Det finns ju annat

Tacksamhet

Skulle vilja se "Miraklet i Anderna", en dokumentär om de det där planet som störtade på 70-talet. Läste boken "Vi lever" i min ungdom (hahaha) och den lever fortfarande kvar som nån sorts referens.

I jakten efter dokumentären på SVT Play ramlade jag på nåt annat. Del två i en dokumentär om tvillingar. Har nu lärt mig att det inte är likheterna hos tvillingar som är nåt att forska på, utan olikheterna. Det var intressant. Men jag blev liksom rörd in i märgen av det där programmet. Fattar inte varför. Handlar det om sköra små barn med tunna blodådror och viftande armar eller om Livet? Jag vet inte.

Så läste jag vidare i boken jag håller på med "Skära för sten" som handlar om tvillingar som växer upp på ett sjukhus i Etiopien på 50-talet och plötsligt blev jag så där rörd igen. Vad är det med mig?

Kanske är jag bara tacksam för att mina barn, de tre älskade pojkarna, lever och tycks må bra. Jag är tacksam för att de inte har ramlat ner i nån afrikansk brunn eller blivit rövade av en dingo, förgiftade av färgglada grodor, ramlat in i glasrutor som splittrats, brunnit eller bränt, hamnat på en sten i vatten som de sakta glider ner från för att drunkna (som jag drömde när mellansonen var ganska nyfödd. För ... snart nitton år sen ...), ätits upp av elaka råttor eller stuckit sig på en spinnrock och sovit i hundra år eller bombade i största allmänhet.

Så kan det vara - jag har helt normala pojkar, förutom att det faktum att de är mina gör dem onormala i den meningen att de är de klokaste, vackraste, roligaste och mest fantastiska i största allmänhet. Mina mirakel i världen.

Ibland tänker jag på bebben som ramlade ut ur mig när den var mycket liten och det var väldigt blodigt och gräsligt och jag inte visste vad man skulle göra och P visste ändå mindre och vi ändå hade varandra och senare kom yngste sonen och det är jag så glad för.

Tack till hela det skrämmande zoo som inte tagit sönerna som bodde i mig så länge de skulle ifrån mig, till glasrutor, tändstickor, spinnrockar och brunnar som hållit sig ur vägen och, framför allt, till sönerna som inte har givit sig i lag med dessa otäckheter. Tack, tack. Lämna mig inte. Lämna inte varandra. Jag älskar er!

Sexåring

Vi har ju firat brorsdottern också. Hon blir sex år just idag. En liten uppspelt tös dagen till ära.

Det var trevligt. Jag kan tycka att det är synd att vi inte umgås mer släktöverskridande. Min svägerskas syskon är jättetrevliga! Dessutom fann den äldre systerns son och vår yngste son varandra och hade det jättekul hela eftermiddagen. Sen lekte yngste sonen och kusinnan med varandra ett tag innan vi skulle gå också. Det var bra. På lördag ses de igen.

Rig, rigare, rigast

Vi har varit i Riga.

Båt dit, några timmar där, båt hem. Nu ska jag försöka sammanfatta det hela.

För det första ska jag säga att jag är så väldigt glad att vi åkte dit. Som P sa "Det känns som man har rest längre än vägen hit" - den mentala omställningen är nämligen större än det fysiska avståndet. Jag också glad för att jag inte är född i Lettland. De har haft det svårt. Tyskar och ryssar och för all del svenskar (även om guiden sa "Den goda svenska tiden" eftersom man då, på 1600-talet, införde skolgång även för flickor och fattiga.) som har härjat och bestämt. Söndrat och härskat. Ända till 1991. Helt otroligt.

Så undrar jag varifrån det här intresset för glättighet (höga klackar på vita stövlar, svarta, glittriga kläder och det allmänna låtsasdiamantpåklistrade) kommer i från. Det är ju så överjävligt fult. Eller så där sexårsintressant.

Hur i alla världen kommer det sig att vi aldrig har haft det modet här? Beror det på 70-talets Marimekkomode och vindar från vänster där alla skulle vara lika hemvirkade? Eftersom jag är ett barn av min tid så kan jag bara säga tacka vet jag det! Ljusrosa läppstift, blekta hår, sylvassa klackar och päls är inte min stil. Eller nån annans här hemma, va? Nej - här är går vi mer och mer mot hemslöjd, foträtt och gammalt. Se bara på Odd Molly och andra som går mer mot allmoge än glitter.

Ja.

