Jacklöst

23 grader klockan 23.00. Jackan hänger nu i hotellgarderoben.

Bor på ett hotell som är hippt enligt några. UNA hotel Tocq, heter det. Jag tycker det känns ofärdigt. I alla fall rummet. Liksom kalt och tomt. Till skillnad från stilrent. Men tvålen luktar gott! Och det finns vattenkokare på rummet!

Glömde ta med mig de sköna kongresskorna, det grämer mig. Å andra sidan har jag fem mer eller mindre foträta par med mig så jag hoppas att hälsporren inte gör sig mer påmind än nödvändigt.

Och nu ska jag sova. Buena notte!

Bära av

Inget vidare väder i Milano ser jag på aftonbladet.se. Men ... jag ska ju jobba inomhus i dagarna fyra, så det spelar ingen roll va?

Nu har vi städat inför städerskans ankomst i morgon, jag har packat och mellansonen har packat upp amerikakofferten (tack för det!)

Har huvudet fullt av logistik och i plånboken finns några eurosar jag borde klara mig en stund på. Lite wrigleys också (en missuppfattning om vad eurosmåpengarna heter som är mycket bättre än cent).

Nu dricker jag te och hoppas att P fakturerar lite grejer åt mig.

Happy Lucky!

Att åka kommunalt

När jag tar mig fram i stan åker jag kommunalt. Jag har inget körkort och cyklar mycket sällan. Igår var det sista dagen med månadskortet och i morgon åker jag till Italien så det blev remsa idag.

Dagens utmaning var att få så få stämplar som möjligt när jag reste. Eftersom jag skulle börja dagen i Älvsjö på andra jobbet så blev fikastunden där kortare än vanligt för att jag inom en timma skulle hinna resa dit, spela in och åka till jobbet. Jag hann! Sen var det hemresan. Via city för att köpa linnen på H&M, kolla lite på Åhléns och Indiska. Inga problem! Men det tackar jag slöa biljettkontrollanten på tvärbanan för.

Självklart har jag, som vanligt, ställt mig på rätt ställe för att få en pendeltågs-, tunnel- eller tvärbanedörr mitt framför nosen överallt och hela dagen. Där det är som mest slitet eller bortsparkat smågrus står jag och väntar. Eller där de våta fötterna trampat in. På vintern letar jag fotspår i snön som försvinner mot spåret. Åker också där jag bör i tågets färdriktning. Allt detta har min pappa - tunnelbaneåkarproffset nr 1 - lärt mig!

Übersättning

Väldigt, väldigt roligt med automatiska översättningar.

Idag gick jag in på en drömtydningssida eftersom jag två nätter i rad har drömt att folk har sagt att jag så vackra händer (alltid nåt. Eller vänta? Det är ju JAG som har drömt. Betyder det att JAG tycker att mina händer är snygga??? Hm.) Hittade detta. Det finns en textrad där det står att man kan få en översättning från engelska till svenska. Prova det!

Igår när vi bokade rum i NY var det samma sak. Folk har skrivit recensioner av sina hotellrum. På alla möjliga språk som kan översättas. Det blev väldigt skojigt.

Jaja. Lite roar många.

Rösträtten utnyttjad

Nu har jag gjort min medborgerliga plikt - röstat. Fast ändå viktigare var det kanske att berätta för yngste sonen vad det innebär. "Nu har jag varit med och bestämt vilka som ska bestämma". Det låter ju käckt så det förslår va?

Två tanter satt och tog emot valkuvertet. Den ena bor på vår gård. Jag är ganska säker på att hon glanade bortåt röstsedelsbehållaren när jag nogsamt valde ut rätt parti.

Nu har jag bara de där samtalen att klara av också (jag tänkte skriva samlagen. hehehe. Nej. Jag orkar inte spinna vidare på det.) Det är ett om en cykel och ett om en student. Ska bara ladda telefonen först. Och vika tvätt. Och laga mat. Och en massa annat som får mig att glömma bort att jag skulle ringa.

Har köpt en glättig tidning till badet sen också. Wonderbaum grande!

Sen ska jag lägga mig på sofflocket (ett uttryck yngste sonen aldrig kommer begripa) och låta dem som bestämmer bestämma.

Regn och grönt

Jo.

Jag gillar det här vädret. Det som gör att gräs och gröda gror. (Satans. Jag har glömt att meddela kusinen att jag inte kan närvara på hans studentmottagning. Milano väntar på oss. Mig och arbetskamraterna, alltså. Så har jag då TVÅ saker att ringa om. Nån gång under dagen ...)

I alla fall - vädret. Det är ju det här som gör att balkongblommorna ställer sig fruset - men friskt - piggt och snyggt i sina lådor.

Det enda är att man blir trött av att det är grått. Men snart är det semester! Bokade rum i New York i går kväll. Fyra nätter i augusti innan bröllopet. THE wedding. Som jag fortfarande väntar på inbjudning till. Nåja. Den som väntar på nåt gott ...

Tomt och kluvet

Pojkarna är hos sin pappa. Det är gräsligt tomt och trist.

Jag är trött. Och lite ledsen. Försökte förklara för P, men han diskade och hörde nog inte vad det var jag sa. Vet inte om han inte ville höra. Eller om han förstod vad jag sa. Han var inte så intresserad. Det blev väl kanske för jobbigt. Vad vet jag. Kan inte säg att jag kommer försöka prata om det igen i närtid. Jag får väl grina lite i min ensamhet i stället. Känna mig oförstådd ett tag till. Till jag glömmer det. Eller tills ledsenheten går över i ilska. Önskar at P kunde tänka så långt - för det är lättare att prata med nån som är ledsen än med nån som är arg.

Jag känner mig kluven mellan mina äldre söner och "den nya familjen". Jag medlar och försöker få alla att känna sig glada och nöjda. Försvarar alla åt alla håll. Det är skillnad när två söner är hemma, jämfört med en, två märks mer än en. Man ska se till att folk är trevlig, artiga och gör sånt nån annan förväntar sig att de ska göra. Och det här gäller att jag gör för samtliga medlemmar på denna adress. Jag är det som sitter med informationen om varför nån beter sig på ett visst sätt. Eller inte beter sig på ett visst sätt.

Vi har det trångt här hemma också. Hur löser vi det? Hur får vi tre sovrum att räcka för fem personer? Vem av oss ska inte kunna stänga om sig?