Och Top Model.

Å andra sidan ser jag ju gärna Medium. Trots att det är så läskigt att jag blunder mig igenom det. Spänningsmomentet är fortfarande där - det är lite deckarartat och jag kan gissa vem som är mördare. Typ.

Franska glosor och mörka män

Rubriken syftar på vad jag drömt om i natt. Många märkliga vindlingar därinne i huvudet medan man sover ...

De franska glosorna var väldigt knepiga, kan jag säga. Särskilt som jag inte är någon expert på de oregelbundna verben. Jag kunde inte riktigt känna igen ett enda ord där i drömmen och det beror väl på att de helt enkelt var påhittade. Synd att jag inte minns dem nu.

Sen började jag drömma om långa, mörka män. Det var jakter hit och dit och fängelsehålor (fast romantiskt som i en film) och jag har blivit pussad av Alex Shulmans bror, Calle. Han är inte snygg. Och jag tänkte hela tiden att det var lite knepigt att umgås med en sån där människa som man inte vet om han menar allvar eller tänker skratta ihjäl sig åt en på sin blogg lite senare. HU! Nä - tacka vet jag P!

Familj

Var i hembyn igår. Det var trevligare än det brukar. Pratade och skrattade och hade det bra. Bestämde biobesökstid med yngsta systern. Vi ska se 27 dresses. Ska på bio med svägerskan också. Vi ska se Once.

Fick hela Vietnamresan återberättad också. Hoppas få se bilder nästa gång.

Mellansonen bestämde sig för att sitta med de vuxna den här gången. Han tar in och övar på att vara en av oss. Yngste sonen gjorde söt succé. Äldste sonen var med på så sätt att vi talade om honom.

Sen fick P huvudvärk. Vi åkte hem. Det var tråkigt.

Samtal över lunch med hopplöst fall

Åt lunch med en kollega på tu man hand häromdagen. Jag vet inte om det var så bra. Det visar sig nämligen att han är komplett galen. I 60-årsåldern med stenålderstänkande. En sån vars utveckling gått i stå för en hel evighet sen.

Han är helt övertygad om att homosexualitet och pedofili går hand i hand. Alla homosexuella är även pedofiler - på grund av kromosomfel. Eh? Vad säger man? Jag sa till honom när vi var på väg till arbetsplatsen igen att jag var förvånad över mig själv eftersom jag inte fått nåt utbrott på honom eftersom han är dum i huvudet. Han skrattade. Jag skrattade. Men han ÄR ju dum i huvudet. Inga övertygande samtal i världen skulle bita på honom. Ett hopplöst fall. Som säger att polisen inte griper pedofiler eftersom en tredjedel av alla poliser är homosexuella (ja, här krävs en logik som är speciell). Vad ska man säga? Jag blev matt och tänker inte lägga mer energi på honom.

Det värsta är att den här typen av galningar tar varje mållös sekund efter ett idiotuttalande som en seger. "Där ser du! Du kan inte säga emot, alltså har jag rätt". Jaja. Att umgås med puckon är förvisso en utmaning, men kanske nyttigt på nåt sätt. Som social studie?

Vems utveckling?

Det där utvecklingssamtalet häromdagen blev ju som jag befarade inte mitt. Och det höll inte på i en och en halv timma utan i tre och en halv timma. Vi behövde helt enkelt prata med varandra. Det var ett bra samtal och jag fick trots allt säga det jag ville. Hon också, misstänker jag.

Vi pratade en hel del om nätverkande med kolleger. Att man kan behöva dela med sig av funderingar och problem ibland. Min chef är dålig på det. Hon tror att hon måste greja allt själv. Så är det ju sällan. Det där med att reda sig själv är en överdrift. Jag är mer för att dela med sig. I slutänden betyder inte det att man inte kan ta egna beslut.

Jag blev glad över att man sett att jag utvecklats som projektledare och att jag faktiskt är en av de bästa (i en grupp på 35). Sånt är roligt. Den typ av bekräftelse jag behöver få ibland. Bra att det går framåt ...