---

Själva båtturen var helt okej. Man åker på eftermiddagen, äter, sitter i baren och sover och sen är man i land till eftermiddagen då man kommer tillbaka till båten och äter, sitter i baren och sover. Perfekt! Tyvärr valde jag att dricka en Irish coffee på kvällen och jag, som egentligen inte dricker kaffe, kunde absolut inte sova när det var dags. Sov i tre timmar den natten. Har aldrig hört saker knarra så mycket. (Eller P snarka så lite.) Sen stoppade jag in öronpropparna och somnade som en stock till mitt eget hjärtljud.

À la carte på vägen dit som får en trea av fem, frukost i à la carte-matsalen som får en tvåa av fem och middag på hemvägen som får en tvåa av fem.

Kryssningsvärden får en trea. Och den får han bara för att han verkligen försökte. Men tänk att vara kryssningsvärd. Hu! Vilket jävla jobb.

Guiden på bussturen som anordnats av TallinkSilja var jättebra. Hon berättade om staden på ett bra och personligt sätt. Roligt! Visste du att 60% av alla som bor i Riga är ryssar? Maten är tyskinspirerad. Hon berättade dock aldrig varför alla har päls, blanka täckjackor eller blekt hår.

Skulle gärna åka till Riga igen. På våren. De har många gröna ytor som nu var vita. Och snö var det gott om. Och istappar. Många som jobbade med att skotta tak.

Grönområde i vitt

Takskottning

Ett annat tak

Citrus i snö

(på marknaden)

Köpte ett par väldigt, väldigt fina vantar. Kan åka tillbaka bara därför - köpa nya vantar!

De nya, superfina vantarna

Ostädat

Alldeles nyss drösade en uppställd stenskiva (P lägger bröd i ugnen på den när han bakar) i golvet. Jag höll på att få ett nervöst sammanbrott. Som sagt - höga ljud är det värsta just nu. Stresssymptom. Sa det till P. "Jag är stressad nu. Höll på att få ett utbrott av det där höga ljudet." Då sa han att han också är stressad. Det var en nyhet för mig. Han är det av att vi har det stökigt. Det är kanske en annan sorts stress, tänker jag och önskar att han kunde stötta mig i min livsstress genom att kanske till exempel städa om han får vardagsstresssymptom av det.

Är jag egoistisk?

Men ja - det ser för jävligt ut här hemma. Vi har inte haft en endaste utomstående vuxen förutom familjen hemma under hela julen. Vi travar omkring bland kartonger (julgransprydnads-, högtalar- och förstärkar-), nystrukna kläder som ska hängas in i i städad garderob en dag när P går hemifrån (nej, just det. Aldrig.), tidningar och typ julklappar. Överallt.

Vi ska försöka köra ett städrace idag. Hoppas att P går och tittar på ytterligare nån högtalare och växlar lite pengar innan klockan 15 för då ska vi åka.

Denna vecka -
Måndag
Städa
Riga

Tisdag
Riga

Onsdag
Riga
Läsa in
6-årskalas hos brorsdotter

Torsdag
Röd dag. Vad nu det innebär?
Jo, just det fotbollsturnering med yngste sonen 12-16 eller nåt. Får man säga suck?

Fredag
Korvkalas hos 20-åring på Kungsholmen

Lördag
Middag med lillebrors familj

Söndag
Dagen innan arbetet börjar.
Yngste sonen åker till sin farfar för att vara där under måndagen då fritids är stängt.

Har jag nämnt att de dubbla, tunga hjärtslagen har börjat igen? Kan man få krypa in i nåns livmoder och stanna där en tid? (Tänk inte på hur det skulle se ut. Tänk värme, lugn och dova ljud. Det skulle i alla fall jag behöva just nu.)

Genialt - igen

Nåja ...

När vi åt middag kom jag på en rolig sak.

Tänk om man skulle bli en sån som kommer på mönster under skor. Visst skulle det vara roligt om man hade kattassar. Eller fågelfötter. Klövar! Björnramar (storlek 45 och uppåt ... På sniskan.)

Ja. Det var det det.

Inte en fågel?

Gott Nytt År!

Det här, mina vänner, ska bli det bästa året i mannaminne! Eller hur!?

Vi avslutade året med att äta godgod middag med oxfilé och potatisgratäng och trattkantarellsvampssås och gott vin. Sen spelade vi Boggle (bokstäver på tärningar i låda. Skaka. Bilda ord om minst tre bokstäver, eller två för sjuåringar. Flest unika ord vinner.) jättekul! Det nya året började med att det eldades upp två lyktor av thailändsk typ. Det var väldigt komiskt. Men inte meningen.

Så har vi skottat och haft snö upp till låren. Tittat på sysslings bebis. Fem dagar var han. Mycket liten. Spelat Alias. Fler ord. Den här gången spelade vi i lag. Ett ord på kort skulle förklaras utan att sägas. Också roligt!

Nu längtar jag till Riga. Det ska bli trevligt!