+
- när man blir uppgraderad. Särskilt om det är till Business.
- när man kan sitta i Loungen och dricka nåt och äta nåt (oliverna i Lufthansas lounge är nåt alldeles speciellt!)
- när en flight är fullbokad och man antar erbjudandet om att ta en annan rutt. Som ska komma 20 minuter senare till slutdestinationen, men i praktiken landar 45 minuter tidigare än den flight man "sålde" (eftersom man alltid blir ersatt med kontanter eller resevouchers)
- när man har med sig en kollega som just går en argumentationsteknikkurs som står på sig tills vi får 250€ istället för ynka 125€ som ersättning för att vi åker en annan rutt.
- när man i samband med resa träffar trevliga unga tjejer, gamla gubbar, medelålders kvinnor, taxichaufförer och alla andra som man kommer ihåg efteråt
- att ha guldkort. För då kan man ta med sig kollegerna i guldkortskön och slippa trängas med solsemesterresenärerna
- när det är fint väder med fantastisk himmel så att jag kan fotografera
-
- när bagaget inte hann med det kvicka bytet nånstans i världen på väg hem (för då blir man inte ersatt)
- att åka ekonomi med SAS och tvingas köpa en jävla macka som är t-r-å-k-i-g
- att övernattningsresorna med handbagage är begränsade om man vill ha med sig hårmousse och parfym eftersom man inte får ta med sig så mycket sånt längre.
- att stå i kö
- utsläppen (herregud, jag kan ju inte bara ha lyxproblem ;)
lördag 29 september 2007
Hotell
Det är nåt särskilt med hotell - som gör mig rädd.
När jag bodde på ett hotell i Kina var jag HELT övertygad om att det låg flera pyttesmå kinesbröder till den där viga i Ocean'sfilmerna, under sängen. De väntade bara på att jag skulle släcka och sen skulle de börja klättra i gardinerna och studsa runt i största allmänhet innan de kom till skott - skära halsen av mig med en rambokniv. Fast en liten. Annars skulle de kanske inte orka. Fast jag lurade dem. Jag låtsades att jag vände mig i sängen, samtidigt som jag gjorde sömngrymt, bara för att kunna sträcka ut armen och tända lampan snabbt som fan. För då skulle jag avslöja dem och de skulle på asiatiskt vis skämmas ihjäl och just de här små viga figurerna skulle snabbt kravla sig bort och ut. Genom ventilen.
Och de där stora garderoberna? Hur många kan inte bo i dem? En hel liten mördarfamilj, kan jag lova! Även om man har kollat flera gånger så kan de ha en lönningång från rummet bredvid.
Undrar om det är som man hör om hjärttransplantationer - den som får ett nytt hjärta visar sig få vanor som den som hade hjärtat förut, hade. I ett hotellrum bor en massa folk som tänker på saker och som drömmer om saker som liksom lämnas kvar i rummet när vistelsen är över. Sen kommer näste man till rummet som är fyllt av minnesrester.
Ibland finns det en liten text som om natten blinkar till vid brandvarnaren i taket. I Kina var texten röd. Och på kinesiska. Nu sist blinkade det vitt. Ingen text. Man tror man har blivit galen när man ligger där i sängen och plötsligt ser ett blink. Vad vill de? (Jag fattar det, men när man ligger där i det främmande mörkret och håller på att somna så är det inte helt självklart ...) Jag tror ju att det är Kalle Blomqvist (Astrid Lindgrens, inte Stieg Larssons) som blinkar med ficklampan. Han blinkar såklart inte på rövarspråket - det verkar korkat. Liksom ...---...,---,...---... istället för ...---... Nej - Kalle B är ingen dumbom. Han blinkar bara morse. Som vanligt. Nästa steg är hartsfiol på fönsterbrädan. På tredje våningen? hj...ääääääää...lp
Paranoid? Moi? Nejnej.
Sen vaknar jag efter en natt av dålig sömn. Sätter på mig möteskostymen, äter hotellfrukost och låtsas att jag är vuxen igen.
När jag bodde på ett hotell i Kina var jag HELT övertygad om att det låg flera pyttesmå kinesbröder till den där viga i Ocean'sfilmerna, under sängen. De väntade bara på att jag skulle släcka och sen skulle de börja klättra i gardinerna och studsa runt i största allmänhet innan de kom till skott - skära halsen av mig med en rambokniv. Fast en liten. Annars skulle de kanske inte orka. Fast jag lurade dem. Jag låtsades att jag vände mig i sängen, samtidigt som jag gjorde sömngrymt, bara för att kunna sträcka ut armen och tända lampan snabbt som fan. För då skulle jag avslöja dem och de skulle på asiatiskt vis skämmas ihjäl och just de här små viga figurerna skulle snabbt kravla sig bort och ut. Genom ventilen.
Och de där stora garderoberna? Hur många kan inte bo i dem? En hel liten mördarfamilj, kan jag lova! Även om man har kollat flera gånger så kan de ha en lönningång från rummet bredvid.
Undrar om det är som man hör om hjärttransplantationer - den som får ett nytt hjärta visar sig få vanor som den som hade hjärtat förut, hade. I ett hotellrum bor en massa folk som tänker på saker och som drömmer om saker som liksom lämnas kvar i rummet när vistelsen är över. Sen kommer näste man till rummet som är fyllt av minnesrester.
Ibland finns det en liten text som om natten blinkar till vid brandvarnaren i taket. I Kina var texten röd. Och på kinesiska. Nu sist blinkade det vitt. Ingen text. Man tror man har blivit galen när man ligger där i sängen och plötsligt ser ett blink. Vad vill de? (Jag fattar det, men när man ligger där i det främmande mörkret och håller på att somna så är det inte helt självklart ...) Jag tror ju att det är Kalle Blomqvist (Astrid Lindgrens, inte Stieg Larssons) som blinkar med ficklampan. Han blinkar såklart inte på rövarspråket - det verkar korkat. Liksom ...---...,---,...---... istället för ...---... Nej - Kalle B är ingen dumbom. Han blinkar bara morse. Som vanligt. Nästa steg är hartsfiol på fönsterbrädan. På tredje våningen? hj...ääääääää...lp
Paranoid? Moi? Nejnej.
Sen vaknar jag efter en natt av dålig sömn. Sätter på mig möteskostymen, äter hotellfrukost och låtsas att jag är vuxen igen.
torsdag 27 september 2007
Tyskt trist
Jag är i Tyskland. Det är tråkigt väder och lika kallt som hemma. Jag är inte här med festprissar. I morgon har vi nån sorts viktigt möte. Jag har rensat mailboxen hela kvällen. Det var bra. Men inte roligt.
Jag längtar hem!
Jag längtar hem!
onsdag 26 september 2007
Jobbig dag
Idag har det varit en jobbig dag. Snart följer ändå värre. Eller nåt.
Ska ut och resa. Tysklandx100. Kommer jag orka? Ska vara borta 10 dagar under okober.
Men nu är det Top Model Stockholm snart. Yeah!
Ska ut och resa. Tysklandx100. Kommer jag orka? Ska vara borta 10 dagar under okober.
Men nu är det Top Model Stockholm snart. Yeah!
tisdag 25 september 2007
Dis och dörrar
Hela dagen har det varit ett underbart ljus. Jag blir så glad när jag ser det. I morse i bussen var det alldeles ljusrosa över vattnet mellan Katarinahissen och Gröna Lund. Samma ljus nu på kvällen. När solen gick ner var månen mörkgulrödrosa. Fantastiskt vackert!
Däremellan var det mycket på jobbet och mycket folk på tunnelbanan, bussen och tvärisen. Som tur är har jag ett tvångsmässigt intresse för att pricka in tunnelbanans dörrar, och lyckas ofta, vilket gör att jag ändå kan välja plats därinne i trängseln. Det heta tipset är att titta på de skavda delarna av perrongens del mot kanten ner mot spåret.
Japp - sån är jag. Gillar både dis och dörrar.
Däremellan var det mycket på jobbet och mycket folk på tunnelbanan, bussen och tvärisen. Som tur är har jag ett tvångsmässigt intresse för att pricka in tunnelbanans dörrar, och lyckas ofta, vilket gör att jag ändå kan välja plats därinne i trängseln. Det heta tipset är att titta på de skavda delarna av perrongens del mot kanten ner mot spåret.
Japp - sån är jag. Gillar både dis och dörrar.
måndag 24 september 2007
Posh
Hon verkar ganska rolig. Victoria Beckham. Rik och grov med nån sorts distans samtidigt som hon inte har nån integritet överhuvudtaget. Säger jag som just har sett henne på TV.
Det lilla hostiga barnet hostar inte mer. Så skulle en tragisk berättelse från 1800-talet kunna ha börjat. Nu var det bara en liten rapport om sonens sjukdom. Han är alltså frisk. Eller friskare.
Pajen var god. Även om sockerinstruktionerna måste ha varit fel. Eller också är vi bara extremt ovana vid socker. För det var väldigt sött. Nästan som den gången jag skulle baka småkakor när jag bodde i mänskobyn med mamma och de andra. Jag tog inte 0,75 dl socker utan 7,5 deciliter. Det var inte gott. Men väldigt krispigt!
Det lilla hostiga barnet hostar inte mer. Så skulle en tragisk berättelse från 1800-talet kunna ha börjat. Nu var det bara en liten rapport om sonens sjukdom. Han är alltså frisk. Eller friskare.
Pajen var god. Även om sockerinstruktionerna måste ha varit fel. Eller också är vi bara extremt ovana vid socker. För det var väldigt sött. Nästan som den gången jag skulle baka småkakor när jag bodde i mänskobyn med mamma och de andra. Jag tog inte 0,75 dl socker utan 7,5 deciliter. Det var inte gott. Men väldigt krispigt!
Sysselsättning
Att vara hemma med en ganska frisk snart fyraåring är trevligt. Vi har gjort pannkakor. Och jag har tvingat honom att titta på ett inredningsprogram. Så har vi skalat nästan alla hasselnötterna som han fick med sig från farmorn i lördags. Han har en idé om att vi ska göra hasselnötspaj. Så nu letar jag recept.
De är väldigt goda de här nyplockade nötterna. Alldeles vita och liksom friskt saftiga. För att vara nötter, alltså.
Recept på hasselnötspaj verkar svårt att hitta. I de recept jag hittar ska pajen sällskapa med hallonsorbet eller brylépudding eller nougatinestänger eller andra tidsödande grejer. Jag hade föreställt mig en simpel måndagsefterrättspaj. Nu blir det den här. Kardemumma är min favoritkrydda. Och äpplen är ju ganska nyttigt.
De är väldigt goda de här nyplockade nötterna. Alldeles vita och liksom friskt saftiga. För att vara nötter, alltså.
Recept på hasselnötspaj verkar svårt att hitta. I de recept jag hittar ska pajen sällskapa med hallonsorbet eller brylépudding eller nougatinestänger eller andra tidsödande grejer. Jag hade föreställt mig en simpel måndagsefterrättspaj. Nu blir det den här. Kardemumma är min favoritkrydda. Och äpplen är ju ganska nyttigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)